tryckår: 2009
y`vas
verb yvdes yvts, pres. yvs äv. yves
yv·as●vara högfärdig
ngt högt.komm.JFRcohyponymbrösta sig
yvas över sin bördyvas (över ngt/att+V/SATS)sedan 1633se yva sig
Subst.:vbid1-398769yvande
Yvs ej av fädrens ära, en var har dock blott sin, kan du ej spänna bågen är han ej din.Esaias Tegnér, ur Frithiofs saga (1825)
