SO
publicerad: 2021
gunstig
gunstigt gunstiga
gunst·ig
adjektiv
gun`stig 
●
något ålderdomligt
välvillig ofta om högt uppsatt person
JFR
nådig 2
konungen var sina tjänare gunstig
○
någon gång äv. om handling och dylikt
han var på ett gunstigt humör
○
äv. bildligt
fördelaktig
må vindar och vågor vara er gunstiga; en gunstig ödets nyck
○
äv. ironiskt el. skämtsamt om högfärdig person eller dylikt
vardagligt
nog ska vi kunna råda bot på gunstig herrns olater
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser);
fornsvenska gönstogher
SAOB
publicerad: 1929
GUNSTIG gun3stig2, adj. -are. Anm. I de under 1 a δ anförda uttr. förekommer ordet ofta oböjt i sg. best. o. pl. (i allm. uttalat -sti). adv. -EN (†, RP 5: 247 (1635)), -T.
Ordformer
(gunst- 1521 osv. gönst- 1523—1581. -ig 1521 osv. -og 1523—1528. -ug 1525—1541)
Etymologi
1) välvillig o. d.; jfr GUNSTLIG. — jfr HÖG-, MILD-, MISS-, NÅD-, O-, RÄTTVIS-, STOR-, VÄL-GUNSTIG m. fl.
a) (i sht i ålderdomligt spr.) om person: välvillig(t stämd) (mot ngn), gynnsamt stämd, vänlig; nådig; i sht om överordnad l. innehavare av makt o. d.; äv. i uttr. vara ngn gunstig o. d. Vy wilie .. wara eder för een gönstogh godh ok tro herre. GR 1: 66 (1523). Latha oss gunstugh finnas emoth them. Därs. 2: 33 (1525). Gudh gaff Daniel, at offuerste Kamereraren wardt honom gunstigh och godh. Dan. 1: 9 (Bib. 1541). Constantinus Magnus, the Christnes gunstige Befordrare. Schroderus Os. 1: 262 (1635). Dalin (1852). Östergren (1926). — (†) Rama worth besta i then landzænden .. Saa Athwij haffwom ther een Gönstogh Almogha. GR 1: 112 (1523). — särsk.
α) (†) om Gud: nådig. Gudh är oss gönstugh. OPetri 1Post. 69 b (1528). Psalt. 59: 18 (Bib. 1541). Ah min gunstige Gud, vpveck ock vti vårt land en sådana Esdram. Swedberg Gr. Förrspr. 28 (1722).
β) i tilltal framför titel o. d.; numera bl. (i ålderdomligt spr.) i uttr. gunstige läsare o. d. Nådige, Gunstige Herrar och gode Wänner. GR 1: 23 (1521). Ach, gunstige Iunker. Asteropherus 25 (1609). ”God afton, min gunstiga fru Aurell,” sade han, i det han hälsade på värdinnan. Roos Skugg. 277 (1891). Jag kan icke nog ofta påminna min gunstige läsare om, att (osv.). Wulff Petrarcab. 85 (1905).
γ) (†) i försvagad bet. i uttr. vara (så) gunstig (och l. att), vara (så) vänlig l. god (och l. att osv.). Var så gunstig och tag försårg för dessa bref. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 198 (1702). Är min Bror så gunstig at ursechta min försummelse. Swedenborg RebNat. 1: 216 (1711). Var gunstig och anmäla min ödmjuka vördnad för Herr Prof. Frondin. Leopold (1783) i 2Saml. 7: 31. För Guds skull var gunstig aflemna det innehafvande beloppet till Baumgarten. VDAkt. Brev 9/7 1849. Berndtson (1880).
δ) (vard., fullt br.) ironiskt, i sådana uttr. som gunstig herrn, min gunstig(e) herre o. d. (i allm. oböjt). Kan inte egennyttan .. förmå Gunstig Gynnaren, at falla til mina fötter? Björn FörfYngl. 76 (1792). Vi kommo .. öfverens, att den gunstig herrn förtjenade stryk. Cederborgh OT 3: 24 (1814). Det skulle göra gunstiherrn godt att smaka litet disciplin. Bremer Sysk. 1: 351 (1848). Se så, min gunstig herre, träffar jag honom ändtligen? Hagberg Shaksp. 7: 327 (1849). Jag känner er, mina gunstiga herrar! Nordström Borg. 114 (1909). De där gunstig junkrarna. Bergman HNådT 145 (1910).
b) (i ålderdomligt spr.) om handling o. d.: som vittnar om välvilja o. d., välvillig, benägen, vänlig; nådig; äv. ss. adv. GR 1: 18 (1521). De tackade för gunstig svar. RP 2: 170 (1632). Jag ber .. om gunstig ursächt at jag bryr min Bror härmed. BenzelBr. 33 (1729). Han hoppas gunstigt bistånd. Björnståhl Resa 1: 111 (1770). Se'n gunstigt hon smakat en bit af vår kaka, / Hon täcktes mig klappa på kind och på haka! CFDahlgren 1: 267 (1831). Gunstigt mottagande. HT 1917, s. 268.
2) (numera föga br.) gynnsam, fördelaktig; förr äv. i uttr. vara ngn gunstig o. d. Brenner Dikt. 1: 28 (1700, 1713). Saken såg tämmeligen gunstig ut för .. Holländarne. Dalin Arg. 1: 48 (1733, 1754). Vinden blef mig gunstig. DeFoë RobCr. 74 (1752). Hit han I kommit i en gunstig stund. Bååth Grette 34 (1901). På 15 kilometers afstånd från oss .. ligger Caumont, äfven det vid gunstig belysning skönjbart .. medelst kikare. Wulff Petrarcab. 124 (1905). Östergren (1926).
Avledn.: GUNSTIGHET, r. l. f. (numera knappast br.) till 1: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara välvillig(t stämd), välvilja; gunst. Messenius Swanhuita 57 (1613). Att han honom gunstigheett och medhlidande betee ville. OxBr. 3: 261 (1632). Lind (1749). Björkman (1889). Östergren (1926; angivet ss. sällsynt).