SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ack`usativ substantiv ~en ~er ac·kus·at·iv·enett kasus som bl.a. förbinds med det direkta objektet i språk som tyska och latin språkvet.JFRcohyponymdativcohyponymnominativcohyponymgenitiv stå i ackusativprepositioner som styr ackusativ i tyskan(i) ackusativsedan 1796av lat. (ca´sus) accusati´vus med samma betydelse, till accusa´re ’an­klaga’ (miss­lyckad övers. av ett grek. ut­tryck med bet. ’som ut­trycker det åstad­komna’)