publicerad: 2021  
uppe
adverb
upp`e
1 på en nivå högre upp i förhållande till något naturligt utgångs­läge
MOTSATS 1nere 1
huset låg uppe på höjden; hon letade uppe på vinden
äv. beträffande position som eg. inte är högre, sär­skilt för att ut­trycka att något ligger norr­ut
hon är född uppe i Pite­å men upp­vuxen i Uddevalla
äv. bildligt
livet uppe på sam­hällets höjder
ofta spec. beträffande hög position på (ibland under­förstådd) numerisk skala
hålla priserna uppe; försöka hålla modet uppe
vara uppe i varv se varv
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska uppe; bildn. till upp
2 i aktiv ställning eller aktivt till­stånd vanligen förknippad med mer el. mindre upp­rätt position; i fråga om person
små­barnen var fort­farande uppe fast klockan var elva; hon har varit kraftigt förkyld men nu går hon uppe igen
äv. i fråga om före­mål i funktions­duglig position
de nya väg­märkena har inte suttit uppe mer än några månader
ha ångan uppe se ånga
vara uppe med solen se sol
vara uppe med tuppen se tupp
belagt sedan mitten av 1300-talet Gotlands-Lagen
3 i position som före­mål för något mest någon tanke­mässig behandling
JFR upp 8
frågan var uppe till debatt i går
belagt sedan 1896
4 vanligen i konstruktion medmitt in­om det på­gående förloppet beträffande person etc. som är (hög­gradigt) syssel­satt med detta
hon stod mitt uppe i julstöket
belagt sedan 1866