SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2006  
TORP tor4p, n. (G1R 2: 134 (1525) osv.) ((†) r. l. m. BraheBrevväxl. II. 1: 196 (1661: ödes torpar, pl.), HFinlÖ 421 (1730)); best. -et; pl. = (ss. r. l. m. -ar).
Ordformer
(toorp 1525. torp (-å-) 1525 osv. törp 15271667)
Etymologi
[fsv. þorp, n., äv. m.? (i pl. þorpar), gård, by; motsv. fd. þorp (ä. d. torp), n. l. r., fvn. þorp (nor. torp), n., got. þaurp, n., gård o. d., fsax. thorp, tharp (mlt. dorp), mnl., nl. dorp, ffris. thorp, therp, fht. thorf, dorf (mht., t. dorf), feng., meng. þorp, þrop (ä. eng. thorp), alla de västgerm. orden n. o. huvudsakligen enbart med bet.: by o. d.; den ursprungliga bet. omstridd men har bl. a. antagits vara: nybygge, gård l. inhägnad; möjl. till den rot med bet.: (att) bo, som föreligger i t. ex. lat. trabs, bjälke (jfr ARKITRAV, TRAVÉ). — Jfr TORPARE]
1) mindre, bebyggd (på tidigare ej uppodlad (allmännings- l. ut)mark upptagen o. för sig liggande), endast i inskränkt mån (o. ej i mantal) l. till ringare andel (ofta fjärde- l. åttondedel) av helt mantal skattlagd l. (i senare tid) ss. osjälvständig enhet mot fullgörande åt jordägaren av dagsverke l. annan tjänst o. d. upplåten jordbrukslägenhet; äv. allmännare, om (l. med inbegrepp av) dels åt lantarbetare upplåten jordegendom (särsk. i ssgn STAT-TORP), dels litet l. obetydligt hemman (särsk. i ssgrna BOND-, STUBBRÄTTS-TORP); äv. (o. utom om ä. förh. o. i b slutet numera nästan bl.) dels om boningshuset på torp (se c; äv. utvidgat), dels om fritidstorp (se d); jfr BACKSTUGA, GATE-HUS. Vestersta torpet j samma sogen. G1R 2: 134 (1525). Hwarföre (jag) affhender .. mig .. förskrifne godz och gårder .. med hus, iord, åker, eng, skogh, skiul, fiskevatn, torp och torpestäder, qwern och qwerneströmer. VgFmT II. 1: 42 (1558). Att hemmanen måtte mäthas och dhelas i hela, hallfva och torp. RP 7: 325 (1638). I Helleberga sochn wnder sätterien finnas många torp nästan så goda som gårdar. VDAkt. 1681, nr 294. At kyrko-herdar och Capellaner måge upsättja Torp på Prästebords enskylte Ägor, dock med Församblingens vettskap, ransakan och Tings-Rättens tilstånd, samt Landshöfdingens och Kammar Collegii approbation. LandtmFörordn. 175 (1765). Torp kallas bebygde Lägenheter på landet, som i allt likna heman, men ej äro så stora att de kunnat sättas till 1/8 Mantal. Rabenius Kam. § 83 (1825). De innehade ett torp, omkring 4–5 tunnland odlad men torr och mager jord. Järnvägsminn. 11 (1952). — jfr ARBETS-, BÅTSMANS-, DAGVERKS-, FJÄRDINGS-, HUSAR-, KOLARE-, KRONO-, RESERV-, ROTE-, RYTTAR-, SOLDAT-TORP m. fl. — särsk.
a) hist. med adj.-attribut angivande torpets kamerala natur. Osjälfständigt torp, (dvs.) en mindre del af en själfständig jordegendom, försedd med egen åbyggnad och lemnad till brukning mot utgörande af vissa skyldigheter. Juhlin-Dannfelt (1886). Själfständiga torp äro själfständiga ej i by liggande, och ej i mantal satta jordegendomar. Juhlin-Dannfelt (1886). Enligt 1731 års jordebok funnos i Håbol blott 5 oskattlagda torp. SvGeogrÅb. 1928, s. 59.
b) i förb. med prep. (jfr I 1 d), i sht förr äv. vid. Blott skada att, som lytt, jag se’n var tvungen / Med trossen följa och på torpet stanna. Böttiger 1: 11 (1856). Vid själva torpen hade midsommarvilan börjat. Böök ResSv. 111 (1924). — särsk. (ngt vard.) i uttr. ordning på torpet, bildl.: (vederbörlig l. god) ordning o. reda. IdrBl. 15 ⁄ 11 1935, s. 9. I alla fall .. får jag lov att anteckna namnet jämte yrke, adress och lite sånt. Det måste vara ordning på torpet. Rönblom DödGryt. 41 (1957).
c) med huvudsaklig tanke på l. om boningshus på torp; äv. i utvidgad anv., om enklare (bonings)hus som gm sin obemärkthet l. sitt utförande l. läge o. d. påminner om sådant hus; särsk. i förb. med prep. i (jfr I, prep. o. adv.2 I 1 b); jfr d o. TORP-HUS, -STUGA. Bondens föräldrar bodde i ett litet torp nära gården. Götharna .. brende honom vp ther han sich forstunget och gömdt hade vthi itt torp. OPetri Kr. 28 (c. 1540); möjl. till 2. (Han) fick och strax see ett litet torp oc ter uteståndandes en karl. Verelius Gothr. 4 (1664). Nu sänker sig natten, en kolsvart korp – / Då lyser det svagt i ett litet torp. Snoilsky 2: 84 (1881). — jfr SOLDAT-TORP.
d) (mindre, på landsbygden beläget) hus (jfr c) (o. tillhörande tomt (tidigare utgörande torp)) avsett l. använt ss. sommarställe o. d., sommartorp, fritidstorp. Hon hade åkt ut till torpet över helgen. Vi fick tillbringa hela semestern inomhus i det lilla torpet. IllSvOrdb. (1955). Ett torp i dag är sällan ett torp. SvD 16 ⁄ 5 1975, s. 18. — jfr SOMMAR-TORP.
2) (†) (mindre) by o. d. Hwar han ingick j byianar eller städherna eller torpe(n) lagde the the kranka på gatonar. Mark. 6: 56 (NT 1526). Thet torpet Bethphage. LPetri ChrPina D 4 b (1572). At .. (floden Eufrat) try gångor igenom itt stort torp, icke widt ifrån Babylon flyter. ALaurentii Ciegler 400 (1620). Före Portugisernes tid var .. (Nagasaki) endast et Torp. Thunberg Resa 3: 90 (1791).
3) (i skildring av ä. förh.) i väggfast (med luckor försedd) våningssäng: övre våning; jfr TARRE 3. Den öfre våningen, ”torpet”, bildade ett slags skåp och var barnens sängplats. Här voro de i godt förvar, sedan dörrarna till ”torpet” stängts. TurÅ 1907, s. 173.
Ssgr (i allm. till 1): A (utom i ssgrna -idyll, -ägare företrädesvis om ä. förh.): TORP-ANLÄGGNING~020. (numera bl. tillf.) jfr anläggning III 1; särsk. konkretare. Därest .. tilltagsenheten gå så långt, att torpanläggningar .. m. m. lika fullt olofligen föröfvas. NoraskogArk. 5: 516 (1792). Cannelin (1939).
-ARRENDATOR. En hufvudsak är .. att jordegarne .. gå sina torparrendatorer tillhanda med sakkunniga råd. EkonS 2: 147 (1895).
-ARRENDE. arrende av l. för torp. Björkman (1889). Då torparrende utgår. FFS 1892, nr 4, s. 4. Det vill inte bära sig .. ändå är torparrendet bara en 20, 30 eller upp till 70 och 80 kr. om året. TurÅ 1912, s. 164.
-BEBYGGELSE. bebyggelse som utgörs av torp. (Avsaknad av trädgård är) regel ifråga om Nordskånes och Smålands äldre torpbebyggelse. Fatab. 1932, s. 68.
-BESIKTNING. särsk. (om ä. förh.) i fråga om soldattorp; jfr -syn. För att öfvervaka fullgörandet af så väl soldatens som rotehållarens skyldigheter i afseende på torpets underhållande skall kompanichefen .. förrätta torpbesigtning på hvarje torp. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 27 (1882).
-DAGSVERKE~020. (numera bl. tillf.) för innehav av torp ålagt l. utfört dagsverke. EkonS 2: 98 (1895). SkogsvT 1910, s. 108.
-FOLK. (numera bl. mera tillf.) torparfolk. Gossens föräldrar, det fattiga torpfolket. Cygnæus 5: 218 (1865).
-GUMMA. (numera bl. mera tillf., ngt vard.) torpargumma. Det är bättre att umgås med en kristligt sinnad torpgumma än att sitta i bildades sällskap, där det talas plumpheter. NPress. 1894, nr 3, s. 3.
-GÄRDE. (torp- 1906 osv. torpe- 1791) (numera bl. tillf.) gärde (se d. o. 3) hörande till torp. Torpegärdet Udden kalladt .. hwilket war besått med Bjugg och Hafre. IT 1791, nr 75, s. 2. Blomberg Överg. 172 (1915).
-HUS. hus på torp, torp (i bet. 1 c (l. d)); jfr -stuga. I stånd sätta, hwad på boställets andel i torphusen och torpjorden brista kan. BondP 12: 643 (1771).
-IDYLL. jfr idyll 2; särsk. (o. numera i sht, om nutida förh.) till 1 d. Martinson OsynlÄlsk. 352 (1943). Exkl. torpidyll mindre än 1 1/2 tim. bilresa fr. Sthlm. SvD(A) 2 ⁄ 6 1966, s. 28.
-INSTITUTION(EN). (i sht hist.) jfr institution 3 b. BtRiksdP 1904, I. 4: nr 106, s. 48.
-JORD. jord (se d. o. 5) som tillhör torp. BondP 12: 643 (1771).
-KARL. (torp- 1657 osv. torpa- 17691914. torpe- 1535) [fsv. thorpa karl] (numera bl. tillf., vard.) manlig torpare. The Torpekarlar och andra the ther bruka wele. G1R 10: 213 (1535). SvFolkH I. 1: 345 (1914).
-KONTRAKT. (torp- 1874 osv. torpe- 1799) kontrakt avseende upplåtelse av torp; jfr torpar-kontrakt. Calonius 5: 100 (1799). Jordägaren hade tillfälle att i torpkontrakten införa bestämmelser, som gjorde torparen snart sagdt rättslös. LAHT 1908, s. 43.
-LÄGENHET~002, äv. ~200. (numera bl. mera tillf.) jfr lägenhet 9 o. -ställe. OfferdalKArk. N II 1, s. 241 (1779). Torparen Nils Olof Nilssons till 1,000 kronor saluvärderade torplägenhet under hemmanet N:o 9 i Frötuna, Ljustorps socken. PT 4 ⁄ 6 1901, s. 1.
(3) -RYA. särsk. (i skildring av ä. förh.) rya avsedd för (övre våning i väggfast vånings)säng. TurÅ 1915, s. 82.
-SKATT. (torp- 1844 osv. torpe- 15501686) (numera bl. tillf.) skatt på torp. Johansson Noraskog 2: 237 (1550). Torpskatten utgjordes vanligen av penningskatt; naturaprestationer voro sällsynta. SvGeogrÅb. 1945, s. 256.
-STAD. (torp- 1582c. 1871. torpa- 15301898. torpe- 15351641) [fsv. thorpstadher, thorpa stadher] (†) torpställe (särsk. om osjälvständigt l. mindre torp); särsk. dels [efter motsv. uttr. i fsv. stadgespråk o. d.] i uttr. torp och torpstäder, dels med särskild tanke på att torpet är obrukat l. obebyggt; jfr stad, sbst.1 3 c. HH XI. 1: 27 (1530). Thenne 3 torp skole schriffs för torpstäder, effter the äre obesittnne. Thulin Mant. 1: 38 (cit. fr. 1582). Wåre Crone och Skattehemman och lägenheeter .. med huus, jord, åker, eng .. qwarn och qwarnställen, torp och torpestäder och alla andra tillägor, i wåto och torro. HH 29: 429 (1641). Hagström Herdam. 2: 2 (1898; om ä. förh.).
-STUGA. stuga på torp; torp (i bet. 1 c (l. d)). Det är sant, att ett palats och en torpstuga bredvid hvarandra kunna göra genom kontrasten, hvardera för sig, ett starkare intryck. Leopold 5: 182 (1833). F. d. torpstuga inneh. 2 rum o. kök om c:a 70 m2 golvyta, c:a 700 m2 tomt i Danmarks förs. Nära buss och järnväg. UNT 26 ⁄ 4 1955, s. 12.
-STÄLLE. (torp- 1611 osv. torpa- 15551923. torpe- 15531759) ställe (se ställe, sbst.1 I 2) för l. utgörande torp; (osjälvständigt l. mindre l. obebyggt) torp; särsk. dels om ännu ej (l. nyligen) i bruk taget sådant ställe, särsk. i förb. med verbet upptaga, dels i sht förr i uttr. torp och torpställen; jfr -lägenhet, -stad o. torpe-stånd. Öpitt breff för en bonde, benempd Holmsteen Jönsson, att han må besittie obehindret ett torpestelle, benempd Gulebode. G1R 24: 502 (1553). Effter her i landzänden skall ware .. någre Platzer som lägligitt ähr att optage Torpesteller. SUFinlH 1: 190 (1602). Kläringe hemman 7/8 dels mantahl, med huus och jord, åker och äng, skog och marck .. torp och torpeställen. UpplDomb. 9: 32 (1736). Den grå gärdsgården som smög utmed den skogsklädda bergshöjden bakom torpställets smågärden. Trenter AldrNäck. 52 (1953). jfr rotebonde-, skatte-torpställe.
-SYN. (torp- 1835 osv. torps- 1797) särsk. (o. numera nästan bl., om ä. förh.) i fråga om soldattorp; jfr syn, sbst.2 2 slutet, o. -besiktning. KrigsmSH 1797, s. 135. Vid hvarje tredje år återkommande torpsyner, vakar befälet öfver, att roten fullgör sina skyldigheter mot soldaten. Juhlin-Dannfelt 335 (1886).
-SYSTEM. (numera bl. tillf.) jfr system, sbst.1 5 b, o. torpar-system. Han .. införde på godset Nolhaga ett nytt .. torpsystem. BL 1: 169 (1835). Land 1974, nr 28–29, s. 6.
-UPPLÅTELSE. (numera bl. tillf.) upplåtelse av torp (ngnstädes). Vigten af att bereda den lösa befolkningen .. torpupplåtelse å kronans mark. BtRiksdP 1891, I. 2: nr 50, s. 7. Selander LevLandsk. 417 (1955).
-ÄGARE. ägare (o. brukare) av torp; särsk. (o. numera i sht, om nutida förh.) till 1 d. Johansson Dagb. 1: 81 (1873). Torpägaren Hans Erson i Eriksdal samt torparen Joh. Wilh. Eriksson i Kåfalla. PT 1905, nr 103 A, s. 4. Även denna säsong får (TV-)tittarna .. träffa olika torpägare som förverkligat sina drömmar. DN 16 ⁄ 6 2003, s. B20.
B (†): TORPA-KARL, -STAD, -STÄLLE, se A.
C (†): TORPE-GÄRDE, -KARL, -KONTRAKT, -SKATT, -STAD, se A. —
-STÅND. torpställe; jfr stånd, sbst.1 8. Jordhgodz, uthmarck, fiskevatn, torp eller torpestandh. G1R 27: 173 (1557).
-STÄLLE, se A.
D (†): TORPS-SYN, se A.
Spoiler title
Spoiler content