SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tes substantiv ~en ~er tes·en(vetenskapligt) på­stående om ngt sak­förhållande (eller sam­band) som i princip är möjligt att bevisa eller veder­lägga urspr. om så­dan sats fram­ställd o­medelbart före bevisningen; nu­mera vanligen all­männare fil.vetenskapl.JFRcohyponymdogmcohyponymsats 2cohyponymlärosatscohyponymteorem huvudtesen djärv teslägga fram en teshan drev tesen att kapitalismen och socialismen närmar sig var­andrai filosofiska samman­hang spec. om på­stående som ställs mot ett motpåståendetes och antitesen tes (om ngt/SATS)sedan 1773via ty., fra., lat. av grek. thes´is ’upp­ställning; sättande’; jfr antites, hypotes, parentes, protes, syntes, tema Luthers 95 teser.Gängse benämning på det diskussionsinlägg om avlaten (i form av 95 teser på latin) som Martin Luther anslog på porten till slottskyrkan i Wittenberg 1517