SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
öm`som konjunktion öms·omupp­repat en el. flera gånger i ett (annat) av de två (eller flera) fallen eller till­fällena för att an­ge växling mellan o­lika till­stånd etc., särsk. kontrasterande så­dana NollJFRcohyponym3än 2 ömsom applåder och ömsom bu­ropen pjäs med ömsom realistiska, ömsom drömspelsliknande in­slagman blev ömsom rörd, ömsom road, ömsom upp­hetsad av filmensedan 1491Skrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. ymsom; till ömse