SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
il`ska substantiv ~n ilsk·anupp­retad sinnes­stämning som tar sig häftiga ut­tryck ofta av relativt till­fällig el. trivial an­ledning psykol.JFRcohyponymharmcohyponymvrede koka av ilskahon hoppade jäm­fota av ilskai ett ögon­blicks ilska kastade han racketen i gräsethan låter aldrig ilskan gå ut över familjenilska (mot ngn) (över ngt/att+V/SATS)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. ilzka, till ilzker ’ond, elak’