tryckår: 2009
öm`som
konjunktion
öms·om●upprepat en el. flera gånger
i ett (annat) av de två (eller flera) fallen eller tillfällena
för att ange växling mellan olika tillstånd etc., särsk. kontrasterande sådana
NollJFRcohyponym3än 2
ömsom applåder och ömsom buropen pjäs med ömsom realistiska, ömsom drömspelsliknande inslagman blev ömsom rörd, ömsom road, ömsom upphetsad av filmensedan 1491Skrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. ymsom; till ömse
