SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bet´sel substantiv betslet, plur. ~, best. plur. betslen bet·sletstyr­medel för häst bestående av bett, huvud­lag och tyglar el. tömmar jordbr.JFRcohyponymträns 3cohyponymgrimma hon höll hästen i betslethan ryckte häftigt i betsletsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. bezl; nord. ord, besl. med 1bita