SAOL

publicerad: 2015  
konvent
kon·­vent [‑ven´t] substantiv ~et; pl. ~ 1 samman­komst, möte2 kloster3 ⟨finl.⟩ skol­fest4 ⟨finl.⟩ elev­kår
Singular
ett konventobestämd form
ett konventsobestämd form genitiv
konventetbestämd form
konventetsbestämd form genitiv
Plural
konventobestämd form
konventsobestämd form genitiv
konventenbestämd form
konventensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
konvent konventet, plural konvent, bestämd plural konventen
kon·vent·et
substantiv
konven´t
1 endast vid beskrivning av ut­ländska förhållanden organiserad (politisk) samman­komst för visst syfte
partikonvent
(på/under/vid) konventet
(på) konventet
(under) konventet
(vid) konventet
vid det republikanska konventet ut­sågs NN till partiets president­kandidat
○ äv. om de församlade delegaterna
konventet beslöt att ut­se NN till president­kandidat
○ äv. om större samman­komst (äv. i Sverige) med spel­verksamhet av olika slag, t.ex. roll­spel, dator­spel, kort­spel m.fl.
spelkonvent
belagt sedan 1635 (om kyrkomöte); fornsvenska konvent 'klosterkonvent'; av lat. conven´tus 'samman­komst', till conveni´re 'komma till­sammans'; jfr ur­sprung till konvenans
2 samman­fattningen av med­lemmarna i ett kloster
○ ibland äv. om själva klostret
○ äv. om andra religiösa församlingar eller dylikt
stiftskonvent
belagt sedan 1401 öppet brev utfärdat av Cecilia Petersdotter med gåvor till Skänninge kloster (Svenskt Diplomatarium)
Till SO

SAOB

publicerad: 1937  
KONVENT konvän4t, n. (G1R 1: 39 (1522) osv.) ((†) m. l. f. Gustaf II Adolf 514 (1625), MeddSlöjdF 1897, 1: 42 (1701)); best. -et (ss. m. l. f. -en); pl. = l. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[fsv. konvent, f. o. n. (i bet. 1 a o. 2); jfr t. konvent, eng. o. fr. convent; av lat. conventus, sammankomst, församling, till convenire (se KONVENERA). — Jfr KONVENTIKEL]
1) sammankomst, möte; äv. konkret: församling; utom i b, d numera bl. (i fackspr.) i fråga om utländska förh. Gustaf II Adolf 514 (1625). Tå heele Conventet .. församlat war. Schroderus Os. 2: 337 (1635; om kyrkomöte i Konstantinopel år 681). (Axel Oxenstierna) förmådde de protestantiska makterna i sydvestra Tyskland att på konventet i Heilbronn 1633 ingå förbund med Sverige. Schybergson FinlH 1: 434 (1887). SvUppslB (1933). — jfr FREDS-, VÄRLDS-KONVENT m. fl. — särsk.
a) (i fråga om romersk-katolska förh.) församling bestående av de röstberättigade munkarna l. nunnorna i ett kloster l. medlemmarna av en kongregation. G1R 1: 41 (1522). Oss elskelig Abbatissa och menige conuent i gudhem. Därs. 4: 277 (1527). Rydberg KultFörel. 6: 283 (1888). — jfr MUNK-, NUNNE-KONVENT.
b) (i fackspr.) (möte hållet av) församling av präster tillhörande ett visst område (t. ex. kontrakt l. stift); numera nästan bl. ss. senare led i ssg l. elliptiskt för dylik. Schroderus Os. 1: 740 (1635). Nu iagh hölt convent mz mine Ehrev:ge Contractister. VDAkt. 1689, nr 163. SvUppslB (1933). — jfr DIAKON-, KONTRAKTS-, PROST-, STIFTS-KONVENT.
c) hist. om det under franska revolutionen bildade nationalkonventet. SP 1792, nr 242, s. 1. NorstedtVärldH 11: 197 (1930). — jfr NATIONAL-KONVENT.
d) i fråga om förh. vid universitet o. högre skolor.
α) sammanslutning l. sammankomst av studenter vid universitet för sällskaplig samvaro l. ngt speciellt syfte (t. ex. disputationsövning); i fråga om nutida förh. bl. om visst slags sammanträde i Gästrike-Hälsinge nation i Uppsala; förr äv. i uttr. dricka konvent. ConsAcAboP 1: 576 (1653). Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 70 (cit. fr. 1674: dricka convent). Vi (dvs. Värmlands nation i Lund) hade i går hos vår Inspector .. et tämeligen stormigt Convent. Tegnér (WB) 1: 257 (1799). StadgGästrHälsN 1935, s. 20. jfr DISPUTATIONS-, TAL-KONVENT.
β) (i Finl.) (sammankomst av) sammanslutning omfattande eleverna i vissa klasser av de högre skolorna (urspr. gymnasiet). Hultin BorgåGymn. 2: 188 (cit. fr. 1858). Helsingius Dagdr. 56 (1914). jfr SKOL-KONVENT.
e) (†) festligt samkväm, gästabud. VDP 1662, s. 431. (Löjtnant Grooth begravdes i Tobolsk) och giordes effter begrafningen ett litet convent effter honom. HH XVIII. 4: 58 (1712). Bremer Dal. 40 (1845).
2) [jfr 1 a] (i fråga om romersk-katolska förh.; numera nästan bl. i fackspr.) kloster. G1R 1: 39 (1522). (Entusiasterna) bygde sigh Conventer och Bönehuus. Schroderus Os. 1: 484 (1635). Rätten att upprätta ett konvent (inom dominikanerorden) tillkom generalkapitlet. 3SAH 27: 49 (1915). SvD(A) 1934, nr 266, s. 7. — jfr CISTERCIENS(ER)-, DOMINIKAN(ER)-KONVENT.
Ssgr: A: KONVENT-BRODER, -SAL, -STUGA, -SYSTER, se D.
B (†): KONVENTE-STUGA, se D.
C (†): KONVENTIS-BRODER, -SYSTER, se D.
D: (2) KONVENTS-BORD. [fsv. konvents bordh] (†) i uttr. gå till konventsbordet, få sin kost i ett kloster (inrättat för välgörenhet). SthmTb. 1599, s. 26 b. —
(1 a, 2) -BRODER. (konvent- 1635. konventis- 1531. konvents- 1525—1880) [fsv. konvents brodher] (numera bl. i vitter stil) munk (som är medlem av sitt klosters konvent); jfr -SYSTER. G1R 2: 127 (1525). Rydberg Jönk. 19 (1880). —
(1) -DAG. (†) mötesdag, möte. RP 3: 254 (1633). OxBr. 10: 364 (1635). —
(1) -RUM. (†) sammanträdesrum. Schück VittA 2: 70 (i handl. fr. 1672). —
(1) -SAL. (konvent- 1884. konvents- 1674) (i fråga om ä. förh.) sammanträdesrum; särsk. i kloster. Schück VittA 2: 72 (i handl. fr. 1674). NF 8: 894 (1884). —
(1 a, 2) -STUGA. (konvent- 1877—1926. konvente- 1526—1561. konvents- 1526—1850) [fsv. konvents stova] (i fråga om ä. förh.) samlingsrum i ett kloster (vanl. äv. brukat ss. matsal). VgFmT I. 10: 35 (1526). 2NF 33: 401 (1921). —
(1 a, 2) -SYSTER. (konvent- 1564—1853. konventis- 1531. konvents- 1551—1818) [fsv. konvents systir] (numera bl. i vitter stil) jfr -BRODER. 2HdlUpplFinKyrkoh. 2: 58 (1531). Topelius Fält. 1: 218 (1853). —
(1 d β) -TIDNING. Söderhjelm Brytn. 8 (1901).
Till SAOB