publicerad: 1898
AKTER ak4ter (a´kter Weste, àkktär Almqvist), adv.
Ordformer
(achter G. I:s reg. 6: 121 (1529), Girs E. XIV:s hist. 42 (c. 1630), Grundell 52 osv. (1705), Rayalin Skeppsb. 9 (1730) m. fl.; achtar G. I:s reg. 4: 35 (1527). — after G. I:s reg. 6: 308 (1529); se 5 a β. — Med afs. på växlingen -ft o. -kt (-cht) jfr LUFT o. LUKT osv.)
Etymologi
[liksom d. agter lånadt från mnt. o. holl. achter, adv. o. prep., bak, baktill, bakom, efter, af fsachs. aftar; jfr fht. aftar, t. after, ags. æfter, got. aptra, isl. aptr, sv. ÅTER. Ordet hör till en komparativstam, hvarifrån äfv. EFTER utgår, bildad med förgerm. suffix -ter-, -tr- af den stam, som ingår i AF. Se Tamm Etym. ordb. 4]
Anm. Ordets ursprungliga allmänna bet. kan med stor sannolikhet anses bevarad i bet. II, hvilken dock på grund af sin inskränkta anv. i nysv. blifvit ställd sist. — I vissa ä. fall är det svårt att afgöra, om ett uttr. bör föras till II l., i likhet med hvad ofta är förh. i senare tid, innehåller bet. I i öfverförd anv.
I. sjöt. i bakre delen l. bakstammen l. akterstäfven l. aktern af ett fartyg, baktill i fartyget; åt bakstammen till, på bakre sidan af l. bakom fartyget. Akter i fartyget. Szå well ackther som före j skipet. G. I:s reg. 17: 110 (1545). HSH 2: 275 (1743). (Skeppen hade) bestyckade Casteller för och ackter. Chapman Præs. i VetA 1770, s. 3; jfr AKTER-KASTELL. (Hajen) håller .. sig akter i kölvattnet. J. Wallenberg 181 (1771). En .. odäckad jakt med kajutor för och akter. Runeberg 4: 157 (1833); jfr AKTERKAJUTA. Brassa om A(kter). Konow 2 (1887). Hala A(kter)! Dens. — (skämt.) bildl., om bakdelen af kroppen: baktill. Han (dvs. Isegrim, vargen) prustadhe tå bådh achter och för. Fosz 580 (1621). jfr II. — särsk. i förb.:
a) Akter ifrån, l. akterifrån (uttaladt ss. ett ord ak4terifrå1n l. -on1), i riktning från aktern af ett fartyg mot fören, bakifrån. Andra spantet achter ifrån. Rayalin Skeppsb. 121 (1730). Blåsten kom rätt akter ifrån. Gosselman S. o. N. Am. 1: 127 (1833). Akter- eller förifrån kommande kulor. Uppf. b. 7: 421 (1875). Säve Hafv. sag. 61 (1880). Konow 2 (1887). — jfr för ifrån.
b) Akter in, l. akterin (uttaladt ss. ett ord ak4terin1), akter ifrån, (rätt) bakifrån; i sht om vinden. Skogman Eug. 1: 245 (1854). Nissen i NF 1: 331 (1875). När vinden är akterin. Ekelöf 142 (1881). SD (L) 1896, nr 561, s. 3.
c) [jfr nnt. achterum, holl. achterom l. achter om] Akter om, l. akterom (uttaladt ss. ett ord ak4terom1), på bakre l. den åt aktern vettande sidan l. aktersidan om, bakom. 2 (ryska galerer) lade sig .. ackter om (akter-)spegeln (på örlogsskeppet Reval). Nordberg 1: 662 (1740). Gyllengranat 1: 286 (1840). 2 kabellängder A(kter)-om oss. Konow 2 (1887). Passera A(kter)-om ett fartyg. Dens. Blocket ligger A(kter)-om masten. Dens. jfr för om. — (†) bakom, bortom. Ställa wår Cosa achter om Skåttland. Schroderus Uss. H 3 a (1626) [jfr ä. holl. achter Schotland en Ierland om, i motsats till vägen gm Kanalen]. Ther in för Stadhen achter om een Steenbrygga är en lijten Hampn. Månsson Sjöb. 54 (1644). Anm. I de två föreg. språkprofven kan uttr., ehuruväl lånadt från sjömansspråket, icke betraktas ss. sjöt. i eg. mening. — (fullt br.) Akter om tvärs, l. akterom tvärs, adv., om de riktningar, som falla mellan ”tvärs” o. ”låringsvis”. Lind af Hageby Minnen 21 (1860). Akter om tvärs betecknar den riktning, i hvilken man från fartyget ser ett utom detsamma beläget föremål, hvilket befinner sig akter om den räta linie, som från en punkt midt på fartyget tänkes utdragen .. vinkelrätt mot fartygets längdriktning. Nissen i NF 1: 331 (1875). När vinden kommit väl akterom tvärs. Ekelöf 218 (1881). Segla med vinden akteromtvärs. Björkman (1889). jfr för om tvärs.
d) (†) Akter upp, upp i aktern, på relingen akterut, på hackbrädet. Man tager en Compass akter op och, efter den observerar i hvad streck man har kölvattnet. Corvin 80 (1756).
e) (föga br.) Akter (up)på, på bakre delen l. baksidan l. aktern af ett fartyg, bakpå. (Skeppet) hadhe thet Danske Wapnedh achter vppå förmåhledt. Tegel G. I:s hist. 2: 368 (1622); jfr Girs G. I:s hist. 234 (c. 1630). J. Wallenberg 178 (1771).
f) [jfr nnt. achterut, holl. achteruit l. achter uit] Akter ut, l. akterut (uttaladt ss. ett ord ak4terɯ1t), åt bakre delen l. änden till af ett fartyg, åt aktern till, akter öfver; i bakre delen af ett fartyg; bakom fartyget. Det mulnar akter ut. Månsson Sjöb. 70 (1644). Brenning och besvär, / Som för- och achter uth om styr- och baabord är. Rosenfeldt Vitt. 180 (1672). Sackar Skieppet achter eller föör ut. Rayalin Nav. 177 (1728). Se här akterut bor herrskapet. J. Wallenberg 171 (1771). En störtsjö .. rasade akterut. Dens. 140. De nedlade honom akterut. Stiernstolpe DQ 4: 321 (1819). Akterut, Aft (inom fartyget); astern (utom fartyget). Ramsten 28 (1866). Right aft, Rätt akterut. Dens. 73. Akterut koff-formade fartyg. SFS 1874, nr 41, s. 10. Landet synes A(kter)-ut. Konow 2 (1887). Chefen står A(kter)-ut. Dens. — jfr för ut.
g) [jfr nnt. achteröver] Akter öfver, l. akteröfver (uttaladt ss. ett ord ak4terø1ver), åt bakre delen l. änden af ett fartyg, åt aktern till, akterut, bakåt. Widegren (1788). De långa akter-öfver stupade masterna. Gosselman Col. 1: 20 (1830). Skeppet halas akter-öfver. Boström Tackl. 6 (1837). Ett .. timmerstycke, som .. antingen står lodrätt upp eller faller något akteröfver och kallas akterstäf. Uppf. b. 7: 319 (1875). Kettingen visar A(kter)-öfver. Konow 2 (1887; säges, då fartyget, med sitt ankare i botten l. åtm. hängande i kettingen, skjutit framför ankaret med förstäfven, så att den uthängande delen af ankarkettingen från krysset räknadt är riktad bakåt). Officeren gick nyss A(kter)-öfver. Dens. Fregatten tyckes gå A(kter)-öfver. Dens. Ett fartyg säges sacka .. när det, till följd af vindens eller strömmens påverkan, drifver l. flyttas akter öfver (bakåt). Nissen i NF 14: 319 (1890). (Jakten) stötte .. på .. ett grund och gick ögonblickligen akter öfver och sjönk. GHT 1896, nr 65 A, s. 3. — jfr för öfver.
II. i annan anv. än ss. sjöt.
1) (numera knappast br.) i allm.: baktill, bak. Spak Blanka vapn. 25 (cit. fr. 1623). En skraap cammar (dvs. skräpkammare) achter i kyrckian. Murenius 18 (1637). Dens. 33 (1640).
2) (†) artill. om kanoner. (Kanonerna) giordes utan tappar, allenast med en skruf achter. Grundell 52 (1705). Achter ifrån. Dens. 91. Därföre .. förlikes Stycket achter och för. Dens. 148. Achter på. Dens. 150. Bägge tummarna (sättas) tillsammans achter öfwer Medel-Linien. Dens. 150. — Anm. Denna bet. har möjl. haft sin första anv. å örlogsfartygen o. kan således vara en utveckling ur I. — jfr AKTERLADDNING, AKTRE 2.
3) jäg. ss. tillrop till en hund: (tätt) bakefter l. bakom. Vid gången till och ifrån fältet tillhålles hunden att gå tätt efter jägaren, hvilket sker genom tillropet akter! Swederus Jagt 220 (1832). Dalin (1850).
4) [efter mnt. achterna; jfr NÅ, adv.] (†) i uttr. akter nå, bakefter. Så spakferdige wore the Danske tå, / The droge alt sachtelige achter nåå. Svart Gensv. H 6 a (1558).
5) [y. fsv. bliva l. vara l. standa til akters, efter mnt. to achter komen l. to achter(en) sîn l. wesen; jfr d. det gik til agters for l. med ham] (†) i uttr. komma l. vara (lagd) l. blifva till akters, eg.: komma l. vara l. blifva (bak)efter. Risingh Kiöph. 86 (1669). — särsk.
a) i fråga om penningangelägenheter.
α) komma l. vara på rest l. på balans, hafva att betala, återstå (att betala). (Han) schal .. göre redhe och rekenscap för ith hundrett mark örtuger szom han med (dvs. med hvilka han) tiil acters war, paa then gambla hans rekenscap. G. I:s reg. 2: 224 (1525). Någen deel .. som han til akters bleff på rekenskapen. Därs. 6: 255 (1529). Hann .. får the 170 Daler, szom han sziger szig wara till ackters (dvs. återstå af sin fordran). Därs. 16: 19 (1544). The .. hadhe på itt Åhr så när kommit på 40. Tunnor Guld til achters. Schroderus Uss. I 4 b (1626). jfr: Någre wåre suener them (dvs. till hvilka) noghet tiil acthers står (dvs. återstår att betala). G. I:s reg. 6: 121 (1529). — bildl. Wij .. äre .. mykit til achters j wår Rekenskap för Gudh. L. Petri 2 Post. 298 a (1555).
β) hafva ngt att fordra, komma till korta, blifva lidande. Huilken (i byte lämnade) gård .. gör fyllest både med ränthe oc läglighett (dvs. beskaffenhet) mott hans gotz .. så at ingen parten .. är til affters i thet byte. G. I:s reg. 6: 308 (1529). jfr: (De hade) kommet them til achters på (dvs. fråntagit dem) een märckeligh summa Penningar. Tegel G. I:s hist. 2: 108 (1622).
b) komma på obestånd l. till korta, särsk. i ekonomiskt afs.; komma på förfall, råka i lägervall; blifva insolvent. G. I:s reg. 1: 87 (1523). Kronen är mykith till ackthers kommen, och är försuagad. Därs. 6: 156 (1529). Makt .. ligger (därpå) at gruffuan icke warder til acters lagd i någhon motto. Därs. 7: 188 (1530). Effter thet scholarna allestädz i riket äro fast kompne til achters. RA 1: 461 (1546). (Om) någon af Participanterne (i kompaniet) .. komme til achters, och vthi oförmögenheet. Stiernman Com. 1: 765 (1620). The (dvs. bergsmännen) befinna sigh, vthi theres blååswärcken och Hammarsmidning, mycket til achters komma (felaktigt för komna). Bergsbr. K 3 b (1649). Slächten är kommit till achters. RARP 7: 82 (1660). jfr: Hjertans smärtligit är, se Krigsmän komma til akters. A. Nicander Syr. 9 (1759).
-BLYSA~20. [jfr t. hinterblüse] akterlanterna; nakterhuslampa (till kompassen); större lanterna, som användes att upplysa aktre krutdurken. Röding 3: SD 6 (1798). Gyllengranat 1: 236 (1840). Jungberg (1873). —
-BOLIN~02, i sht i pl. [jfr holl. achterboelijn] Lofvarts akterboliner .. lossas. Ekelöf 135 (1881). —
-BRASS~2, i sht i pl. Holmberg Nordb. 168 (1852). Lofvarts akterbrassar. Ekelöf 135 (1881). Konow (1887). —
-BYGGNAD~20. (numera knappast br.) Elvius i VetAH 8: 250 (1747). Den öfversta akter-bygnaden på våra skepp .. (kallas) Skants. Tengström i 1 VittAH 4: 188 (1781). —
-DEL~2. [jfr d. agterdel, nnt. o. holl. achterdeel]
1) (numera mindre br.) sjöt. Rayalin Skeppsb. 5 (1730). Akterdelen af vraket. Cederborgh Ungd. tidsf. 3: 33 (1834). Jungberg (1873). Däckets akterdel. Braune i NF 4: 65 (1880). jfr FÖRDEL, sbst.2
2) (numera bl. skämt.) = AKTER, sbst.1 2. Schroderus Hoflefv. 231 (1629). (Hästen) satte sig som en apa på akterdelen. J. Wallenberg 216 (1771). Stiernstolpe DQ 4: 15 (1819). —
-DIVISION~102. mot aktern förlagd underafdelning af fartygsbatteri. (Granaterna) tilltygade .. illa akterdivisionens kanoner på öfra däck. Bæckström 2: 93 (1887). jfr FÖRDIVISION. —
-DÄCK~2. [jfr d. agterdæk] Passagerarna begåfvo sig upp på akterdäck. Almqvist Det går an 14 (1839). Aktersta delen (af öfre däcket kallas) akterdäck. Witt 75 (1858). SD (L) 1896, nr 566, s. 6. jfr FÖRDÄCK. —
-FLAGG~2. [jfr d. agterflag, holl. achtervlag] (föga br.) Wikforss (1804, under hinterflagge). SPF 12: 39 (1847). Björkman (1889). —
-FLET. [jfr holl. achtervleet] (†) aktre masten o. aktre tacklingen. Röding 3: SD 6 (1798). —
-GAJ~2. Boström Tackl. 100 (1837). För-gajen går från främsta däfverten framåt, akter-gajen från den aktre bakåt. Nissen i NF 2: 1430 (1878). —
-GALLERI~102. altan (på större krigsfartyg). Calwagen Sjölex. (1851). Uggla Sjölex. (1878, under stern-gallery). —
-GAST~2. sjöman, tillhörande (ngn afdelning af) det manskap, som stationeras på aktre hälften af fartyg. Naut. ordb. (1840). SAOB (1870). jfr (BACKS-, SJÖ-, SKANS- m. fl.) GAST. —
-HAND~2. i uttr. i akterhand, bakom l. akter om l. efter (ngn l. ngt). Det afsatte aflöpnings märcket halas något i Ackterhand om Ring eller Beting. Pihlström 1: 3 (1796). Lägga stoppare på tåget i akterhand. Gyllengranat 1: 224 (1840). Akterhand, säges den eller de vara uti, som under arbetet (på fartyget) äro bakom eller efter sina kamrater, eller vid halning äro längst från halande parten. Naut. ordb. (1840). Hala, stå, i A(kterhand). Konow (1887). jfr: (i) EFTERHAND. —
-HUS~2. [jfr nnt. achterhuus, holl. achterhuis] (mindre br.) Heidenstam Vandr. 75 (1888). Tekn. tidskr. 1891, s. 211. —
-KANT~2. [jfr holl. achterkant] den mot aktern vända l. bakre sidan af ombord å fartyg befintligt föremål. Uppå achter Kanten i Mastfisken. Rayalin Skeppsb. 152 (1730). Häcktbalkens akterkant. Witt 61 (1857). Akterkant af akterstäfven. SFS 1880, nr 64, s. 8. Ångaren .. har .. ett djup vid akterkant af storluckan af 9,31 meter. SD (L) 1896, nr 334, s. 3. —
-KASTELL~02. [jfr d. agterkastel, holl. achterkasteel, t. hinterkastell] skans på äldre tiders örlogsfartyg. Sparre Frisegl. 227 (1832, 1868). Lönnberg Holmfr. 55 (1895). (skämt.) bildl.: bakdelen af kroppen. J. Wallenberg 136 (1771). Holmberg (1795, under croupière). SAOB (1870). —
(II 2) -LADDNING. (†) bakladdning. Twå feldslanger medh achterladningh. FH 8: 266 (1555). C. Adlersparre i VittAH 3: 242 (1788, 1793). —
-LAST~2. (föga br.)
2) [jfr nnt. o. holl. achterlast] last i aktern af ett fartyg. Röding 3: SD 6 (1798). SAOB (1870). —
-LASTIG~20. [jfr holl. achterlastig] (numera föga br.) (för) mycket lastad i aktern; styrlastig. Alt som Skieppet är achter eller föör lastig. Rayalin Skeppsb. 5 (1730). Röding 3: SD 6 (1798). Dalin (1850). Ett akterlastigt fartyg .. ein agter- oder hinterlastiges Schiff. Jungberg (1873). —
-LIK~2, n. [jfr d. agterlig, holl. achterlijk, t. hinterleik] Röding 3: SD 6 (1798). Afterleech, akterlik (af stag- eller gaffelsegel). Uggla Sjölex. (1878). Malmroos Båtf. 25 (1885). jfr LIK, sbst.2 —
-LUCKA~20. [jfr d. agterluge, holl. achterluik, t. hinterluke] lucka, som från däcket för ned till akterlasten. Röding 3: SD 6 (1798). Naut. ordb. (1840). Sundström Sjöm. 35 (1892). jfr J. Wallenberg 131 (1771). —
-PIK~2. [jfr eng. afterpeak] litet rum i akterskarpet. Nissen i NF 1: 331 (1875). För och akterpikar. SD (L) 1896, nr 334, s. 3. jfr PIK, sbst.2 —
-PORT~2. [jfr nnt. o. holl. achterpoort] kanonport i aktern af ett krigsfartyg. Calwagen Sjölex. (1851). Bæckström 2: 69 (1887). —
-RULLE~20, på sjölavett l. kursör. Ex.-regl. f. fl. 1790, s. 116. Ramsten 55 (1866). jfr FÖRRULLE. —
-SEGEL~20. [jfr d. agterseil, holl. achterzeil, t. hintersegel] segel akter om fartygets tyngdpunkt. D. Sjöbohm 22 (1787). Nissen i NF 1: 331 (1875). (†) zool.: Aktersegel, .. flyghuden mellan bakbenen, omgifvande kroppen från aktersidan. Marklin 184 (1818). —
-SKARP~2, n., äfv. r. l. m. den nedre, skarpa delen af ett fartygs botten längst akterut. Naut. ordb. (1840). Nissen i NF 1: 331 (1875). Frykholm 282 (1881, 1890). —
-SKEPP~2. [jfr d. agterskib, nnt. o. holl. achterschip(p)] den del af ett fartyg, som ligger akter om dess största tvärgenomskärning. Rayalin Skeppsb. 42 (1730). SFS 1874, nr 41, s. 10. After-body, 1. akterskepp (akter om stormasten); 2. (skeppsb.) akterskepp på spantritningen. Uggla Sjölex. (1878). (De) kastade .. ut fyra ankare från akterskeppet. Apg. 27: 29 (NT 1883; NT 1526: bakskepet). Akterskeppet sjönk djupt ned. PT 1892, nr 137 A, s. 2. jfr BAKSKEPP. —
-SPEGEL~20. [jfr d. agterspeil] den akterligaste o. öfversta delen af ett fartygs akterskepp, hvilken förenar de båda fartygssidorna. Rayalin Skeppsb. 60 (1730). Bligh 18 (1795). De många .. copvardi-skeppen, på hvilkas akterspeglar man .. ser (amerikanska namn). Gosselman S. o. N. Am. 2: 5 (1833). På de romerska skeppen voro skyddsgudarnas bilder afmålade i akterspegeln. Palmblad Fornk. 2: 192 (1844). SFS 1874, nr 41, s. 9. Nissen i NF 1: 331 (1875). (skämt.) bildl.: bakdelen af kroppen. J. Wallenberg 236 (1771). Sundström Sjöm. 24 (1892). E. Rålamb i Ord o. bild 1896, s. 454. —
-SPEL~2. [jfr d. agterspil, holl. achterspil] Röding 3: SD 6 (1798). Uggla (1878, under aftercapstan). —
-STAGAD~20. stagad l. lutande bakåt. (Bermudasbåten) har blott en enda mast, hvilken är .. akterstagad (lutar något bakåt). Nissen i NF 2: 327 (1877). (i sht skämt.) bildl., om hufvudbonad o. d.: Lundin G. Sthm 21 (1880). Den akterstagade hatten. Hedberg På ömse sid. om rid 197 (1888). —
-STÄDERSKA~200. som å (passagerare)ångbåt ombesörjer städning o. uppassning i aktersalong o. hytter. Hedenstierna Fru W. 179 (1890). SD (L) 1896, nr 345, s. 6. —
-STÄF, se d. o. —
-ÄNDE l. -ÄNDA~20. [jfr d. agterende]
2) tåg, utgifvet från aktern af fartyg l. båt. Ekelöf 199 (1881). — Anm. De flesta af dessa ssgr kunna äfv. betraktas ss. hörande till AKTER, sbst.1
Spoiler title
Spoiler content