SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
erfara [e`r-el.ä`r-] verb erfor erfarit, pres. erfar er·far·it1genom egen upp­levelse bli med­veten om ngt samman­hang e.d. komm.JFRcohyponymuppleva 1cohyponymfinna 2cohyponymröna hon fick erfara vad det ville säga att vara o­gift mor på 30-talethan fick erfara att makt­språk inte all­tid hjälperäv. all­männarekänna sese2känna 1 ett svagt vind­drag kunde erfarashan erfor en känsla av ömheterfara ngt/SATSsedan 1647av ty. erfahren med samma betydelse, urspr. ’genom­vandra; ut­forska’ 2få kunskap om komm.enligt vad tidningen erfarit kommer försvars­ministern att av­gåerfara ngt/SATSsedan 1658Subst.:vbid1-144080erfarande