SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
ARFTAGARINNA ar1vtagarin3a2 l. 01—, stundom 3~1020, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr t. erbnehmerin]
fem. till föreg., i sht oeg. o. bildl.; jfr ARFTAGERSKA. Jag tror min tid är ute nu / Och Elin blir .. / Till löst och fast arftagarinna. Strandberg 1: 247 (c. 1870). När Birgitta afled .. var (hennes dotter) Katarina den sjelfskrifna arftagarinnan till hennes stora idé. C. Silfverstolpe i NF 8: 501 (1884).
Spoiler title