tryckår: 2009
pare´ra
verb ~de ~t
par·er·ar●avvärja
(fysiskt) angrepp; särsk. genom blockerande rörelse av arm, fäktvapen e.d. men äv. allmännare
mil.spel.sport.han lyckades parera slaget med vänsterarmenparera en värjstötmålvakten parerade skottetsvartspelaren lyckades parera hotet○äv. med avs. på intellektuellt angrepp e.d.statsrådet lyckades parera kritikenhon parerade med en fyndig replikparera ngt (med ngt)sedan 1669av fra. parer med samma betydelse; av lat. para´re ’träffa förberedelser emot’; jfr parad, parapet, paraply, parasoll, parat
Subst.:vbid1-275626parerande,
vbid2-275626parering
