SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
pare´ra verb ~de ~t par·er·arav­värja (fysiskt) an­grepp; särsk. genom blockerande rörelse av arm, fäktvapen e.d. men äv. all­männare mil.spel.sport.han lyckades parera slaget med vänster­armenparera en värj­stötmål­vakten parerade skottetsvartspelaren lyckades parera hotetäv. med avs. på intellektuellt an­grepp e.d.stats­rådet lyckades parera kritikenhon parerade med en fyndig replikparera ngt (med ngt)sedan 1669av fra. parer med samma betydelse; av lat. para´re ’träffa för­beredelser emot’; jfr parad, parapet, paraply, parasoll, parat Subst.:vbid1-275626parerande, vbid2-275626parering