publicerad: 2021  
variant varianten varianter
vari·ant·en
substantiv
varian´t
● sär­skild, ur­skiljbar form som har egna sär­drag i vissa mindre väsentliga av­seenden
JFR modifikation, variation, version
variantform; färgvariant; plusvariant; uttalsvariant
en variant (av något)
han talade en svår­begriplig variant av danska; en ny variant av sjukdomen
○ spec. i språkhistoriska samman­hang av­vikande läs­art eller form som i en text­utgåva ofta redo­visas i not
variantapparat
○ spec. äv. i schack (el. liknande spel) sär­skild, beräknad drag­följd från visst utgångs­läge
spelöppningsvariant
i den komplicerade ställningen hann vit­spelaren inte räkna igenom alla varianter
belagt sedan 1779; av franska variante med samma betydelse; till variera