publicerad: 2021  
regna regnade regnat
verb
[reŋ`na]
● falla regn
JFR 1dugga 1, hagla, snöa
duggregna; hällregna; spöregna; störtregna
det regnar
det har regnat hela dagen; det hade slutat regna och marken ångade; hon tog med sig paraplyet ifall det skulle börja regna
○ äv. bildligt, spec. falla i stor mängd om små före­mål
något/några regnar (från något)
något regnar (från något)
några regnar (från något)
bladen regnade om­kring henne när hon ruskade trädet; hon petade i elden och gnistorna regnade; det regnade aska från vulkanen
○ spec. äv. komma i stor om­fattning
något/några regnar (över någon/något)
något regnar (över någon)
något regnar (över något)
några regnar (över någon)
några regnar (över något)
förtroende­uppdragen formligen regnade över honom
låtsas som det regnar se låtsas
regna små­spik se småspik
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska räghna
regnaregnande, regn
regna bort