SAOL
publicerad: 2015
bolster
bolster
[bål´ster]
substantiv
bolstret; pl. ~; best. pl. bolstren • dyna, täcke
| Singular | |
|---|---|
| ett bolster | obestämd form |
| ett bolsters | obestämd form genitiv |
| bolstret | bestämd form |
| bolstrets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| bolster | obestämd form |
| bolsters | obestämd form genitiv |
| bolstren | bestämd form |
| bolstrens | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
bolster
bolstret el. bolstern, plural bolstrar el. bolster, bestämd plural bolstrarna
bolstr·et
substantiv
[bål´-] 
1
större kudde eller dyna
○
ibland äv. om täcke el. madrass
dunbolster
2
metalldel på kniv som förenar egg och skaft
ett bolster av mässing
belagt sedan 2005
SAOB
publicerad: 1918
BOLSTER bol4ster, r. l. m. l. n.; best. -n l. -stret; pl. -strar l. =, best. bolstrarna l. bolstren, hvard. bolsterna.
Ordformer
(bulster G. I:s reg. 4: 37 (1527: sænge bwlsther), U. Oxelgren (1784) i Fataburen 1911, s. 91. bolster G. I:s reg. 2: 266 (1525: ræcke bolster) osv.)
Etymologi
[fsv. bulster, bolster, m. o. n., motsv. d. bolster, n., isl. bolstr, m., mnt. bulster, bolster, fruktskida, mnl. bolster, bulster, m., agnar, halmkärfve, holl. bulster, bolster, f., bolster, bolster, bulster, m., skal, skida, fht. bolstar, m., t. polster n. (förr äfv. m.), eng. bolster, kudde; sannol. bildadt, medelst det germ. suffixet -stra, till den germ. rot belȝ, bolȝ, ieur. bhelgh, svälla, som föreligger i BULEN, BULNA, BÄLG, (frukt-)BALJA; jfr sanskr.-roten barh, vara stor, svälla, upa-barha- o. upa-bárhana-, underkudde]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., holl., t. o. eng.] större kudde l. dyna, fylld med fjäder, dun, yllestoff, halm, hö l. annan lös stoppning o. använd ss. underlag för liggande l. sittande person(er); numera bl. om dylikt underlag i en bädd (i hela dess längd); när intet annat utsäges, förutsättes vanl. att stoppningen utgöres af fjäder l. dun (o. utmärker sig gm sin mjukhet). Ligga på bolster. G. I:s reg. 4: 36 (1527). Itt Flameskt bolster (dvs. med var af flandriskt tyg) 3 alner longt. Bidr. t. Söderm. ä. kulturh. 12: 23 (1593). Thet man stoppar i bolstrar eller dyner, såsom höö, vll, agnar, håår eller fiädrar. Lex. Linc. (1640; under tomentum). Hans (dvs. Jesu) Hufwud gifz ey Bolster här (dvs. på korset). Vultejus Post. E 3 b (1686). Man sade om .. (den ss. trollkarl ansedde Knut Posse), at då han öpnade en Bolster, fick han en Ryttare för hvar fiäder. Dalin Hist. 2: 809 (1750). (Vi) gjorde .. våra bäddar .. af medförda bolstrar och kuddar. Sturzen-Becker 2: 71 (1842, 1861). Med välbehag sjunker han ner på svällande bolstrar. Böttiger i SAH 47: 133 (1871). — jfr BÄNK-, DUN-, FJÄDER-, HALM-, HUFVUD-, HÅR-, LÅNG-, RÄCK-, SAMMETS-, SILKES-, SPISE-, TÅNG-, ULL-, UNDER-BOLSTER m. fl. — särsk.
a) i vissa stående förb.
α) [jfr motsv. uttr. i d.] (i sht i folkvisestil) i det allittererande uttr. bolstrarna blå o. d. Hilla klappar ändå på bolsterna blå: / ”Kom, nådige drottning, och hvila härpå.” Sv. folkv. 2: 143 (variant: hyendet blå Sv. folkv. 1: 147). Då toge i min Tienste-Möö, / och lade henne på bålstern blå. Visb. 1: 346 (c. 1657). Öman Lyr. bl. 1: 138 (1857).
β) [jfr motsv. uttr. i fsv. o. ä. d.] (†) i det allittererande uttr. bolster och blöja (dvs. lakan), om en för hvila tillredd bädd. Får iag bålster och blöija, / iagh wander eij (dvs. bekymrar mig ej om) hwar iag ligger. Visb. 1: 42 (1572). Bolster och Blöja äro witne i Hordoms saker. Verelius Ind. 40 (1681).
b) i oeg., bildl. o. öfverförd anv. Soffua j syndenne, dieffuulens bolster. P. Erici Musæus 4: 4 b (1582). Linné Del. nat. 16 (1773; om mosstorf). Blåa bolstrar bäddar / Ran i djupet åt oss. Tegnér 1: 63 (1825); jfr a α. Fredens mjuka bolstrar. Börjesson Statshvälfn. 42 (1866). — jfr FETT-, JORD-, SNÖ-BOLSTER m. fl. — särsk.
α) [jfr t. ick will seiner trägheit kein polster unterlegen o. lägga hyende under] (numera knappast br.) i uttr. lägga bolstrar under (lättjan), göra det bekvämt för l. uppmuntra (lättjan). Igenom några minnets hielpemedel, lika som läggia bolstrar vnder lättian. J. Wilde hos Halenius Concord. ö. NT Dedik. 3 (1734).
β) [jfr liknande anv. i t. o. eng. samt af lat. pulvinus o. fr. coussin, dyna] byggn. om den på sidorna i voluter utspringande dynan ofvanpå echinuskorgen i ett joniskt kapitäl. Sydow Lübke 90 (1867). Hahr Arkitekt. hist. 76 (1902).
2) om underlag af trä l. dyl.
a) [jfr likn. anv. i sv. dial. o. eng.] (föga br.) bjälke som uppbär ett golf l. dyl.; syll; jfr BOLSTER-STOCK. Magasinsbyggnad af granstolpar på fot och bolstrar af ek. PT 1910, nr 295 A, s. 4.
b) [jfr liknande anv. i sv. dial., d., t. o. eng.] tvärträ på vagn l. släde, på hvilket vagns- l. slädkorgen l. dyl. l. (i fråga om primitiva åkdon) det som forslas hvilar. Hofberg Skogsbyggarlifvet i Halland 22 (1881).
Ssgr (i allm. till 1): BOLSTER-BÄDD. Ingrid låg i himmelssäng, gungade på bolsterbädd, som var halfannan aln hög. Lagerlöf Herrg. 105 (1899). —
-DUN. —
-FJÄDER. —
-FLOCK, n. ull- l. ylleaffall, tjänligt till stoppning i bolstrar. —
(1 b) -KRUPPA. (†) hippol. Kruppans fel äro (bl. a.) Bolster-Kruppa, då hon består af mycket och löst kött. Bure Häst. 22 (1802). —
(jfr 2 a) -STOCK. (mindre br.) syll, dynstock. (Till reparation af stadens broar) ehrfordras, utom Furuplanker, 11. st(ycken) Eketrä till bullsterståckar, och skrankevärk. Växiö rådstur. prot. 22 juni 1722. De s. k. bolsterstockarna, de stockar, hvarå golfplankorna hvila. A. Hazelius hos Stolt Minn. 12 (1892). —
-TYG. bolstervarstyg. —
(2 b) -VAGN. arbetsvagn utan fjädrar med vagnskorgen hvilande på ”bolstrar”. Bolstervagnar med hösthäckar. SDS 1892, nr 430, s. 4. —
-VAR, se d. o. —