publicerad: 2021  
vidta vidtog vidtagit vidtagen vidtagna, presens vidtar
även åld.
vidtaga vidtog vidtagit vidtagen vidtagna, presens vidtager
verb
vi`dta el. vi`dtaga
1 i ett få­tal ut­tryck på­börja och genom­föra någon verksamhet
JFR utföra 1
någon vidtar något
vid­ta effektiva mot­åtgärder
belagt sedan 1593; fornsvenska vidhertaka, bl.a. 'ta vid, börja'
2 äv. lös förbindelse, se ta vid ut­göra omedelbar fort­sättning på något som kan betraktas som av­slutat, rumsligt el. tids­mässigt
något vidtar
här vid­tar kommunens ägor; en lärd konversation vid­tog; efter supén vid­tog dansen
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Uplands-Lagen
vidtavidtagande