publicerad: 2021
duk
duken dukar
duk·en
substantiv
1
prydande och skyddande tygstycke, avsett att läggas på bord el. byrå eller dylikt
bordsduk; linneduk
det är trevligt med en duk på bordet; hon spillde på den rena duken
○
äv. något utvidgat
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen);
fornsvenska duker; av lågtyska dok 'kläde, tyg'; jfr ursprung till
dok
2
stycke tyg som spänns över en ram och används som underlag för konstnärlig målning med specialpreparerad yta med vanligen vit färg och viss struktur
en nyss påbörjad duk stod på staffliet
○
äv. om uppspänt tygstycke eller dylikt med vit yta som används för bild- och filmprojektion
filmduk
○
äv. som symbol för filmkonsten
i vissa uttryck
den vita dukens hjältar
belagt sedan 1551
3
vanligen i sammansättn.
vävnad för viss användning som framgår av sammanhanget
ett segel bör sys av smala dukar
○
äv. bildligt om vissa tygföremål
segla för fulla dukar; de blågula dukarna fladdrade i vinden
belagt sedan början av 1300-talet
Skåne-Lagen