SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
å`terväg substantiv ~en åter|­väg·envanligen best. f. vald väg för förflyttning till­baka till utgångs­punkten tid.JFRcohyponymväg 1 de tittade upp hos mor­mor på återvägenpå återvägen från affären kom han på vad han skulle ha köptpå återvägensedan 1774