SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

full`komlig adjektiv ~t full|­kom·lig1vanligen predikativt som har en­bart goda egenskaper ofta i relig. samman­hangadmin.psykol.JFRcohyponymfulländadcohyponymfelfri Bibelns ord ”ingen är fullkomlig ut­om Gud allena”sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. fulkomliker, till fulkoma ’göra färdig’ 2som i högsta möjliga grad har en viss egenskap el. är av viss typ admin.utstr.JFRcohyponymfullständig fullkomlig tystnad råddehan är en fullkomlig idiothan är en fullkomlig främling för oss○äv. all­mänt förstärkande (i adverbiell an­vändning)hon är fullkomligt förtjusandesedan 1401öppet brev utfärdat av Bengt Kare och hustru om tomtförsäljning i Arboga (Svenskt Diplomatarium)

SO

Alfabetisk lista

  fullföljd subst
  fullgod adj
  fullgången adj
  fullgöra verb
  fullgörelsetalan subst
  fullkomlig adj
  fullkomligen adv
  fullkomna verb
  fullkomning subst
  fullkornsbröd subst
  fullmakt subst

  Till   alla ordböcker