publicerad: 2021
tillvaro
tillvaron
till|varon
substantiv
●
det att leva el. ha existens som påminner om liv
JFR
existens 1
klubben firar sin tioåriga tillvaro
○
ofta med tonvikt på de omständigheter som präglar någons liv
hon lät inte åtalet fördystra sin tillvaro; hela hans tillvaro förändrades när hustrun dog
○
äv. med tanke på innehållet i någons liv
sätt att leva
lyxtillvaro; skentillvaro
en glädjelös tillvaro; de förgyller tillvaron med ett glas vin då och då
föra en tynande tillvaro
nätt och jämnt vara vid livi den övergivna trädgården förde rosor och pioner en tynande tillvaro
○ äv. allmännareefter Konstantinopels fall förde det bysantinska riket en tynande tillvaro
sätta guldkant på tillvaron
se
guldkant
belagt sedan 1830;
bildn. till
vara till
Kampen för tillvaron.
Efter Charles Darwin, On the origin of species, 1859 (Om arternas uppkomst)