publicerad: 1901
ARFSRÄTT ar3vs~rät2, äfv. 4~1 (a`rfsrätt Weste), stundom ARFRÄTT ar3v~rät2, numera sällan ARFVERÄTT ar3ve~, r. l. m.; best. -en; pl. -er (Winroth Arfving. ansvar. 97 (1879; se under 1)).
Ordformer
(arf(f)s- (arffz-) Ebr. 12: 17 (NT 1526), ÄB 7 (Lag 1734; i rubrik), Schlyter Jur. afh. 1: 197 (1836) osv. arf(f)- O. Petri Kr. 274 (c. 1540), 1 Mos. 23: 4 (Bib. 1541), RARP 3: 416 (1644), Serenius (1734, under ancestors), Fryxell Ber. 13: 31 (1846). arffua rætt G. I:s reg. 1: 29 (1521). arfve- (arffue-) Svart Gensv. I 8 b (1558), SP 1779, s. 901, Geijer I. 3: 248 (1812; i vers); erffue rett Rääf Ydre 1: 350 (i handl. fr. 1598))
Etymologi
[fsv. arfs rätter, arfrätter, arva rätter; jfr d. arveret, t. erbrecht; se ARF, sbst.1 I 2, II 1 o. anm. till ssgrna, samt RÄTT, sbst.1]
— jfr följ.
1) (på släktskap beroende) rätt till arf (efter ngn); på arfsförhållande beroende rätt. Esau .. bortsålde sin förstafödzles rett .. han wille sedhan medh arffsrett få wälsignilse. Ebr. 12: 17 (NT 1526). Effter oc Prestageld icke liggia vnder någon arffzrett. L. Petri Kyrkoord. 71 a (1571). Haffuande Erffue rett till halffua gården. Rääf Ydre 1: 350 (i handl. fr. 1598). Giör Barn afhandling med sin Fader eller Moder, och afsäger sig sin arfzrätt. Abrahamsson 322 (1726). Om them, som genom grofva missgierningar sin arfsrätt förvärka. ÄB 7 (Lag 1734; rubrik). Hvart barn borde .. hafva laglig arfverätt efter sin Mor. SP 1779, s. 901. Om oäkta barns arfsrätt. J. Ask (1885; titel). Gifto- och arfsrätt i afliden fånges sparpenning. FFS 1891, nr 2, s. 37. jfr: Alle desse arfsrätter (dvs. kyrkans, klostrets, kronans osv.) skulle i förhållande till ättemännens kunna kallas oegentlige. Winroth Arfving. ansvar. 97 (1879). jfr INTESTAT-ARFSRÄTT. — särsk.
a) i fråga om politiska förh.: successionsrätt. Then gambla konunga slechten, som med arffrett hadhe Norige inne. O. Petri Kr. 274 (c. 1540). Carl IX Rimkr. 61 (c. 1600). Det Kongl. Qwinno-Könetz Arfsrätt. Publ. handl. 1: 4 (1719). Konungahuset, inom hvilket arfsrätten till riket räknas. RF 1809, § 42. Fryxell Ber. 13: 31 (1846).
b) (†) konkretare, om det som tillkommer ngn på grund af arfsrätt. Sedhan .. hwar hafwer sin arfzrätt bekommit. Lagförsl. 330 (c. 1606). Om Arfzrätten är mindre än gåfvan. Drysell 14 (1728; på motsv. ställe hos Abrahamsson: arfzlåtten).
c) jur. allmännare, sammanfattande om de inom ett visst land o. d. gällande bestämmelserna rörande arf. Publ. handl. 9: 876 (1772; se under ARF-DELNINGS-LAG). Den romerska arfsrätten. Landtmanson Arfsrättens hist. 9 (1868). Värends gamla arfsrätt .. är .. ett märkvärdigt stycke af vår laghistoria. Schlyter Jur. afh. 2: 191 (1879).
a) oeg., ss. förstärkt uttr. för besittningsrätt. Med arfsrätt råder du (Gud) öfver alla folk. Psalt. 82: 8 (öfv. 1897).
b) bildl., till ARF, sbst.1 I 6 b, om de troendes rätt till det eviga lifvet o. d. Och genom honom (dvs. Kristus) äre wij kompne til arffzrett, så at wij skole wara Gudz arffuingar, och Christi medharffuingar. O. Petri Men. skap. 59 (c. 1540). Phrygius Him. lif. 9 (1615). Både tjenare och fri / Fick arfsrätt till hans (dvs. Kristi) rike. Ps. 1819, 274: 5. — (†) med objektiv gen. Thet ömkeliga fall, som thesse bägge (dvs. Adam o. Eva) hände: / Hwar af the .. / Förlorade all nådh, och himmels arfwe-rätt. Spegel Tilsl. par. 139 (1705).
Spoiler title
Spoiler content