SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ackord [´rd] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ac·kord·et1sam­klang av flera toner av o­lika höjd musikJFRcohyponymharmoni 1 durackordgrundackordmollackordslå ett ackordta ut ett ackorden popgitarrist som bara kunde tre ackordäv. bildligt om sam­spel mellan färger m.m.färgackordsedan 1729av fra. accord ’överens­stämmelse’; till lat. cor´ ’hjärta’; jfr kordial 2av­tal om att lönen baseras på ut­fört arbete och inte på åt­gången tid; ofta med bi­betydelse av stress arb.ekon.JFRcohyponym1beting ackordssättninglagackordarbeta på ackordmed­lemmarnas in­ställning till ackord kontra månads­lönde äldre har ofta sämre ackordibl. om den av­talade arbetsmängd som mot­svarar en viss lönmäta ackordetsedan 18733överens­kommelse mellan lån­tagare och lån­givare, var­vid den senare god­tar reduktion av sin fordran i stället för konkurs ekon.Ackordscentralensedan 1663