publicerad: 2021  
tillvaro till­varon
till|­varon
substantiv
till`varo
● det att leva el. ha existens som på­minner om liv
JFR existens 1
klubben firar sin tio­åriga till­varo
○ ofta med ton­vikt på de om­ständigheter som präglar någons liv
hon lät inte åtalet fördystra sin till­varo; hela hans till­varo förändrades när hustrun dog
○ äv. med tanke på inne­hållet i någons liv sätt att leva
lyxtillvaro; skentillvaro
en glädjelös till­varo; de förgyller till­varon med ett glas vin då och då
föra en tynande till­varo nätt och jämnt vara vid livi den över­givna träd­gården förde rosor och pioner en tynande till­varo ○ äv. all­männareefter Konstantinopels fall förde det bysantinska riket en tynande till­varo
sätta guld­kant på till­varon se guldkant
belagt sedan 1830; bildn. till vara till
Kampen för till­varon. Efter Charles Darwin, On the origin of species, 1859 (Om arternas upp­komst)