SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ä`ta verb åt ätit äten ätna, pres. äter ät·erin­ta (föda) vanligen fast men äv. flytande; om människa el. (inte allt­för lågt stående) djur Nollkokk.JFRhyperonymförtära 1cohyponym3drickacohyponymaväta äta varm korväta ägg och bacon till frukostäta tabletterdet är viktigt att äta regel­bundetden sjuke har praktiskt taget slutat ätakatten vägrade äta burk­matdjungelns lag: äta eller ätasspec. med avs. på (viss) full­ständig mål­tid; ofta under­förståddäta mid­dag sentäta lunch på ett billigt ställeman bör äta två lagade mål om dagennu måste ni komma in och äta!äv. (refl.) med ton­vikt på resultatetäta sig mättäv. bildligt, spec. med ton­vikt på förintandeett kök med mörka väggar som formligen äter ljusen sjukdom som äter sam­hället in­ifrånspec. äv. med inne­börden att ngn/ngt tränger in i ngt sam­tidigt som detta delvis förintasvanligen med partikel, särsk.in, ut skepps­masken åt sig in i bord­läggningen på alla o­skyddade ställengenom smarta aktie­köp har NN lyckats äta ut ON från hans eget bo­lagäta (ngt), äta (ut ngn)(vilja både) äta kakan och ha den kvarsekaka 1 äta ngn ur husetsehus 1 äta som en fågeläta mycket litetunder sjukdomen tappade hon aptiten och åt som en fågel äta som en hästäta myckethan är hungrig hela tiden och äter som en häst äta uteäta på restaurangnär hon fyllde 30 år åt hon ute med sin pojk­vän och sina föräldrar sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. äta; gemens. germ. ord (ty. essen, eng. eat), besl. med bl.a. lat. ed´ere med samma betydelse; jfr etsa, jätte, fräta, åtel Subst.:vbid1-402888ätande, vbid2-402888ätning Låtom oss äta och dricka, ty i morgon måste vi dö.Bibeln (1917 års övers.), Jesaja 22:13