publicerad: 2021  
tillägga tillade tillagt, presens tillägger
verb
til`lägga
1 äv. lös förbindelse, se lägga till ytterligare fram­föra i an­slutning till vad som redan sagts el. skrivits
SE tillägg JFR tillfoga 1
någon tillägger något/sats
någon tillägger något
någon tillägger sats
"För­resten var det än­då för sent", tillade han; tilläggas bör att ingen protesterade; om man av­stavar ordet "tillägga" ser man att det inne­håller tre lika­dana konsonanter i följd: "till-lägga"
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska tilläggia
2 något ålderdomligt tillskriva någon en egenskap eller dylikt
någon tillägger någon något
belagt sedan 1417 öppet brev utfärdat i Kalmar av Birger Trolle m.fl. med vittnesintygande (Svenskt Diplomatarium)
tilläggatilläggande