SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ho pronomen i ett få­tal ut­tryck vem? åld.Nollmor­mor kan­ske över­lever dem all­ihop, ho vet?sedan 800-taletrunsten, Rök, Östergötlandrunform hoaR; fornsv. ho, ut­vecklat ur äldre hva; av o­klar upp­komst; jfr vem
2ho substantiv ~n ~ar ho·artyp av (lång­smal) öppen vatten­behållare spec. för vattning el. ut­fodring av hus­djur hush.jordbr.JFRcohyponymbalja 1 svinhoäv.vanligen i sammansättn. öppen vatten­behållare särsk. för tvättning diskhotvätthosedan ca 1450 (i sammansättn. svina-)Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. ho; spec. svenskt ord av o­visst urspr.
3ho interjektion ofta upp­repat som ut­tryck för känslor, t.ex. lättnad efter av­slutat arbete Nollhohoho, nu var det över­stökat!äv. som till­rop, t.ex. igenkänningsrop i skogenhallå! ho ho, här är jag!äv. åter­givande (grovt) skratt”Ho ho ho!” skrattade hanäv. åter­givande gökens läte el. vindens vinande”ho, ho”, lät detsedan 1674ljud­härmande