publicerad: 1898
BACKSTUGA bak3~stɯ2ga (ba`ckstuga Weste), r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(backa- Rääf Ydre 3: 174 (i handl. af 1628), Schmedeman Just. 344 (1664). backe- RP 7: 485 (1639), Vg. fornm. tidskr. 6—7: 33 (1755) m. fl. back- RP 7: 353 (1638) osv. Formen backstu är uppvisad endast i ssgr. Se för öfr. STUGA)
Etymologi
eg.: på l. i (skogs)backe anlagd stuga l. bostad; särsk. om mindre bebyggd lägenhet som anlagts på annans egendom (i sht å allmänning) o. för hvars invånare jordbruk icke är den hufvudsakliga inkomstkällan (jfr TORP); mindre, tarflig bostad på landet; stuga, koja; ofta med ett visst bibegrepp af missaktning; ngn gg användt om bostad nedgräfd i en kulle l. sluttning. Konan .. satt (dvs. bodde) vthi enne backastufuo. Rääf Ydre 3: 174 (i handl. af 1628). (Man) kan .. förskaffa sigh Gödsel aff Backestugor som ingen åker hafwa. I. Erici 1: 94 (c. 1640). Dens. 1: 108. Medelåldersmän sättia sigh i backestuffuor, öffuerlåta barnen sine hemman i otijdh. RARP 3: 163 (1641). Schmedeman Just. 249 (1647); jfr Därs. 344 (1664). Effter som Backestugur och uthbyggen gemeenligen ähre sådane löösa Folckz tillhold och nästen: Dy böra ock dhe nederrijfwas och afskaffas .., medh mindre dhe till Torp kunne tienlige wara och der af något skylldas kan. RARP 4: 634 (1651). Så wäll .. dhet manskapet som hemman och bruk hafwe, som dhet andre, som å fiskeleijen, wedh strenderne och j andre små torp och backestufwor boandis ähre. H. Stake i HSH 31: 414 (1663). Backstufvor och Boningsrum. Förordn. 20 Juli 1762, § 1. Uppå backstufvans spjell liten fogel sig satt, / För att jula i natt. C. F. Dahlgren Ungd. 1: 12 (1825, 1828). Landet öfverfylles af backstugor, bebodda af ett slägte, som icke har någon annan förmögenhet än sin arbetskraft. Tegnér 4: 321 (1833). Till lös egendom räknas äfven väderqvarnar, backstugor, byggnader å landet. Olivecrona Lagb. gift. 135 (1851). Strindberg Sv. öden 3: 295 (1890; se under BACK-KNALLE). G. Thulin i NF 16: 534 (1892). Backstugan, de fattigas allra enklaste hem, den direkta fortsättningen af jordkulan. G. af Geijerstam i Ord o. bild 1892, s. 25. jfr: Jordkulan .. bildar .. (stundom) en liten i jorden nedgräfd .. stuga, och får således riktigare namn af jordstuga, .. backa-stuga. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 163 (1868).
-FOLK~2. (backastugu folck Verelius Ind. 98 (1681). bakestufva- Arnell Stadslag 539 (1730)) Alt så kalladt Utanveds och Backstugu-Folk, af hvad stånd och vilkor de vara måge, som ej äga tilräckeligit utsäde til egen bergning med brödfödan. DA 1771, nr 20, s. 1. Tigerschiöld Dikt. 3: 60 (1898). —
-HEM~2. Har man icke hört suckar i kungasalar och glädjerop i backstuguhem? Blanche Bild. 1: 217 (1863). —
-HJON~2. (backestugu- Lind (1749). backstuge- Leyonmarck Reg. (1820). backstufvu- Halldin i LBÄ 32: 91 (1793). backstufve- Karström Skipparslöf 5 (1815)) Serenius (1741). Så skiljer man (hos allmogen) ganska noga emellan t. ex. fullgårds- och fjerdedelsbonden, emellan torparen och backstuguhjonet. J. F. Ihrman i Läsn. f. folket 1866, s. 170. —
-KARL. (backestufwe- Stake) (†) Wedh wägerne sittiande (dvs. boende) backkestugukarlar heller (dvs. eller) inhyses käringer. RARP 7: 241 (1660). H. Stake i HSH 31: 418 (1663). —
-KÄRING~20. —
-SITTANDE~200, n. boende i backstugor. Författningarna om hemmansklyfning, backstugusittande och tjenstehjonsväsen angrepos (vid midten af 1700-talet) hufvudsakligen ur tidens favoritsynpunkt, den af folkökningens befrämjande. Forssell Stud. 1: 161 (1868, 1875). —
-SITTARE~200. Ett icke ovanligt undantag .. (från den idoga o. sträfsamma allmogen) utgöra likväl .. backstugusittarne, hvilkas antal årligen tilltager. Tegnér 4: 327 (1833). (När torpet indrages) stiger han (dvs. den indelte soldaten) ett par steg nedåt på den sociala skalan och kommer att .. tillhöra backstugusittarnes klass. Quennerstedt Ind. s. 72 (1887).
Spoiler title
Spoiler content