SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
ARFTAGERSKA ar3v~ta2gerska, f.; best. -an; pl. -or. fem. till ARFTAGARE; jfr ARFTAGARINNA. Lind (1738, under erbin). Modern skall hafva varit arftagerska till en stor förmögenhet. Svedelius i SAH 60: 30 (1883); jfr b. — särsk.
a) i fråga om politiska förh. År 1469 förmälde sig tronarfvingen i Aragonien, Ferdinand, med Isabella, arftagerska till Kastiliens krona. E. Svensén i NF 15: 134 (1890).
b) [jfr t. erbin; jfr äfv. eng. heiress, fr. héritière] kvinna som ärft l. är arfsberättigad l. arfvinge till större förmögenhet. Fryxell Ber. 10: 265 (1842). Rika och förnäma arftagerskor. Hagberg Shaksp. 5: 433 (1848).
c) oeg. Ett briljant yttre .. och ett elegant sätt att föra sig gjorde fru Hedin till arftagerska af en del af Emelie Högqvists repertoar. A. Flodman i NF 6: 891 (1882).
Spoiler title