SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
epokgörande [`k-] adjektiv, ingen böjning epok|­gör·andesom åstad­kommer eller ut­gör en vänd­punkt och kan sägas in­leda en ny tid in­om ett verksamhets­område tid.JFRcohyponymbanbrytande epokgörande upp­täckteren epokgörande teorisedan 1858jfr ty. epochemachend med samma betydelse