SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sa`kägare substantiv ~n äv. vard. sakägarn, plur. ~, best. plur. sakägarna sak|­äg·ar·en●person som drar ett fall in­för dom­stol ngt åld.jur.yrk.JFRcohyponymmålsägande ○ngn gång äv. om den å­taladesedan 1726