SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1`rna substantiv ~n tärnor tärn·an1typ av slank sjö­fågel med långa spetsiga vingar, dolkliknande smal näbb och kluven stjärt zool.JFRcohyponymmås fisktärnasilvertärnaskräntärnatärnan stört­dök efter fisktärnorna har vanligen svart hjässa och vit bukibl. in­skränkt om fisk­tärnasedan 1579nordiskt ord av ljud­härmande urspr. 2ung kvinna som vid (större) bröllop in­går i brudens upp­vaktning släkt.yrk.tärnbukettbrudtärnaäv. ngt ut­vidgatluciatärnai äldre tid om kvinna i tjänst hos prinsessa el. annan furstlig el. förnäm damkammartärnasedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. thärna ’tärna; tjänarinna’; trol. av lågty. derne ’flicka’
2`rna verb ~de ~t tärn·arskära till (små) tärningar av kokk.tärna osttärna ngtsedan 1948till tärning Subst.:vbid1-374013tärnande