SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
ARFTAGANDE, sbst.2, m.||ig.; best. -en; pl. = l. -er.
Etymologi
[eg. p. pr. af ARFTAGA]
(†) = följ. Verelius Ind. (1681, under arftaki). Twist .. om rätta arftagande efter Barnets dödh. Dijkman Ant. 311 (1703). Kongl. Maj:t .. vil (icke) betaga Prästerskapet den frihet .., at arftaganderne .. sig emellan sielfve måge dela den efterlämnade Egendomen. Stiernman Riksd. 2692 (1727). Barn eller Arfftagande. Arnell Stadslag 340 (1730).
Spoiler title