publicerad: 1985
SPIS spi4s, sbst.4, r. l. m.; best. -en; (pl. (†) -er Palmchron SundhSp. 267 (1642), Risingh LandB 48 (1671))
Ordformer
(spiiss (-ij-, -sz) 1530—1683. spis (-ii-, -ij-, -j-, -z) 1525 (: spiso kiellaren), 1536 osv. spiss (-sz) 1526 (: spisze slædhar)—1756. spys c. 1580. spyss (-sz) 1554—1698)
Etymologi
[fsv. spis, kost (åt manskap), proviant; liksom fd. spisæ (d. spise, föda) av mlt. spīse, föda, motsv. mnl. spīse (nl. spijs), ffris. spīse, föda, fht. spīsa, föda, mht. spīse (t. speise), av mlat. spensa, spesa, förnödenheter, utgift, av lat. expensa (pecunia), utgift, p. pf. f. av expendere, utbetala (se EXPENS); med avs. på ordets bet.-utveckling jfr KOST, sbst.3 — Jfr SPISA, v.2]
1) föda, mat, näring (se NÄRING, sbst.2 1); födoämne; kost, förplägnad; stundom (i utvidgad anv.) närmande sig l. övergående i bet.: livets nödtorft, utkomst; jfr SPISNING (se SPISA, v.2 13); utom i ssgn SPIS-KUMMIN numera bl. dels ålderdomligt, i sht i vitter l. högre stil, dels (nästan bl. ss. förled i ssgr, oftast med anslutning till SPISA, v.2 9) i vissa trakter, bygdemålsfärgat. Enkel men närande spis. Hans dagliga spis bestod av gröt och sill. SalOrdspr. 30: 8 (öv. 1536). Will nu någor sigh eij låta nöija medh then kost och spijs som Gästgifwarne hafwa rådh at frambära, utan (osv.). Lagförsl. 292 (c. 1606). Medh Släp tu tigh föda måste, / Thin Spiisz skal tigh möda kåste. Arvidi 125 (1651). Proviantmästaren på Skeppsholmen (befalldes) år 1658 att ”leverera mera kött, fläsk, gryn och smör, som är hälsosammare spis på sjön”. SvFlH 1: 374 (i handl fr. 1658). Warmt Ööl och färskt Brödh, är en odrygh spijs. Grubb 845 (1665). Så bör man .., hwad spis och lön angår, med Folket, Pigor och Drängar hushålla, at Gård och Gods hålles i godt ryckte. Salander Gårdzf. 40 (1758). Den såväl såsom läkemedel .. mycket använda .. som i köksträdgårdarne till spis .. odlade rabarbern. Fries Växtr. 190 (1884). Mest brukas .. hafre numera till foder åt husdjuren, för hvilka den utgör en särdeles omtyckt och kraftig spis. ArbB 4 (1887). Att .. finna en kostelig spis i söt mjölk och surt bröd. Santesson Sv. 61 (1887). Arbete och möda ger daglig spis och föda. Östergren (1944). Med en nödtorftig spis bör människan vara nöjd. Moberg Utvandr. 236 (1949). — jfr FASTE-, FISKE-, FÅGEL-, GUDA-, HIMLA-, MORGON-, NÖD-, NÖDFALLS-, SJUK-, SJUKDOMS-, SKÅDE-, SOCKER-SPIS m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. sitta under ngns spis, hållas med l. få (fri) kost. Hans fattige moder, som sitter under sin sons spijss så gott, och hafwer ringa ting att försöria honom medh. VDAkt. 1683, nr 294.
b) närmande sig l. övergående i bet.: maträtt l. måltid; numera bl. ngn gg i sg.; jfr SPISNING (se SPISA, v.2 13 b). Man (plägar) myckit brwka Hånningh til at insylta och förwara månge slags Spijser och Medicamenter. Palmchron SundhSp. 101 (1642). Testylis äfven af lök och kyndel bereder de trötta / Skördemännen förfriskande spis i middagens hetta. Adlerbeth Buc. 14 (1807). Jag hade mången gång gerna afstått den läckra spisen af stekta andungar med persilja, om jag sluppit vara med på dessa ansträngande jagter. HLilljebjörn Hågk. 1: 31 (1865).
2) (†) matvaror, livsmedel (l. proviant); särsk. ss. förled i ssgr; numera bl. med viss kvardröjande bibet. av 1, se särsk. ssgrna SPIS-FÖRRÅD, -KAMMARE, -KÄLLARE. The gåffuo steenhuggarom och timbermannom penningar, och spijs och dryck och olio them j Zidon och Tyro, at the skulle låta komma Cedreträä aff Libanon til siöös in til Japho. Esra 3: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: matvaror). (Han) röffuadhe wärior och spijs vthu staden Jerusalem, och läto komma vppå Borghena. 1Mack. 1: 35 (Därs.; Apokr. 1921: livsmedel).
3) (numera företrädesvis i vitter l. högre stil, i sht i religiöst spr.) bildl.; särsk. om ngt (äv. ngn) som är för själen l. ngns andliga l. religiösa l. intellektuella liv vad födan är för kroppen l. om ngt (äv. ngn) som stimulerar ngns andliga l. religiösa l. intellektuella liv. Ath wij honom (dvs. Kristus) ey forgäte, / gaff han oss en spijsz at äte, / vnder brödh lekamen sin, / gaff oss dricka sin blodh j wijn. GudlVis. A 7 a (1530); jfr 1. (Nattvarden) må .. medh rätta kallas Siälenes Spijs och föda, som föder och stärcker then nya Menniskian. Rudbeckius Luther Cat. 242 (1667). Jag är torstig, tu äst brunnen. / Hungrig jag, tu lifsens spis. SionSång. 2: 4 (1745). Wetenskapen är själens spis. ÖoL (1852). Det är en hårdtuggad spis, att få äta upp sina egna ord. SvOrdspråksb. 25 (1865). Men'skan kan ej .. / lefva / Ständigt blott af sång och heder. / Ensamt njuten tör i längden / Sådan spis väl mager bli! Oscar II 3: 66 (1888). För läsekretsen kan .. (F. Frödings litteraturanmälningar i Wermlands Allehanda) ha varit ett litet kulturinslag i det provinsiella notisstoffet och ett avbrott i den enformiga andliga spisen. Olsson Fröding 114 (1950). — jfr SJÄLA-SPIS.
4) [sannol. ursprungligen: använd till den dagliga (o. vanliga) måltiden] ss. (urspr. kvalitetsbetecknande) förled i ssgr; om l. i fråga om l. med avseende på matvaror l. bruksartiklar o. d.: av enkel l. enklaste sort l. kvalitet; förr äv.: avsedd för (lägre) tjänstefolk o. d. (ofta motsatt: HERRE-, SVENNE-); utom ngn gg i skildring av ä. förh. numera bl. med bevarat bibegrepp av 1 (se SPIS-BRÖD, -DRICKA, -KNÄCKEBRÖD).
5) [jfr motsv. anv. i mlt. o. t. (i t. äv.: murbruk); närmast utgående från: iordninggjord blandning; eg. specialfall av 3] om metallegering; ss. senare led i ssgn KLOCKE-SPIS.
Ssgr (i allm. till 1 o. med motsv. bruklighet. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan (särsk. för modern språkkänsla) äv. hänföras till spisa, v.2; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): A: SPIS-ANORDNING. (†) mathållning. Mot spisanordningens tarflighet är intet att påminna men att maten är illa och osnygt lagad det är icke förlåteligit. Anckarsvärd Brev 61 (1795). —
((1 o.) 4) -BAGARSTUGA. (spis- 1584—1588. spise- 1555) (†) = -bröds-bageri. GripshR 1555, s. 31 a. Bakerskor .. vthi Spijs bakarstug(a)n .. 2. HovförtärSthm 1587—88, s. 164. —
((1 o.) 4) -BAGERSKA. (spis- 1588—1591. spise- 1536—1554) (†) kvinna som yrkesmässigt bakade spisbröd l. som var anställd i spisbrödsbageri. HovförtärSthm 1536 B, s. 241. KlädkamRSthm 1591 B, s. 19 a. —
(4) -BOLSTER. (spis- 1549—1644. spisa- 1553. spise- 1529—1907) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) för tjänstefolk avsett bolster (se d. o. 1) av enkel kvalitet, bolster för vardagsbruk. HSH 37: 1 (1529). Spisebolstrarna gjordes (på Gripsholm vid mitten av 1500-talet) någon gång af grofva engelska var; vanligen voro de dock af blaggarn eller vadmal, ibland också förfärdigade af vepor eller peckling. Fatab. 1907, s. 81. —
((1 o.) 4) -BORD. (spis- 1751—1831. spise- 1581—1949) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ålderdomligt) (för vardagsbruk l., i ä. tid, till utspisning av tjänstefolk avsett) matbord; jfr spisnings-bord. Till suennebordett p(er)zoner 49 2/7 Till Spizebordett p(er)soner 68. GripshR 1581 B, s. 23. Til salu finnes hos Spanska Ministern .. flere sorter Spisbord. DA 1793, nr 243, s. 3. (Den 17 juni) kommer genom friwillig Auction .. att försäljas .. större och mindre Bord, deribland ett stort Spisbord. LdVBl. 1831, nr 21, s. 3. Vid spisebordet konsumerades (på Kalmar slott 1553) 4 tunnor 5 1/2 lispund (saltgrön ål). HT 1949, s. 255. —
((1 o.) 4) -BRÖD. (spis- 1538 osv. spisa- 1540. spise- 1538—1622) [fsv. spisbröd; jfr mlt. spīsebrot, ä. t. speisebrot] (för vardagsbruk l., i ä. tid, till utspisning av tjänstefolk avsett) grövre l. simplare matbröd (i sht av rågmjöl); särsk. (o. i fråga om nutida förh. bl., i sht i vissa trakter): (grovt) knäckebröd; i sht koll.; jfr -knäckebröd. G1R 12: 59 (1538). Det sämre (brödet) af Korn och Agnar, kallas spisbröd. Hülphers Norrl. 2: 86 (1775). Spisbröd. Detta gröfre Bröd af osiktat miöl, för tiänstefolk och arbetare, wårdslösas framför alt annat. Fischerström 3: 370 (1787). Spisbröd .. (dvs.) Bröd af sammanmalit mjöl som brukas för tjenstfolk el. eljest i hvardagslag. Weste FörslSAOB (c. 1817). Hvad kostar ett spisbröd? Därs. En synnerligen lämplig brödsort är vårt hårda rågbröd, ”spisbröd”, lämpligt även därför att det tvingar barnet till den för tänderna nyttiga tuggningen. Jundell Barn. 2: 130 (1927). Numera bakas det svenska spis- eller knäckebrödet helt och hållet med maskin i de större bagerierna. Bolin VFöda 267 (1934). Mörkt, torrt bröd finns i tre standardkvaliteter: Det grövsta är spisbrödet, mellansorten är knäckebrödet och det finaste är delikatessbrödet. StKokb. 113 (1940). Rallarminn. 213 (1949).
Ssgr (i fråga om nutida förh. i sht i vissa trakter): spisbröds-bagare. YrkesförtArbFörmedl. 17 (1936). Därs. 12 (1952).
-DAG. (spis- 1759—1838. spise- 1930) (i sht om ä. förh., ålderdomligt) kostdag. VDAkt. 1759, nr 131. De fattige (bland skolungdomen) som förut wäsendtligen lefwat på såkallade spisdagar, erinras att denna fördel nu mera föga kan påräknas, då de fleste hus, som höllo ett sådant fritt bord, äro afbrända. VexjöBl. 1838, nr 13, s. 1.
Ssg (om ä. förh.): spisdags-gumma. (spise-) Hon hörde till spisedagsgummorna i köket och kom om torsdagarna. Fogelqvist Minn. 49 (1930). —
((1 o.) 4) -DRICKA. (†) svagöl l. måltidsdricka (svagdricka); jfr -öl. LMil. 3: 197 (1692). Hülphers Norrl. 4: 374 (1779). På qvällen suto .. (sjömännen i Visby) mest hemma .. eller en stund vid ett stop spisdricka och ett spel brus hos den vördiga Helsinge-Mor. LoF 1873, s. 36. —
-DRYCK. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ålderdomligt) måltidsdryck. SD(L) 1901, nr 173, s. 2. —
-FADER. (†) om mansperson som (liksom en husfader) förestår kosthållet för fattighjon. VRP 1701, s. 551 (på Växjö hospital). —
-FAT. (spise- 1554) [fsv. spisafat; jfr mlt. spīsevat, t. speisefass] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ålderdomligt) matfat. VgFmT I. 8—9: 91 (1554). —
(4) -FATBUR~02 l. ~20. (spis- 1556. spise- 1553—1934) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) (av en självständig mindre byggnad l. ett för ändamålet avsett rum i större byggnad bestående) kammare l. rum för förvaring av sängkläder av enkel kvalitet (ss. spisbolster, spislakan) o. andra, enklare inventarier. GripshInvent. 1553. Jtem ahr kommett till 2 Ny blagarns Bulster Som giordes vdij Spiisfattburen. Därs. 1556. Huder och skinn vdi Herre fateburen .. Vdi Spisefateburenn Fårskinn. GripshR 1556, s. 124. På vasaslotten tyckas ryorna i allmänhet ha förvarats i den s. k. spisefatburen tillsammans med de enklare inventarierna. Sylwan Ryor 24 (1934). —
(2) -FÖRRÅD. (numera knappast br.) förråd av mat l. proviant. Mycket af de belägrandes spis-förråd fördes in uti fästningen. Lagerbring 1Hist. 4: 157 (1783). Cannelin (1939). —
-GÄST. (spis- 1749 osv. spise- c. 1750) [jfr t. speisegast] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ålderdomligt) matgäst; äv. bildl.; jfr kost-gängare. Lind 1: 485 (1749). SvMerc. 3: 713 (1757; bildl., om gök). Hon var mer än ”matmamma”, hon hyste en moders känslor för alla sina mera stadiga spisgäster. Linder Västerl. 150 (1914). Många professorer tog emot spisgäster i sina hem. LUH 2: 387 (1982; om förh. på 1700-talet). —
(4) -HANDKLÄDE. (spis- 1556. spise- 1554—1556) (†) om enklare sorts handduk. 2 groffue spise handklede thet ene 3 alne longt theth andre 2 alne. VgFmT I. 8—9: 89 (1554). GripshInvent. 1556. —
-HUS. [jfr t. speisehaus]
1) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till 1: matställe l. matinrättning o. d.; jfr -inrättning. PH 6: 3707 (1755). (På Skeppsholmen) uppfördes 1738 ett .. stenhus för inkvartering av sjöreserven, vilket även inrymde spishus eller marketenteri. SvFlH 2: 241 (1943).
(4) -HUVUDBOLSTER~0020. (spis- 1547—1671. spisa- 1553. spise- 1529—1907) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) huvudkudde av enkel kvalitet, huvudkudde för vardagsbruk. VIII engilsk hwffdabolster, XV spisebolster, XXI spisehwffwdtbolster. HSH 37: 1 (1529). Fatab. 1907, s. 87.
Ssg (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.): spishuvudbolster-var. var till huvudkudde. GripshR 1547—48. —
-HÅLLA. (†) förestå mathållning (se d. o. 1). Jag åtager mig at spishålla för Gÿmnasister och Scholares på visingsö. VDAkt. 1795, nr 180. —
-HÅLLERSKA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ålderdomligt) mathållerska; jfr -värdinna. Ahlman (1865, 1872). —
-HÅLLNING. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ålderdomligt) mathållning (se d. o. 1). Leijonhufvud Minnesant. 30 (1836). —
-INRÄTTNING~020. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ålderdomligt) matinrättning (se d. o. 1); jfr -hus 1. Hazelius Förel. 87 (1839). —
-KAMMARE. (spis- c. 1580 osv. spise- 1538—1752) [fsv. spisakamar, spisakamare, sv. dial. spiskammare; jfr mlt. spīsekamer, t. speisekammer, äv. d. spisekammer]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ålderdomligt) till 1: (mindre) matrum l. matsal. Heinrich (1814).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ålderdomligt) till (1 o.) 2: kammare (se kammare, sbst.2 2 c) för förvaring av mat(varor), skafferi. VarRerV 26 (1538). Kistena gick i spiskammaren för att hämta sovel. Nilsson HistFärs. 23 (1940).
3) (ålderdomligt; numera föga br.) i oeg. l. bildl. anv. av 2; särsk. om land l. område l. trakt som bär rika skördar o. d. (Kristus) wisar oss .. Gudz .. rika spisekammar och köke, huru han alla foglar j wädret samt all wildiwr på iordenne, dagliga haffuer til bordz. PErici Musæus 2: 264 b (1582). Hwad theras (dvs. indianernas i Nya Sverige) Math och Dryck widkommer, så är skogen, Marken och Floderna theras Spis-Camrar. Holm NSv. 125 (1702). Utan på bröstet äro, särdeles hos thet swagare könet, di-bröst med spenar uppå, hwilka äro wisthus och spiskamrar för små Barn, så länge the ej mägta fördraga hård mat. Orrelius Diurr. 87: 7 (1750). SvLantmät. 2: 99 (i handl. fr. 1756; om Skåne). Dessa pipor (i bikakorna) tjena dels till spiskammare att gömma honing i, dels till bon åt ungarne. Berlin Lsb. 129 (1852).
Ssg (till -kammare 2; numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): spiskammar-hylla. Fjelner TypTeckn. 17 (1930). —
-KAMRAT. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ålderdomligt) jfr -sällskap. HH 24: 184 (1711). Törneros (SVS) 2: 265 (1827). —
((1 o.) 4) -KNÄCKEBRÖD~002 l. ~200. (numera mindre br.) knäckebröd som bakas med samma ingredienser som ingår i spisbröd; jfr -bröd. Fyris 1894, nr 121, s. 1. Bland det hårda brödet skiljes sålunda icke alltid mellan spisbröd och spisknäckebröd eller mellan detta sistnämnda och knäckebröd. TT 1895, K. s. 81. Därs. 1898, K. s. 44. jfr vete-spisknäckebröd. —
((1 o.) 4) -KOCK. (†) kock i ”spiskök”. Drottning Gunnils mest(er) kock (o.) Per Gregers(on) Spijskock i hoffuet. KlädkamRSthm 1594 D, s. 36 a. —
-KORG. [jfr t. speisekorb] (†) matkorg l. brödkorg. Schultze Ordb. 2189 (c. 1755). ÅgerupArk. Bouppt. 1762. —
-KUMMIN. (spis- 1637 osv. spise- 1541—1628) [fsv. spisakomin; jfr t. speisekümmel] (i sht farm.) (delfrukt av) växten kummin som används ss. krydda (särsk. vid beredning av ost l. brödbakning) l. ingrediens i läkemedel (förr äv. (särsk. i drogform) ss. läkemedel); särsk. (o. företrädesvis) om (delfrukten av) den i östra medelhavsländerna o. Asien inhemska växten Cuminum cyminum Lin. (äv. kallad vanlig spiskummin); förr äv. om (delfrukten av) den inhemska växten Carum carvi Lin.; jfr bröd-kummin. VaruhusR 1541. Tagh Spisekummin, och lägg them vthi starck ätickio, them man bruka skal, och sedhan torre Spisekumin tuggat j munnen hielper wel hiernan. BOlavi 11 b (1578). Ingefär och Spijsekumin, aff hwario itt lodh, sudne vthi Wijn, wärmer then kålla Maga och Tarmar, när thet drickes. Månsson Ört. 4 (1628). Kummil, Kummin, Kåmming, Spiskummin, Brödkummin, Carum Carvi. Bladen dåga til grönkål och salat. Rothof 263 (1762). Lilja FlOdlVext. 38 (1839: Vanlig). Det är denna frukt (av Cuminum cyminum), som utgör drogen fructus Cumini, ”spiskummin”, som förr varit officinell i Sverige. 2NF 5: 957 (1906). Spiskummin begagnas, liksom vanlig kummin, såsom krydda ock kan äfven brukas såsom väderfördelande medel, lättande besvärligheter under matsmältningen. Därs. Spiskummin .. användes bland annat såsom tillsats i vår uppsvenska s. k. stockholmsost. Jönsson Gagnv. 248 (1910). VåraKulturvN 76 (1977; om Cuminum cyminum Lin.).
-olja. av spiskummin erhållen flyktig olja bl. a. använd vid likörberedning o. ss. läkemedel. Forshæll OrgPharm. 196 (1836).
-plåster. (†) plåster(massa) med tillsats av spiskummin o. ett flertal bindande ingredienser, avsedd (avsett) att appliceras på magen vid kolik o. väderspänning. Lindgren Läkem. (1891).
-KVARTER. [jfr t. speisequartier] (ålderdomligt, i sht i skildring av ä. förh.) ställe där man intar sin föda; särsk. om enklare matställe l. näringsställe; ofta i uttr. hålla l. ha spiskvarter. KKD 1: 112 (c. 1710). Modern (var) en ganska artig medelålders fru, som under deras förra vistande i Malmö hade hållit spiskvarter för officerare. Tersmeden Mem. 4: 213 (c. 1790). Bellman (BellmS) 12: 29 (1794: hade). (De gossar som inte hade sina hem i läroverksstäderna) levde på kost av hemifrån medförda matvaror, som tillagades av värdinnan på stället, eller också gick man på spiskvarter för skolungdomen, där man fick inackordering för 18 till 24 skillingar om dagen. SvFolket 8: 118 (1939). Officeren .. pokulerade med mig på ett av de pauvra spiskvarter varav den inre staden (i Sthm) överflödade (på 1700-talet). Söderström Högkv. 138 (1968).
Ssgr (ålderdomligt, i sht i skildring av ä. förh.): spiskvarters-bok. (†) bok innehållande namn på personer ingående i ett ”spiskvarter”? DA 1793, nr 140, s. 4.
-idkare. innehavare av matställe l. näringsställe. PH 10: 532 (1776). (Agardh o.) Ljungberg III. 2: 165 (1857).
-privilegium. jfr privilegium 1 o. -kvarters-rättighet, spis-privilegium. Weste FörslSAOB (c. 1817).
-rörelse. jfr rörelse 7. Ansökningar om rättighet att idka källare- eller spisqwarters rörelse samt att hålla krog ingifwas till och pröfwas af Magistraten. SFS 1833, s. 77.
-sedel. (†) skriftlig anvisning om spiskvarter? jfr sedel 1 e γ. DA 1771, nr 86, s. 3. En Spisqwarters-sedel är at hyra. Därs. 1793, nr 204, s. 3.
(2) -KÄLLARE. (spis- 1606 osv. spise- 1579—1885. spiso- 1525) [fsv. spisekällare; jfr t. speisekeller] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ålderdomligt) källare för förvaring av mat(varor), matkällare. G1R 4: 36 (1525). —
-KÄRL. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ålderdomligt) matkärl. Siöregl. 1741, 1: B 1 a. Lundin NSthm 569 (1889). —
(4) -KÖK. (spis- 1557—1592. spise- 1535—1586) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) kök för utspisning av tjänstefolk. ArkliR 1535, avd. 1. (En) Staldrengz kock .. Jöns Nielsson i Spisekökedt .. (o.) Hans .. mesterswen i H(erre)köket. KlädkamRSthm 1586 A, s. 103 a. HovförtärSthm 1593 A, 23/12 1592. —
-LAG. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ålderdomligt) om samling av personer som sammanförts l. slagit sig tillsammans för att (i allm. mer l. mindre regelbundet under en längre tid) inta sina måltider gemensamt l. vid samma bord, matlag; i sht förr äv. om personer som intar enstaka måltid gemensamt (jfr -sällskap). Björkegren 2622 (1786). Björkman (1889; om matlag). —
(4) -LAKAN. (spis- 1549—1635. spise- 1529—1907) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) jfr -bolster. Spiselakan groff VIII par. HSH 37:2 (1529). Lakan funnos i stort antal och af många olika slag från de ”granne lärftslakanen” med garneringar ned till ”grofve spiselakan” för tjenstefolket. Julqväll. 1892, s. 14 (cit. fr. 1548). Sämst voro de grofva spiselakan, som på .. (Gripsholm under G. I:s tid) väfdes af blaggarn. Fatab. 1907, s. 86. —
(4) -LJUS. (spis- 1561. spisa- 1553. spise- 1545—1581) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) jfr -bolster. Swenne Lius .. Spiise Lius. SlottRSthm 1545, s. 78 b. (I en liten stuga på gården Beenhammar) förvaras .. 1 kista med herraljus och 1 med spisaljus (d. v. s. finare och enklare ljus). SvKulturb. 5: 231 (cit. fr. 1553). ”Spiseljus”, ett slags sämre talgdankar. Johansson Noraskog 3: 13 (cit. fr. 1581). —
-LOKAL. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ålderdomligt) lokal för förtäring av mat; särsk. om matställe; jfr spisnings-lokal. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 1, Bil. 3 a, s. 63. Inta förtäring på spislokal. Östergren (1944). —
((1 o.) 4) -MJÖL. (spis- 1674—1696. spise- 1557—1585) [fsv. spisamiöl] (†) grovt mjöl av ringa kvalitet, avsett för bakning av spisbröd. HovförtärSthm 1557 B, s. 17. Något Korn, och Spijs-miöl. OfferdalKArk. N I 1, s. 37 (1696). —
-MÄSTARE. (spis- 1619—1921. spise- c. 1635—1745) [jfr mlt. spīsemeister, t. speisemeister] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om person som förestår ett stort kök; särsk. om en vid offentlig institution (t. ex. fängelse, skola l. sjukhus) o. d. anställd sådan person med uppgift att ha hand om o. utöva uppsikt över matförrådet o. sörja för anskaffning av livsmedel o. förestå bespisningen o. d.; ofta liktydigt med: skaffare (se d. o. a); äv. bildl.; jfr -samlare. Christus Gudz Son är kommen j werldenna, at han skal wara sins församblingz hoffuudh, och förman, och spijsmästare. Bullernæsius Lögn. 13 (1619). (För studerande ungdom) will behöfwass ett Communitet, ther uti 60 personer warda håldne till kost, och will behöfwass en spijssmestare, som står Communitetet före, och dageligen låter reda för then. Annerstedt UUH Bih. 1: 152 (i handl. fr. 1620). Weckholms Hospital upbygdes första gången år 1665 genom Riks-Drotsets Magnus Gabriel De la Gardies försorg, som til Hospitalet donerade 60 Tunnor Spanmål jämte 16 Tunnor til Spis-mästaren. Schulzenheim PVetA 1799, Bih. s. 158. Spismästare .. (dvs.) Person, som förestår ett stort kök. Dalin (1854). Cannelin (1921).
Ssg (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.): spismästare-tjänst. Rudbeck Bref 17 (1662). —
-MÄSTARINNA. [jfr t. speisemeisterin; jfr -mästare] (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -mästare. Weste (1807). —
-OFFER. [jfr mlt. spīseoffer, t. speiseopfer] (ålderdomligt, i sht i bibeln o. rel.-hist.) (se dock slutet) om offer bestående av mat; särsk. om självständigt vegetabiliskt, av mjöl l. bakverk l. ax samt olja bestående offer (ofta förbundet med bränn- l. slaktoffer); jfr mat-offer o. spisnings-offer. Wil een siäl göra Herranom itt spijsoffer, så skal thet wara aff semlo miöl, och skal giuta ther olio vppå, och leggia rökilse ther vppå. 3Mos. 2: 1 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Spisoffer kunde göras af trenne slag: Semlomiöl, bröd och äfwen ax. Almquist InlHelSkr. 179 (1775). Offren, varmed (de babyloniska) gudarnas vrede blidkades .. bestodo av slaktoffer, spis-, rök- och drickoffer. 3NF 2: 662 (1924). särsk. bildl., om större kalas l. middag. Att ”spisoffer” vid ett allmänt glädjetillfälle icke kunde uteblifva .. faller i Sverige af sig sjelf. I Upsala en aftonfest för 250 personer (för att fira förslaget till ny riksdagsordning). Hellberg Samtida 11: 16 (1874). —
-ORDNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) kostordning l. matordning l. diet (se d. o. 2); äv. oeg. l. bildl. (Hospitalssysslomannen skall) klagelöst spijsa the fattige effter spijsordningen. KOF II. 2: 369 (c. 1655). (Svalorna) föda med krankar, flugor, ferillar, hållande ogemen spjsordning, at .. i[n]genthera af ungarna får flera resor maat än then andra. Broman Glys. 3: 463 (c. 1740). Skolan blir .. helt enkelt den andliga matinrättning, där föräldrar och lärare uppgöra den för hvart barn lämpliga spisordningen. Verd. 1891, s. 88. SFS 1915, s. 1946 (för sjukhus). Under flera århundraden var ”spisordningen” ombord ej allenast synnerligen enformig utan även underhaltig. Hägg TretungFl. 115 (1941). SAOL (1973). —
-RUM, sbst.2 (sbst.1 se sp. 9814). [jfr t. speiseraum] (numera knappast br.) matrum; jfr spisnings-rum. I medlersta delen af skeppet (hade jag) mitt spisrum. Landell Bligh 3 (1795). Cannelin (1939). —
(4) -RÄCKBOLSTER~020. (spis- 1671. spise- 1581) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) jfr -bolster. Spisse Räkebolster med Blaggarns war 3. GripshR 1581 A, s. 151. BoupptSthm 1671, s. 336. —
-RÄKNING. (†) räkning (se d. o. 1 c) som avser (förtäring av) mat. BoupptSthm 1688, s. 316 b. Till utspisningarnes (vid hospitalet) biwistande samt spisräkningarnes verificerande. VDAkt. 1779, nr 217. BoupptVäxjö 1836, Bil. —
(2) -SAMLARE. [jfr t. speisesammler] (†) om inköpare av livsmedel för ett hushåll, skaffare (se d. o. a); jfr -mästare. Kornköpare, Spijsmästare, Spijssamblare. Linc. Cccc 2 b (1640). —
-SATT, p. adj. (†) om bord: dukat med mat. (Bönderna) smakka wed Spjs-satta Bord, kringstjra i rullande Giästbud. Warnmark Epigr. L 2 b (1688). —
((1 o.) 4) -SILL. (†) ringare sorts matfisk (se d. o. 2); jfr spise-fisk. (Sv.) Spissill (lat.) Halec(ula) vilior. Swedberg Ordab. (1722). —
-SKRIVERI. (†) om skrivande l. författarskap för brödfödan(s skull). Under anonymitetens slöja .. gömmer sig stundom modestien, .. men ännu oftare fronderiet, kannstöperiet och allraoftast rock- och spis-skrifweriet. SvLitTidn. 1819, sp. 326. —
-STÄLLE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ålderdomligt) matställe l. näringsställe; jfr spisnings-ställe. Weste FörslSAOB (c. 1817). Det spisställe eller kaffehus där .. (Th. Thorild) kan ha läst tidningar. Holmberg Leopold 1: 231 (1953). —
(2) -SÄLJARE. [jfr t. speiseverkäufer] (†) om försäljare av matvaror. Linc. E 5 a (1640). Schultze Ordb. 3897 (c. 1755). —
-SÄLLSKAP~02 l. ~20. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ålderdomligt) om personer som intar en måltid gemensamt; person(er) som utgör ngns sällskap vid matbordet. Holmberg 1: 687 (1795). Han är mitt vanliga spissällskap. Weste FörslSAOB (c. 1817). Björkman (1889). —
-TID. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ålderdomligt) mattid. Nordencrantz Arc. 314 (1730). —
-TIMME. (†) mattimme; äv. bildl. Inrättningarne hos oss äro sådane, at i den ålder, då wi kunne göra Barn, äro wi förbundne til Munke-lefnad, och när ändteligen spis-timman kommer, så är matlusten förbi. Wallenberg (SVS) 1: 143 (1769). Ehuru tobaksrökande på gatorna är .. förbudet, tar .. (münchenbon) sin skada igen .. på vanliga mat-ställen, till och med under spistimmarna. Rydqvist Resa 235 (1838). —
(2) -TORG. [jfr t. speisemarkt] (†) mattorg; jfr -marknad. Tiderus GrLat. 43 (1626). Schenberg (1747). —
(4) -UNDERBOLSTER~0020. (spise- 1547—1907) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) jfr -bolster. GripshInvent. 26/5 1547. Fatab. 1907, s. 87.
Ssg (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.): spisunderbolster-var. överdrag l. var till spisunderbolster. GripshInvent. 1549. —
(2) -VARA. [jfr t. speiseware] (†) matvara. Schroderus KonFörähr. D 4 b (1606). Dens. Os. 1: 667 (1635). —
((1 o.) 4) -VIN. (spis- 1639. spise- 1579—1580) [jfr t. speisewein] (†) om enklare o. lättare vin använt vid matlagning o. ss. bordsvin. VinkällRSthm 1579. Aff wijnsten (vthpressat Wijnbärs skaal) blifwer läckewijn och spijswijn. Schroderus Comenius 448 (1639). —
-VÄRD. [jfr t. speisewirt] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ålderdomligt) om person som sörjer för mathållningen för ngn (äv. för institution o. d.), jfr -mästare; särsk. om värd på värdshus l. näringsställe o. d., traktör, krögare, restauratör; äv. bildl. Porthan BrSamt. 1: 223 (1798). Spisvärd .. (dvs.) Den som håller spisning el. ger mat för betalning. Weste FörslSAOB (c. 1817). Essen-Möller Förlossn. 99 (i handl. fr. 1822; vid barnbördshus). Redan ute på förstuguqvisten .. emottogs församlingens andlige spisvärd af värdinnan. Carlén Repr. 83 (1839). En spis-värd har för bestämda pris mathållningen så väl för kadetterne som för öfriga personer tillhörande inrättningen. KrigVAH 1843, s. 153. Den övervägande delen (av studenterna i Lund på 1700-talet) åt ”mot kontant betalning” hos någon spisvärd. LUH 2: 387 (1982). —
-VÄRDINNA. [jfr t. speisewirtin] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ålderdomligt) jfr -värd. Weste (1807). Matvarorna för terminen hade gossarna med sig. En del överlämnades till spisvärdinnan. Samuelsson HALärovUpps. 191 (1952). —
-VÄRDSHUS~02 l. ~20. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) värdshus. Hjärne Förg. 111 (1912; om förh. c. 1700). —
(2) -ÄMNE. (†) födoämne l. matvara; jfr mat-ämne. Möller 3: 1982 (1790). (Cikoriarötterna) gifwa utan twifwel et ganska hälsosamt spisämne. Fischerström 4: 378 (c. 1795). KrigVAT 1852, s. 305. —
((1 o.) 4) -ÖL. (spis- 1537 osv. spise- 1540—1934) [fsv. spisöl, sv. dial. spisöl; jfr t. speisebier] (numera bl. i skildring av ä. förh.) tunt, svagt öl väsentligen använt ss. måltidsdryck (i ä. tid avsett till utspisning av tjänstefolk); förr äv. oeg. l. bildl., om svag o. dålig dryck; jfr mat-öl, svag-dricka. G1R 11: 334 (1537). Herre öll .. (6) lester .. (3) tynner Swenne öll .. (22 1/2) lest .. (1) tynne Spisöll .. (9 1/2) lest .. (1/2) tynne. G1R 12: 88 (1538). Spenarna .. twättas med liumt spjsöl. Broman Glys. 3: 183 (c. 1730). Weste FörslSAOB (c. 1817; bildl.). Före kaffets tid var måltidsdrycken spisöl, svagdricka av egen brygd. Hasslöf SvVästkustf. 38 (1949). jfr mjöl-, slock-spisöl.
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): spisöls-bulle. (†) bulle bakad på smet innehållande spisöl (använt ss. jäsningsmedel). Tidfördrijf A 2 a (c. 1695).
-reson. (†) bildl., om skäl (se skäl, sbst.4 13, 14) som är dåligt o. tunt som spisöl. Här äre wähl pseudo politici, som föregifwa någre spijsöhls raisoner. 1BorgP 276 (1714).
-tapp. tapp i spisölstunna. Tu (dvs. sunnanvinden) äst een Smulgråt ljk som klagar sig beröfwad, / Tu drager Dimban up ehwar tu honom finner / Och sedan Dag från Dag som Spjs-Öhls Tappen rinner. Spegel GW 73 (1685). Så sipper som spisölstappin om julmoron. Hembygden(Hfors) 1912, s. 124 (talesätt fr. Borgå).
B (†): SPISA-BOLSTER, -BRÖD, -HUVUDBOLSTER, -LJUS, se A.
C (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh. l. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SPISE-BAGARSTUGA, -BAGERSKA, -BOLSTER, -BORD, -BRÖD, -DAG, se A. —
((1 o.) 4) -DUK. (†) om enklare sorts handduk (för torkning av fat o. d.); äv. om (kortare) bordduk, skivduk. Jtem är Skurith sönder til fatedukar Spise dukar — 2 st:en. GripshR 1546—47. En spise Duk till en skiffue medt 3 bredder gammel 6 alne long. VgFmT I. 8—9: 89 (1554). —
-FAT, -FATBUR, se A. —
((1 o.) 4) -FISK. [jfr mlt. spīsevisk, t. speisefisch] (†) eg.: fisk som i sht ätes av enklare personer l. tjänstefolk; (mindre) matfisk (se d. o. 2); motsatt: herre-fisk; jfr spis-sill. Dageliga Spijsefiskar .. Såsom Gers eller Abborar, Rudor, hwitfisken. Hildebrand MagNat. 185 (1650). —
-GÄST, -HANDKLÄDE, -HUVUDBOLSTER, -KAMMARE, -KUMMIN, -KÄLLARE, -KÖK, -LAKAN, se A. —
-LAX. (†) fullt utvuxen lax (som ej lekt o. därför är) tjänlig till mat? VaruhusR 1539, s. 18 a. Därs. s. 89 b. —
-LJUS, se A. —
((1 o.) 4) -MALT. (†) malt använt till beredning av spisöl. Suene maltth .. Suene öll .. Spiiss öll .. Spiisse maltt. HovförtärSthm 1557 B, s. 4. —
-MJÖL, -MÄSTARE, se A. —
-RÄCKBOLSTER, se A. —
(2) -SKEPP. [fsv. spiseskip; jfr mlt. spīseschip, t. speiseschiff] (†) skepp med matvaror l. proviant. G1R 10: 126 (1535). —
(2) -SLÄDE. [fsv. spiseslädhe ?] (†) släde för matvaror l. proviant. Anders slatthe .. pleghar oredeliga bescatthe (arbetarna på slottet) paa theres fische saa at han far ther wth tiil them medh iij eller iiij spisze slædhar nær the fiskia och trwghar them tiil ath the skula fylla them medh fisch. G1R 3: 215 (1526). Till Anders Korp, att han schall lathe Jachim Bulgerijn bekomme .. ifrå Helsingefors gårdh en spijss slädhe och så mycken fettalie, som han sigh till 2 måneder behielpe kann. Därs. 26: 127 (1556). Iagh (hade) med migh en spijsesläde fullan med maath och malt och humbla, så mykit 3 hästar förmåtte draga. Rääf Ydre 3: 413 (i handl. fr. 1594). —
-STÄD. (†) om kosthåll l. hushåll l. matlag (se d. o. 2 a). Then Olaga skatt, her Yffuer Flemmingh i szin tiidh vpå lade, szom är viij marcer aff huar lenszman for wintertingett, och iiij marcer for spiszesteden. G1R 12: 40 (1538). —
-UNDERBOLSTER, se A. —
-VIN, se A. —
(4) -ÅKLÄDE. (†) sängtäcke av enkel kvalitet, sängtäcke för vardagsbruk. Sylwan Ryor 80 (i handl. fr. 1554). —
-ÖL, se A. —
(4) -ÖRNGOTT. (†) örngott av enkel kvalitet, örngott för vardagsbruk. GripshInvent. 26/5 1547. Spiise örnegått medt semsk war — 8 st. Därs. 1549.
D (†): SPISO-KÄLLARE, se A.
Spoiler title
Spoiler content