SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
can´cer substantiv ~n cancrar cancr·aren svår tumör­sjukdom med o­kontrollerad celltillväxt var­vid de nya cellerna förstör den om­givande vävnaden; ofta dödlig med.cancerklinikcancertumörbröstcancerlungcancerprostatacancercancer i bukspott­körtelnhon dog i cancerforskare världen över har länge försökt lösa cancerns gåtadet nya kemiska preparatet visade sig orsaka canceräv. bildligt om negativa före­teelser som o­kontrollerat breder ut sigkorruptionen är en cancer i samhälls­kroppensedan ca 1520; 1976 i bildlig bemärkelsePeder Månssons skrifter (Nordling)fornsv. cancer; av lat. can´cer ’kräfta; cancer’; av grek. karkin´os med samma betydelse