publicerad: 2023
ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
(II 2 a) ÖVER-SILA, -ning. (i sht i fackspr.) (gm viss anordning l. åtgärd) låta ((helheten av) markområde o. d.) långsamt överströmmas l. översköljas (av vatten l. annan vätska) (syftande till dels bevattning l. gödsling av gröda, dels renande av avloppsvatten, dels (o. numera i sht) återställande av våtmark); äv. med subjektsväxling, om vatten osv.; i sht förr äv. mer l. mindre bildl. (särsk. i fråga om ljus (jfr sila 2 i α)); ofta i pass., äv. närmande sig dep.; numera i sht dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning (se slutet); jfr sila 2 f, 3 o. -vattna 1 o. sila över 2. Ifrån desze Diken gjöras små Tillopps-rännor intill hwarje på Tegarnes rygg gjorda smala Diken, och från desze, ännu smärre utflöden för att därigenom låta Wattnet öfwersila de till Äng utlagda Tegarne. Vexiöbl. 12/9 1818, s. 7. Redan under tvenne århundraden har man öfversilat fält i närheten af Edinburg med smutsvatten från staden. Palmberg Hels. 225 (1889). Hennes leende ansigte öfversilades af små gula fläckar af solsken. Hallström GHist. 18 (1895). Fördjupningar, hvari det öfversilande smältvattnet samlade sig. TurÅ 1907, s. 300. Här tas betydande skördar från älvängarna, som översilas i juni. SvGeogrÅb. 1947, s. 87. Växtplatserna (för smörbollen) är fuktiga, gärna översilade och näringsrika. Ölandsbl. 9/6 2016, s. 4. särsk. ss. vbalsbst. -ning; äv. konkret(are). Ängars wattning, öfwerswämning, öfwersilning. IT 2/2 1816, s. 3. Man skiljer mellan två hufvudgrupper af biologisk rening .. Öfversilningen .. består däri, att afloppsvattnet ledes till stora åkerfält, där det användes till bevattning och gödning af dessa. TT 1904, Allm. s. 336. Översilning har i stor omfattning medverkat vid utbildandet av Norrlands myrar och de sydsvenska skogsbygdernas försumpningsmossar. Flodström Naturförh. 126 (1918). Ända sedan projektet startade 1989 har storken .. setts som en symbolfågel för att utöka våtmarkerna i det skånska landskapet. Sedan dess har det också satsats på dammar och översilningar. YstadAlleh. 26/4 2017, s. A12.
Ssgr (i sht i fackspr.): översilnings-anläggning. särsk. konkret; jfr anläggning III 1 f. Kostnaden för en öfversilningsanläggning å 36 tunnland jord. AB 20/9 1848, s. 3.
-mark. jfr mark, sbst.1 2, 3 c, o. -silnings-område. NDA 12/4 1894, s. 3. Sumpbjörkskogen .. uppträder ganska allmänt på översilningsmarker. SvNat. 1934, s. 26.
-metod. jfr -vattnings-metod o. irrigations-metod. AB 9/7 1847, s. 2. Översilningsmetoden innebar rent tekniskt, att man över sluttande ängsmarker medelst dämningsanordningar, små kanaler och rännor kunde låta vatten ständigt rinna och sila fram. Ymer 1953, s. 69.
-område. område använt till l. utsatt för översilning; jfr -silnings-mark. Inom staden finnas 4 ejektorstationer .. hvilka trycka kloakvattnet till ett öfversilningsområde. TT 1891, s. 207. Kalktuff är en porös, vanligen gulvit kalksten, som avsatts ur starkt kalkhaltigt vatten särskilt vid källor och i översilningsområden. Hadding Geol. 68 (1954).
-vatten. jfr sil-vatten. AB 2/3 1846, s. 3. Översilningsvattnet men även uppdämningsvattnet är i regel synnerligen näringsfattigt. Frödin SkogMyr. 112 (1952).
-äng. jfr -vattnings-äng o. sil-äng. Att kostnadsfritt låta underwisa några unga swenska ekonomer uti ängswattning och anläggande af så kallade öfwersilningsängar. SkånCorr. 12/3 1842, s. 2. Våtmarker och översilningsängar utmed vattendragen skulle hejda utflödet av närsalter. GbgP 6/12 1990, s. 35. —
(II 1) -SILO. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) om övre (flyttbar) del av silo. LAHT 1933, s. 359. (Gropsilon) är en i marken nedsänkt behållare med djupet sällan överstigande 1,5 m. Vid fodrets inläggning påsättes en flyttbar översilo, som kan tas bort, när massan sjunkit samman. TT 1947, s. 557. —
(II 1) -SILUR. [jfr t. obersilur] (numera mindre br.) jfr silur 3. NF 14: 1087 (1890). De första ryggradsdjuren äro kända från översilur, d. v. s. sista delen av den geologiska period, som kom efter kambrium. Sefve UtdDj. 122 (1924). Silur benämndes tidigare även gotlandium och översilur. TNCPubl. 86: 233 (1988).
Avledn.: översilurisk, adj. (numera mindre br.) silurisk. Denna sandsten .. utmärkes hufvudsakligen genom öfversiluriska fossilier, men har dock någon blandning af arter, som äro gemensamma med de undersiluriska bäddarna. Lindström Lyell 207 (1857). Ett jordlager från översilurisk tid. DN(A) 23/9 1963, s. 16. —
(II 2 a) -SILVRA. [jfr t. übersilbern] (†) försilvra ((helheten av) ngt); jfr silvra 1. Så skola duffuones fiedhrar offuersilwrade warda. Psalt. 68: 14 (öv. 1536; Bib. 1917: Duvans vingar äro höljda i silver). —
-SIMMA, -simning. [fsv. ivirsima] särsk.
1) (†) till II 2 a, 3 d β, med avs. på landområde: översvämma (se d. o. 1 b); anträffat bl. i pass. övergående i dep.; jfr simma, v.1 6. At mångastädes öfwersimmas landet med watn. UHiärne 2Anl. 100 (1702).
2) till II 2 b(, 3 c): mer l. mindre våldsamt l. hänsynslöst simma på (o. över l. förbi) (ngn); i sht i fråga om vattensport; i sht i p. pf. SvD(A) 15/10 1922, s. 18. ”Översimning” och allt annat hårt spel är förbjudet (i vattenpolo). IdrIMar. 1935, s. 198. Höll på att bli översimmad av en snabb crawlare. ÖgCorr. 15/7 2013, s. B12.
3) till II 3 c, med avs. på sjö l. vatten(drag) o. d.: simma över; äv. utan obj. Watnet är botnalöst .. ock alt för wijdt och breedt, så at ther kan ingen öffuer simma. LPetri 1Post. H 2 a (1555). En del, som wille med sine hästar öfwersimma, drunknade. Roland Minn. 4 (c. 1748). Det är första gången kanalen översimmats. Norrskensfl. 29/7 1947, s. 7. —
(II 2 c) -SINNA. [jfr ä. t. übersinnen] (†) besinna l. fundera på l. överväga (ngt); äv. abs.; jfr sinna, v.2 (b). Om tu nu lyda wilt ok rättlig öfwer sinna / Wijdh thenne Jungfruns Lijk, lär tu all sanning finna. Lucidor (SVS) 219 (1671; uppl. 1997). Att den skurkaktige redaren öfversinnade en ny förbrytelse. NVexjöBl. 1888, nr 54 B, s. 1. —
(II 1 d) -SINNLIG. [jfr t. übersinnlich] om ngt sakligt: som ligger bortom l. är höjd över det sinnliga (se sinnlig 3) (o. endast kan uppfattas av tanken l. förnuftet); som inte hör hemma i sinnevärlden; särsk. dels: överjordisk (se d. o. 2) l. himmelsk, dels (i sht i filosofiskt spr.): transcendent l. metafysisk (se d. o. 3), förr äv. (särsk. om begrepp o. d.): abstrakt; äv. dels om person (se b), dels närmande sig allmänt förstärkande anv.; jfr -naturlig 1, -verklig, -världslig. Vetenskapen om den öfversinnliga naturen eller den högre Metaphysiken. LittT 1795, s. 145. Ett så stelt och torftigt språk var naturligtvis föga skickligt att uttrycka alla de nya, mest öfversinnliga begrepp, som Christendomen införde i Norden. Broocman SvSpr. 81 (1810). Den öfversinnliga hänryckning, i hvilken hvarje naturskönhet försatte mig. Hedborn Minne 49 (1835). Någon grund finns det väl i religionen, åtminstone hoppet på en översinnlig tillvaro. Laurin LivKonst 274 (1924). Metafysikerna antar .. att det finns en översinnlig verklighet. Marc-Wogau FilDiskuss. 116 (1955). Det var en förnimmelse av översinnlig frid. Ett paradisiskt tillstånd av ro och lycksalighet. DN 31/5 2020, Kultur s. 14. särsk.
a) substantiverat i n. sg. best. (Vetenskaperna) verka blott och gerad på det kallaste och så till sägandes öfversinnliga af förståndet, på urskillningen och omdömet. 2SAH 2: 285 (1802). Den epidemiska Religiösa Ecstasen .. består uti en omstämning af hjernans verksamhet, utmärkt af fantasiens orimliga utflykter i det öfversinnliga. Hygiea 1843, s. 264. Man kan .. slå fast, att Selma Lagerlöf både trodde och icke trodde på det översinnligas verklighet. 3Saml. 31: 84 (1950).
b) om person: som är höjd över l. inte tillhör sinnevärlden; äv. i fråga om ngns filosofiska hållning: metafysisk (se d. o. 1). I medvetande af sit förnuft .. måste hvar förnuftig varelse anse sig sjelf såsom Öfversinnlig varelse, icke såsom hörande til sinne- utan til förstånds-verlden. Boëthius Kant 116 (1797). För de översinnliga naturfilosoferna på kontinenten utgjorde engelsmannens nyktra inställning till vetenskapens mål och arbetsmetoder en styggelse. Fåhræus LäkH 2: 69 (1946).
Avledn.: översinnlighet, r. l. f. om förhållandet l. egenskapen att vara översinnlig; jfr övervärldslighet. Förnuftets förnämsta bestämmelse hos oss, är, at genom denna dess natur af fullkomlig öfversinlighet .. upptäcka för oss denna olikhet af förstånds- och sinneverlden. LBÄ 2–3: 113 (1797). Hänförelsen över vardagliga föremål som stegras till översinnlighet. HbgD 6/12 2016, s. A12. —
1) till II 1, om ngt sakligt: sitta (se sitta, v. 13) över l. ovanför (ngt); särsk. (o. i sht) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. (bot.) om blommas hylle l. fruktämne; jfr sitta över 8. Lundström Warming 207 (1882). Draglinan (var) upphängd på trissor, fästade med hänglager vid den öfversittande balken. TT 1902, VoV. s. 8. Översittande sägs en blommas fruktämne vara då det sitter fästat på blombottnen ovanför hyllets fästpunkter .. Ett översittande hylle sitter däremot ovanför fruktämnet, som då är undersittande. NE 20: 534 (1996).
2) till II 6: tyrannisera l. trycka ner l. hunsa (ngn); numera bl. i p. pr. i adjektivisk anv., liktydigt med: översittaraktig; jfr sitta över 5. G1R 4: 393 (1527). Kommer d’Avaugour offtare och vill honom öffversittja, vill han hugge honom medh sabelen på huffvudet. RP 6: 203 (1636). (Hon var) glad och liflig, aldrig fjäskande, krypande eller smickrande, aldrig högdragen eller öfversittande mot någon – lika mot alla. Brand 1906, nr 1, s. 10. —
-SITTARE. [till -sitta] särsk. motsv. -sitta 2, om person som ((härsklystet l. självförhävande l. ringaktande o.) i kraft av sin maktställning l. (förmenta) överlägsenhet) tyranniserar l. trycker ner l. hunsar l. sätter sig på ngn annan, särsk. mer l. mindre liktydigt med: tyrann l. despot; särsk. i uttr. spela översittare (se spela, v.1 6 l ζ); i sht förr äv. med mer l. mindre framträdande inbegrepp av våldsutövning (se särsk. a); förr äv. med huvudsaklig l. uteslutande tanke på mångordighet l. skryt (se b); äv. bildl., om ngt sakligt; jfr toppridare. Een stor fräsare och öffuer sittiare. SunnerboDomb. 16/5 1604. De största Tyranner, Skrymtare, Atheister och rätta öfwersittare i werlden. Nordencrantz Arc. 80 (1730). K. Magnus .. berömde deras nit om Rikets wäl, som intet wille tåla Utländska öfwersittare. Lagerbring 1Hist. 2: 576 (1773). Kryparn och Öfversittarn äro båda lika mycket poltroner af högmod. Den förre vill tigga … den sednare skrämma sig från et förakt, som de känna sig förtjena. Kellgren (SVS) 5: 256 (1793). Den egentliga Tidningspressen, i sin natur öfversittare, som dess frände och medarbetare, ångan, behöver sjelf ledas och styras. 2SAH 19: 118 (1837). Han visade sig vara en oförskämd öfversittare, och med stöd af sina väldiga kroppskrafter stukade han hvar och en, som försökte bestrida honom herraväldet. VFl. 1911, s. 70. Många chefer tro sig ingjuta respekt hos underordnade genom att tilltala dem på ett tvärt och skroderande sätt; verkan blir den rakt motsatta, ty chefen framstår i stället som den löjeväckande .. och övermodige översittaren. Engblom IndOrg. 147 (1922). särsk.
a) (†) övergående i bet.: bråkmakare l. slagskämpe l. våldsverkare. Aldenstund han tillförne icke Plägar wara nogon öfuerdådig öfuersittare eller Perlemente makare, vthan stilla och roligt sig förhålla både ebland en och andra. VRP 1645, s. 111. Med öfwersittare .. bör du undfly alt samtal .. om du eljest wil wara säker, att komma helskinnad ur laget. Hof Underr. 19 (1766). Bruka ej Näf-rätten: (el. Var icke en Öfversittare). Boman Cato 3 (1802).
b) (†) om mångordig l. pratsam l. skrytsam person, pratmakare l. skrävlare. (Sv.) Öfwersittiare .. (lat.) Verbosus. Linc. Ssss 4 b (1640). Att han, Knorring, är een af the samme, som är een öfversittiare och stoorspråkare i landet. RP 8: 706 (1641). En Öfwersittare, som gör tijo ord af ett. Verelius 19 (1681).
Ssgr: översittar- l. översittare-attityd. attityd typisk l. kännetecknande för översittare; jfr -sittar-mentalitet, -sittar-ton. Någon kulturell översittarattityd (bör inte) resa hinder. Reformatorn 1948, nr 23–24, s. 3.
-fason. i sht i pl.; jfr fason 6 o. -sittar-maner o. översitteri. Förposten 5/10 1878, s. 3. Man fick ofta sitta länge i väntrummen, innan man blev mottagen, och man behandlades nonchalant eller med översittarfasoner. De Geer Bergsl. 147 (1951).
-maner. maner (se maner, sbst.1 2) typiskt l. kännetecknande för översittare; jfr -sittar-fason, -sittar-tag. AB 10/6 1835, s. 1. Den avsatta herreklassens värsta översittarmaner. Karlgren BolsjevRyssl. 31 (1925).
-mentalitet. mentalitet som kännetecknar översittare; jfr -sittar-attityd o. översitteri. (Repliken) röjer .. en sorglig översittarmentalitet. AB(A) 26/3 1942, s. 6.
-min. min som kännetecknar översittare l. ger uttryck för översitteri; ngn gg äv. bildl., i fråga om ngt sakligt (jfr min, sbst. 1 g). Kapellans-bostället, huru anspråkslöst det ock i sig sjelf är, reser sig med öfversittaremin utur den raggiga småskog .. som omgifver detsamma. DA 18/9 1847, s. 2. Barnet var över ett år nu: en liten gosse, lik fadern, redan med något av samma dumt viktiga översittarmin i sitt rosiga ansikte. Krusenstjerna Pahlen 2: 255 (1930).
-tag. jfr tag, sbst.1 3 e, o. -sittar-maner. Nyblom Österut 36 (1908). Han kände igen de där översittartagen. Berg BlåDrag. 119 (1936).
-ton. jfr ton, sbst.2 4, o. -sittar-attityd. JärtaBrefv. 1: 67 (1831). Den öfversittarton, hvilken en kritiker ju har så lätt att antaga. NordT 1892, s. 178.
-typ. jfr typ I 3 slutet. Långt ifrån att vara någon förhatlig öfversittaretyp är den gamle styckjunkaren .. tvärtom mycket välvillig och tillmötesgående. ÖstersundP 27/9 1902, s. 3.
Avledn.: översittaraktig, äv. översittareaktig, adj. (-sittar- 1853 osv. -sittare- 1843 osv.) som kännetecknar l. liknar l. erinrar om en översittare(s), översittande (se -sitta 2). PT 10/3 1843, s. 2. Han är rätt översittaraktig mot den yngre systern, kommenderar henne och förutsäger att hon får nog resa i tredje klass hela sitt liv. Wägner Lagerlöf 1: 66 (1942). —
-SITTERI10104. [till -sitta l. -sittare] motsv. -sitta 2, om egenskapen att vara l. handlingen att uppträda som en översittare, översittarmentalitet l. översittarfasoner. AB 10/7 1835, s. 3. I lugn, värdig och nobel hållning gjorde sig hennes personlighet mäktigt gällande – detta utan ringaste anstrykning af öfversitteri eller konstlad nedlåtenhet. MinnGPrästh. 2: 133 (1925). —
-SJUDA, -ning. [fsv. ivirsiudha]
1) till II 3 d β, om (kärl innehållande) vätska: sjuda över; äv. oeg. l. bildl. (jfr sjuda över slutet); särsk. (o. numera nästan bl., mera tillf.) dels i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning. Bäst är gifta sig, om bloden öfwersiuder. Kolmodin QvSp. 2: 62 (1750). Den öfwersjudande Beck-grytan. Aken Eldsl. 21 (1797). Om det blir fara för öfversjudning, måste man starkt röra eller liksom piska det uppstigande skummet. Åkerman KemTechn. 2: 88 (1832). Denna öfversjudande rikedom på figurer ropar efter mer plats. UpplFmT 23–25: 16 (1903).
2) (†) till II 8, i fråga om sjudning (se sjuda 5 e) utöver fastställt l. överenskommet mått; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv. Äfvensom det uppmuntrar dem, att de wid sine öfwersiudningar bli wäl betalte. SmålHembygdsb. 1: 45 (1749). —
(II 8) -SJUKLIGHET~102, äv. ~200. sjuklighet (se d. o. 2) (hos viss grupp) som överstiger den förväntade l. beräknade. Flodström SvFolk 103 (1918). De statistiska sambanden mellan övervikt och översjuklighet. DN 11/10 1973, s. 2. —
(II 7 a) -SJUKSKÖTERSKA. (ss. titel för) sjuksköterska i överordnad ställning; jfr -sköterska. En ung, ganska vacker och mycket bildad öfversjuksköterska vid hospitalet hjelpte honom. EskilstAlleh. 6/10 1866, s. 2. Sahlgrenska Universitetssjukhuset har, först i landet, infört akademiska och kliniska karriärvägar för vårdprofessionerna. Överläkare har funnits länge, i dag finns också översjuksköterskor, överfysioterapeuter, med flera. GbgP 6/3 2018, s. 5. —
(II 7 a) -SJUKVAKTARE. (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) särsk. inom militär sjukvård. KrigVAT 1851, s. 77. (Garnisons)Sjukhusets personal består av sjukhusläkare, .. sjukhusväbel, sjuksköterskor, översjukvaktare, sjukvaktare samt en eldare. SFS 1923, s. 115. —
-SJUNGA, -ning. särsk. (numera bl. ngn gg) till II 2 d, med avs. på sång(stycke): sjunga i övningssyfte; i sht ss. vbalsbst. -ning; jfr sjunga över 2. (Kantorn åligger att) afhämta de Psalmer, som kom(m)a at nyttjas under påföljande Högmässo-Gudstjänst, och låta dem af barnen öfwersjungas. ÅbSvUndH 58: 228 (1759). Veckan före jul hölls hvarje dag eller åtminstone hvarannan dag öfversjungning. Roos Skolg. 48 (1868).
Spoiler title
Spoiler content