publicerad: 2021  
förrädare förrädaren, plural förrädare, bestämd plural förrädarna
för·räd·ar·en
substantiv
förrä´dare
person som sviker det han/hon förväntas vara solidarisk mot särsk. om person som sviker (sitt land) genom att av­slöja hemligheter
det fanns en förrädare i själva krigsledningen; förrädarna dömdes till döden
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska forrädhare; av lågtyska vorreder med samma betydelse; till förråda