SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
y`vas verb yvdes yvts, pres. yvs äv. yves yv·asvara hög­färdig ngt högt.komm.JFRcohyponymbrösta sig yvas över sin bördyvas (över ngt/att+V/SATS)sedan 1633se yva sig Subst.:vbid1-398769yvande Yvs ej av fädrens ära, en var har dock blott sin, kan du ej spänna bågen är han ej din.Esaias Tegnér, ur Frithiofs saga (1825)