SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2019  
VÅG 4g, sbst.3, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -ar (RP 7: 163 (1638) osv.), i bet. 4 äv. = (HFinLappm. 4: 35 (c. 1575) osv.) ((†) -er HSH 39: 136 (1595), Lilljeborg Fisk. 2: 139 (1878); -ier TbLödöse 364 (1595); -or KyrkohÅ 1902, MoA. s. 80 (1602)).
Ordformer
(vaagar, pl. 1685. vog (w-, -gh) 1521 (: wogd(ra)g(er))1878. våg (vh-, w-, wh-, -gh) 1526 osv. wag 15241713 (: wagmästare))
Etymologi
[fsv. vagh; jfr fd. wog (ä. d. våg), fvn. vág (nor. våg), fsax. wāga, vågskål (mlt. wāge, vikt), mnl. wāghe (nl. waag), fht. wāga, vikt, vågskål (mht. wāge, t. waage), feng. wǽg, wǽge; till VÄGA, v.2 — Jfr VÅGA, v.3]
1) (†) om föremål l. (del av) anordning med funktion att lyfta ngt (delvis möjl. med anslutning till 2, med tanke på föremålets osv. yttre likhet med en balansvåg).
a) om hävstång. Var så starck tiäle i jorden, at man (vid gravgrävningen) med nöd kunde vphugga stora jordtorfuer, och vpuäga them med vågor. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 80 (1602). Bällger till järnmaasungnar, Sölfwer och kåppar hyttor samt till Räckar hälar i Smijdier böre gå medh wågar. BlBergshV 18: 93 (1687). Nils .. angrep stenskärven med sin järnstake och sin våg – vågen var en lång stång med hästsko fastspikad i storändan. Moberg Utvandr. 20 (1949). — jfr BÄLG-VÅG.
b) [specialanv. av a] om brunnssvängel. Tu ämbar hängde ther på wågen; et i brunnen, / Thet andra ofwanför. Kolmodin QvSp. 1: 309 (1732). Vattenupphämtningen sker med ”våg”. Fatab. 1906, s. 229. Fatab. 1930, s. 206.
2) om (mekanisk(t) l. elektronisk(t)) instrument l. apparat för bestämmande av vikt (massa); särsk. dels om balansvåg, dels (i sht i ä. tid) om besman l. pyndare; i sht förr äv. inskränktare, om vågskål l. vågarm; särsk. ss. senare led i ssgr; jfr VIKT 3. VarRerV 48 (1538). Om något aff Wägaren .. i wichtskålen (Wågen) lägges, så achta Wichttungan. Schroderus Comenius 766 (1639). En Man med en pyndarwicht, hafwandes på den ena wågen, en Säck med Korn, och på den andra en Tunna med Fisk. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 113 (1698). Vågen består af tvenne hufvudsakliga delar, nemligen vågbalken eller balansen, och vågskålarne. Almström Handelsv. 3 (1845). För uppvägning af socker vare tillverkare skyldig att anskaffa och underhålla våg äfvensom nödiga vikter. SFS 1905, nr 37, s. 9. För vägning vid handel .. må .. justeras och nyttjas följande slag av vågar, nämligen likarmad våg, decimalvåg, centesimalvåg, besman, pyndare .. , pendelvåg och våg med motviktanordning. SFS 1925, s. 484. För att göra atomviktsbestämningar erfordras känsliga vågar. Fatab. 1954, s. 88. Innan passagerarna klev ombord på Hawaii Airlines plan blev de ombedda att ställa sig på vågen. Expressen 24/10 2016, s. 25. — jfr BALANS-, BET-, BLOD-, BREV-, BRO-, BRYGG-, CENTESIMAL-, DECIMAL-, DEG-, DISK-, DISPENSERINGS-, DRITTEL-, DUKAT-, FJÄDER-, FLUSS-, GULD-, HAND-, HANDELS-, HUSHÅLLS-, HÖ-, JUSTER-, JUSTERINGS-, JÄRN-, KOL-, KORN-, KRAN-, KREATURS-, LOTTNINGS-, MALT-, MEDICINAL-, MILLIGRAM-, MJÖLK-, MULTIPLIKATIONS-, MYNT-, ORT-, PACKHUS-, PAKET-, PARALLELLOGRAM-, PENDEL-, PLATTFORM-, PRECISIONS-, PYNDAR-, PÄRL-, RECEPTUR-, RÄKNE-, SATS-, SILVER-, SKAL-, SKEPPS-, SKEPPUNDS-, SKJUTVIKTS-, SKÅL-, TACKJÄRNS-, TAFFEL-, TARER-, TORSIONS-, UPPSTADS-, VAGN-VÅG m. fl. — särsk.
a) (förr) mer l. mindre metonymiskt, om l. med (huvudsaklig) tanke på våghus. OPetri Tb. 20 (1524). Jtt stenhus liggiand(es) su(n)nan for woge(n)ne. OPetri Tb. 198 (1528). Skepparne äro förpliktade .. tilse .. at Lasten uti Wågen inkommer. PH 8: 7100 (1765). IllSvOrdb. (1964). — jfr JÄRN-, KOPPAR-, KRONO-, METALL-, RYSS-, STADS-, TACKJÄRNS-, VIKTUALIE-VÅG m. fl.
b) i mer l. mindre bildl. anv. Swedenborg RebNat. 3: 318 (1718). Deras prat väger ej så mycket, som ett dun, på händelsernas våg. Ridderstad Samv. 1: 35 (1851). — jfr HANDELS-VÅG. — särsk.
α) i fråga om bedömning av ngn (särsk. med avseende på duglighet l. karaktär o. d.) l. ngt. Psalt. 62: 10 (öv. 1536). När man woghe min iemmer, och ladhe alt mitt lijdhande på ena wågh, så skulle thet wara swårare än sanden j haffuet. Job 6: 2 (Bib. 1541). F. d. ritaren von Schantz var .. för lätt på den vetenskapliga vågen. Schück VittA 4: 240 (1935). — jfr SJÄLA-VÅG.
β) ss. symbol för rättvisa l. rättskipning. Kempe Krigzpersp. 196 (1664). En tar tjenst vid gamla vågen / Der justitia pundas opp. Sätherberg Blom. 1: 46 (1841). (Gustaf Vasa) kom med svärdet och med krigarpsalmen, / Men ock med boken, Themis’ våg och palmen. 3SAH 9: 5 (1894). — jfr RÄTTEGÅNGS-VÅG.
γ) i sådana uttr. som tungan på vågen (se TUNGA, sbst.3 2 a).
3) [efter motsv. anv. av lat. libra] i sg. best., ss. benämning dels på den sjunde i ordningen bland djurkretsens stjärnbilder, dels på det efter denna stjärnbild uppkallade tecknet i djurkretsen; äv. i sg. obest., om person vars födelsetidpunkt i astrologiskt hänseende anses samhörig med tecknet l. stjärnbilden; jfr VIKT 3 c. Ps. 1567, Kal. s. C 1 b. Een Menniskia född vti Wågen är sanguinisk, warm och aff fuchtigh Complexion, manligh, doch ostadigh till sinnes. Schwartz Alm. 1656, s. 21. Sydliga stjärnbilder .. (bl. a.) Libra, Vågen. Bergstrand Astr. 39 (1925). Hon är våg precis som jag, konstaterar Susanne som inte är sådär jätteinne på astrologi men tycker det är intressant med de olika stjärntecknen. NorrkpgT 21/10 2014, s. B8.
4) (förr) äldre (i sht vid vägning av dels metall, dels fisk använd) viktenhet av växlande storlek (ofta motsv. 2 lispund); äv. om varumängd svarande mot sådan viktenhet. JernkA 1844, 2: 144 (1557). Fyre wåger Rockor eller Bärenfisk, thett är otto lispundh. HFinLappm. 4: 117 (1605). Att alla de, som icke kunna blifva betrodde att utsmida deras tiondejärn, skola härefter vara förpliktade att föra 12½ våg därföre i konungens tiondebod. NoraskogArk. 5: 84 (1629). För en våg mjöl fordrar Norrsken 5 våg färsk eller 1 våg torkad fisk, då deremot Ryssen betalar 1 våg mjöl för 2½ färsk fisk. Castrén Res. 1: 43 (1838). — jfr STOCKHOLMS-VÅG.
5) [eg. oeg. l. utvidgad anv. av 2] om instrument l. apparat för mätning av annat än vikt (massa) (ss. kraft l. densitet l. halt av visst ämne o. d.); särsk. dels i uttr. hydrostatisk våg (se HYDRO-STATISK), dels ss. senare led i ssgrna BLY-, INKLINATIONS-, MJÖLK-, REAKTIONS-, RING-, SALPETER-, SALT-, SKRIFT-, SOCKER-, SVÄNG-, SÄNK-, TORSIONS-, VATTEN-VÅG.
6) [eg. bildl. anv. av 2, med tanke på stångens yttre likhet med en balansvåg] om tvärgående stång o. d. på hästdraget hjulfordon l. harv o. d. Lind (1749). Anspänning af två hästar sker vanligen i en vid fordonet anbragt likarmad våg, i hvilken svänglarna fästas. LB 4: 90 (1903). Auerbach (1916). — jfr FÖR-, HINDER-, SPRING-, SPRÅNG-, SPRÄNG-VÅG.
7) [eg. bildl. anv. av 2] i fråga om att ngn l. ngt befinner sig i vågrät position l. i nivå med ngt annat, särsk. i fråga om gymnastisk ställning; särsk. dels i uttr. i våg med ngt, i nivå med ngt, dels i uttr. i våg, (helt o. hållet) vågrätt. At planen under ärilen .. hålles tre tum djupare, som sedan, i våg med golfvet, utjämnas med tegelsten, på flackan lagd. VetAH 1772, s. 364. Vid sådana vyer, der arkitektur förekommer .. uppmärksamgöres därpå, att kameran måste hållas noggrant i våg, emedan annars ofelbart en den ledsammaste missteckning å de lodräta parallela linierna uppstår. PriskurFotogrArtikl. 1900, s. 241. Våg betecknar, att kroppen eller bålen i andra ställningar än liggande intager ett mer eller mindre vågrätt läge. Thulin Gymn. IV. 1: 30 (1935). Väg av syllvarvet så att det ligger i våg samt kontrollera att hörnen är vinkelräta genom diagonalmätning. Håkansson FrStockStuga 47 (1976). — jfr KANAL-, SÄTT-, VATTEN-VÅG.
Ssgr (i allm. till 2): A: VÅG-ARM. jfr arm, sbst. III 4 e, o. -balk. Triewald Förel. 2: 108 (1729, 1736). Skall vågen bibehålla sin riktighet vid olika temperaturer, måste .. båda vågarmarne vara fullkomligt lika formade med hvarandra. Fock 1Fys. 52 (1853).
(2 (a)) -ATTEST. (våg- 1692 osv. våge- 1727) (förr) vid våghus l. allmän våg utfärdat intyg om varas vikt; jfr -sedel. Stiernman Com. 5: 353 (1692). Wågattesterne utfärdas af wågmästaren eller wågbetjenten, och underskrifwas både af honom och den tullbetjent, som wägningen öfwerwarit. SPF 1839, s. 127.
(2 (a)) -AVGIFT~02 l. ~20. särsk. (förr): avgift erlagd vid våghus l. allmän våg i samband med vägning av varor l. gods; jfr -penningar, -tull. PH 8: 180 (1766).
-AXEL. särsk. (†): vågbalk. Wåg-axel, hwarpå skålarna hänga. Lind (1738). SAOL (1973).
-BALANS. vågbalk; äv. (i utvidgad anv.) om balansvåg; jfr balans II 1 a. Stor nÿ Iusterad wåg Balance med Twänne nÿa wågskålar. HovförtärSthm 1729, s. 1532. Den som har at aflåta en Wåg-ballance .. med sina Skålar och några Järnwigter, behagade gifwa det tilkänna i desza Blad med första. DA 1793, nr 76, s. 3. Sjelfva häfstången (på en våg), som kallas vågbalans eller vågbalk. Almström KemTekn. 1: 2 (1844).
-BALK. (våg- 1559 osv. våge- 15501687)
1) (†) till 1 a: hävstång; jfr -bom 1. Desza wågbalkar eller så kallade häfstänger, få wara 3, 4 a 5 famnar långa, alt som huset, som skall opwägas, är stort och tungt til. VetAH 1740, s. 240. VetAH 1809, s. 128.
2) (i sht i fackspr.) till 2, om den stång på balansvåg i vars bägge ändar vågskålarna är fästa; äv. bildl.; förr äv. (i utvidgad anv.) om balansvåg, särsk. i uttr. hydrostatisk vågbalk, se hydro-statisk a; jfr balk 1 d o. -arm, -axel, -balans, -stång 3. Meyerson VapArboga 218 (i handl. fr. 1550). Upkiöpt reep att upsättia dhen stoora Wåg Balcken i dhet Nÿa Skafferj. HovförtärSthm 1692 A, s. 1047. Det vore väl, om den vådliga öfvervikt, som på europeiska vågbalken för tiden varande ryska öfvermakten eger, en gång öppnade ögonen på Europas furstar. Ekman Dagb. 199 (1790). Vågbalken är .. en tvåarmad och likarmad häfstång, på hvilken vågskålarna hänga lika långt ifrån stödpunkten. UB 2: 81 (1873).
(2 (a)) -BETJÄNING. (†) koll., om personal vid våghus l. allmän våg; jfr betjäning 3. Schwerin FörfattnBankov. 98 (i handl. fr. 1735). Uti 1769 års Reglemente (förordnades), för alla slag af jern, att denna afgift skulle .. af vågbetjeningen uppbäras och till Jern-kontoret lefvereras. Agardh o. Ljungberg I. 3: 186 (1853).
(2 (a)) -BETJÄNT. (förr) om tjänsteman vid våghus l. allmän våg; jfr betjänt, sbst. 2. Schwerin FörfattnBankov. 99 (i handl. fr. 1735). Der särskilde Tulltjenstemän i wågarne ej äro förordnade, bör wägningen förrättas af stadens Wågbetjente. SFS 1825, s. 220.
-BOD. (våg- 1591 osv. våge- 1585) (förr) (mindre) våghus; jfr bod, sbst.1 2. GävleTb. 20 (1585). Vid kruthuset på Espeskär har en ny vågbod uppförts. SFS 1894, Bih. nr 7, s. 16.
(2 (a)) -BOK. (förr) bok (se bok, sbst.2 1 b) med uppgifter om (vid våghus l. allmän våg) vägda varor. OxBr. 11: 277 (1643). Vågböcker som höllos vid kopparvågen i Falun. Lindroth Gruvbrytn. 2: 50 (1955).
-BOM. särsk. (†)
1) till 1 a: hävstång; jfr -balk 1, -stock, -stång 1. VetAH 1749, s. 129. Är .. (stenen i åkern) större, än at han med wågbomar kan upbrytas, göres derpå en god brasa, då han af elden spricker i .. små delar. SamlRönLandtbr. 1: 98 (1775). Rinman 2: 792 (1789).
2) till 6, om tvärgående stång på hästdraget fordon, i sht på föreställare (se d. o. II 1). DA 1808, nr 9, s. 3. Under axeln äro fästade tistelarmarna, mellan hvilkas bakre ändar en vågbom är rörlig kring en vågrät bult. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 393 (1879). Lundell (1893).
Ssg (till -bom 2; †): vågboms-beslag. jfr beslag I 1 b α. Tigerhielm 26 (1867). Schulthess (1885).
(7) -BORD. särsk. (förr) på timrad byggnad: vågrät bjälke på vilken takutskott vilar; jfr bord, sbst.1 1. Spijsboodh med wäggar tämmelig behållen, mullåhsen och wågbordh på eena sijdan förrotna. VDAkt. 1664, nr 157. Arnstberg KnuttimrHus 301 (1976).
-BRO. (†)
1) till 2: vågbrygga; ngn gg äv. (i utvidgad anv.) om våg med vågbrygga; jfr bro 6 d. SvT 1852, nr 185, s. 4. Vågen skall gifva samma utslag, på hvilket ställe af vågbron belastningen än hvilar. FörordnMåttVigt 22/11 1878, s. 12. SAOL (1973).
2) till 2 a: lastbrygga l. kaj vid våghus; jfr bro 4. Huru .. dhe Anno 1681 Oprättadhe widh wåghbrooen een liten såghquarn. AktsamlKungsådreinst. 180 (1685; möjl. i anv. ss. egennamn).
-BRYGGA. (i fackspr.) på våg: platta l. plattform på vilken det som skall vägas placeras; jfr brygga, sbst.1 5 c, o. -bro 1, -bräde. TT 1893, Byggn. s. 60. För vägning af tyngre gods finnas bl. a. kraftigt konstruerade spårvågar med skenor på vågbryggan. 2NF 32: 1261 (1921).
(2 (a)) -DRAGARE. (förr) om person med yrke l. uppgift att forsla varor till våghus l. allmän våg (o. medverka vid upp- resp. nedpackning av desamma); äv. ss. tillnamn; jfr dragare 2 a o. -karl. Oleff wogd(ra)g(er). SthmSkotteb. 3: 186 (1521). Rensningen av kopparen, förrättad av vågdragarna i Falu kopparvåg, tog självfallet sin tid. Lindroth Gruvbrytn. 2: 222 (1955).
-FATTAN. (†) = -klove. Om något aff Wägaren .. i wichtskålen .. lägges, så achta Wichttungan som vthur Wågbalken vpgåår, och rörer sigh i Wåghfatanet. Schroderus Comenius 766 (1639). Möller 2: 1330 (1785).
-FISK. [formen på hajens huvud kan liknas vid en balansvåg] särsk. (†): om hajen Sphyrna zygaena Lin., hammarhaj. Linné SystNat. 52 (1740). Vågfisken .. Haj med hufvud, som på sidan är utvidgat som en dubbel hammar. Linné MusReg. 52 (1754).
(2 (a)) -FÖRA, -ing. (förr) föra (varor l. gods) till vägning (vid våghus l. allmän våg); i sht med inbegrepp av l. med huvudsaklig tanke på vägning l. kontroll o. d.; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om vara l. gods som vägts o. kontrollerats vid våghus osv. Bergv. 4: 407 (1814). Att .. år 1843 voro: Jern, Koppar och flere vågförde effekter mot 4 proc. ränta, belånte i Stockholm. Forsell Stat. 180 (1844). De viktigaste varor som skulle vågföras och blevo vågförda voro de för export avsedda metallerna, fastän också andra varor förekommo, främst smör. Heckscher SvEkonH 1: 48 (1935).
-HUS. (våg- 1528 osv. våge- 15571608 (: wåghehusspeninger)) [fsv. vaghhus] (förr) om (offentlig) inrättning (i stapelstad l. vid bruk o. d.) där vägning (o. annan kontroll, i vissa fall äv. uppläggning l. lagring) av varor l. gods skedde; äv. om byggnad l. lokal inrymmande sådan inrättning; jfr -bod, -inrättning o. våg, sbst.3 2 a. OPetri Tb. 198 (1528). Städernas rätt att hålla Våghus .. och Klädeshus, der alla utifrån hemtade falhållne varor skulle, emot vissa afgifter, vägas eller undersökas. Nordström Samh. 1: 357 (1839). Redan vid 1680 års riksdag föredrog staden (dvs. Ekenäs) vidlyftiga klagomål hufvudsakligen deröfver att det för staden föll sig betungande att bygga särskilda våghus vid brukens lastageplatser. Hultin BergshFinl. 238 (1896).
Ssg (förr): våghus-penningar, pl. vågpenningar. PrivSvStäd. 4: 498 (1608). Forssell Hist. II. 1: 113 (c. 1871, 1875).
-INRÄTTNING~020. inrättning l. anordning för vägning; jfr -hus. Det Magistraten skal .. draga försorg om wåginrättningen, och den samma wid magt hålla. Bergv. 2: 464 (1748). Skummjölksbassinen är försedd med en Mahlers våginrättning, som automatiskt väger skummjölken åt leverantörerna. LAHT 1900, s. 280.
(2 (a)) -INSPEKTOR. (förr) om (l. ss. titel för) tjänsteman som hade uppsikt över o. ledde arbetet vid våghus; jfr inspektor, sbst.1 b ε, o. -skrivare. HH XXXII. 2: 167 (1773). Å jern och andra metaller, som från wågarne afhemtas, skall wid inlastnings-sedeln biläggas wederbörande Wåg-inspectors eller Uppsyningsmans frisedel. SFS 1825, s. 220.
(7) -JÄMN. (†) vågrät. Horisontalt eller vågjemnt .. är det läge, en lugn vattenyta eller ett golf har. 2VittAH 14: 2 (1838). TIdr. 1897, s. 29.
(2 (a)) -KARL. (förr) manlig arbetare vid våghus l. allmän våg; jfr -dragare o. skål-karl. Wåg karlar som arbetat med Fläsket och Smörets upwägande. HovförtärSthm 1759, s. 3281.
-KLOVE. (†) = klove 1 d slutet; jfr -fattan. Wågklåffue ther vthi tungan på wågen går. Linc. C 6 a (1640). Björkman (1889).
-KROK. (våg- 1789 osv. våga- 1642. våge- 15491550) särsk. (i sht förr) om krok för vågskål på balansvåg. Falkman Mått 1: 451 (cit. fr. 1549). Sjelfva balansen .. med stålpannor och vågkrokar i ändarne. JernkA 1819, s. 123.
(7) -LED, sbst.1 (sbst.2 se våg, sbst.4 ssgr). (numera bl. ngn gg) i uttr. i vågled, i vågrät riktning, i horisontalled. EldhandvSkjutsk. 1: 63 (1876). Hvarje kanon ligger i en lavettram, rörlig i höjd- och vågled. KrigVAH 1891, s. 183.
(7) -LINA. (†) om (mer l. mindre) horisontellt placerat rep för gymnastiska övningar; jfr -stege. Norlander LingFäktsal 36 (i handl. fr. 1842). Våglinorna anbringas helst tvärs öfver salen, om dess bredd tillåter, och då emellan bommarna. Balck Idr. 3: 288 (1888). AB 6/7 1912, s. 7.
(7) -LINJE, sbst.1 (sbst.2 se våg, sbst.5 ssgr). (numera bl. tillf.) horisontallinje. Rinman 1: 738 (1788). En genom nafveln lagd våglinje skiljer människokroppen i två delar. Rydberg FilosFörel. 1: 335 (1876).
-MAKARE. (förr) person som yrkesmässigt tillverkade vågar; jfr -smed. En wågmakare benämd Johan Svanberg, den der lärt i Giötheborg, och sedan warit en tid i Carlscrona. VDAkt. 1736, nr 433.
(1 a) -MAT. [sv. dial. vågmat; jfr nor. nn. vågmat; senare leden möjl. en bildl. anv. av mat, sbst.2] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om ss. stödjepunkt för häv- l. brytstång fungerande sten l. stock o. d.; jfr brott I 7 b, brott-kubbe. Stången har till vågmat .. en träbock, stående på taket. Lignell Dal 1: 92 (1851). Uppbrytningen började med att man grävde undan jorden omkring stenen och på lämpliga ställen byggde brott (vågmatar), d. v. s. anordnade stödjepunkter av stockar eller stenar att bryta med hävstång över. Levander DalBondek. 1: 357 (1943).
-MÄSTARE.
1) (förr) till 2 (a), om förman l. arbetsledare vid våghus; ngn gg äv. allmännare, om person med uppgift l. ansvar att väga ngt. VarRerV 48 (1538). En vågmästare (bör) finnas, hvilken före och efter täflan, då packning och gevär förekomma, kontrollerar vigten af dessa saker. TIdr. 1882, s. 88. (Vågpenningar) ingå i de större städerna till stadens kassa; i de mindre uppbäras de vanligen odelade af vågmästaren. 2NF 32: 1271 (1921).
2) i bildl. anv. av 1. Ho wet icke, at samma Republique (dvs. Holland) räknas än i dag af wåre Politiske wågmästare til Europas ansenligare stater? GbgMag. 1762, s. 362. särsk. (o. numera i sht) om (företrädare för) (mindre) politiskt parti vars ställningstagande l. röst(er) blir avgörande i en i övrigt jämn politisk situation resp. omröstning; äv. om (företrädare för) politiskt parti som på framgångsrikt sätt förmår utnyttja sådan situation. DN(A) 19/6 1922, s. 2. Det var en sann glädje att i onsdags höra miljöpartisten Birger Schlaug .. peka ut vågmästaren i svensk politik, Ingvar Carlsson. SvD 3/2 1989, s. 2. Mp blir vågmästare i Stockholms stad. DN 19/9 1994, s. A1.
Ssgr (till -mästare 2 slutet): vågmästar-, äv. vågmästare-politik. politik som kännetecknas av l. grundar sig på att ett parti (l. en person) är vågmästare. ST(A) 18/1 1931, s. 4. Genom sin ställning mellan högern och socialdemokratien utformade efterhand .. (statsministern) en vågmästarpolitik, som tillät de folkfrisinnade att vid behov förfoga över hoppande majoriteter. SvD(A) 16/6 1945, s. 9.
-roll. SvD(A) 8/11 1926, s. 4. Det är just nu när valresultatet ser ut att bli så jämnt som man bör rösta på ett småparti, sa Carl P Herslow. Nu kan vi få en vågmästarroll. SDS 17/9 1979, s. 18.
Avledn.: vågmästeri, n. (ngt vard.) till -mästare 2 slutet: förhållandet l. verksamheten att bedriva vågmästarpolitik. Bondeförbundarna i riksdagen ha nu helt enkelt efterträtt (statsministern) herr Ekman som vågmästare. Denna roll har nämligen blivit ledig, sedan herr Ekmans vågmästeri urartat till vingleri. SvD(A) 30/5 1927, s. 4.
(2 (a)) -ORDNING. (†) ordningsstadga för våghus; anträffat bl. i ordböcker. Möller 2: 1330 (1785). Cannelin (1939).
(2 (a)) -PENNINGAR l. -PENGAR, pl. (våg- 1642 osv. våge- 16241682) (förr) avgift som erlades för officiell vägning av vissa varor (urspr. utgående ss. arvode till edsvuren vägare); jfr -avgift o. skål-penningar 1, våghus-penningar, väg-penningar, sbst.2, vägar-penningar. Chrononnes Hytto och Affradz koppar .. Hwilken för Wågepenningar skal wara frij. Lyberg GPprFalunDal. 1: 116 (i handl. fr. 1624). I packhus eller allmän stadsvåg utgjorde vågpenningar en sedan äldre tider städerna i deras privilegier tillerkänd rättighet. Linde Kam. 341 (1867).
(7) -PLAN. horisontalplan. Dalin (1855). Vid hällanalytiska räffelstudier söker man i allmänhet undvika hällar, som avviker mycket från vågplanet. SvGeogrÅb. 1961, s. 148.
-PLATS. plats för våg, plats där vägning sker; förr särsk. om sådan plats i anslutning till galoppbana o. d. THästv. 1868, nr 1, s. 1. I hvarje magasinsbotten anläggas räls-spår, utgående från hissarne och de bredvid dessa belägna vågplatserna. TT 1889, s. 238. Ryttaren skall vägas ut på kapplöpningsbanans vågplats före utridningen, och där skall han äfven vägas in omedelbart efter löpningen, om han gör anspråk på pris. 2NF 32: 414 (1921).
-RUM. rum för våg, rum där vägning sker; särsk. om sådant rum i anslutning till galoppbana o. d. Til Victualii vägningar är ett rymligt Vågrum samt ett Contoir för Controlleuren. Sundelius NorrköpMinne 508 (1798). Utanför skattkammaren (i ädelmetallverket) är vågrummet, där guld- och silvertackorna vägas och där man med stansar slår in de märken, som de skola bära. TurÅ 1937, s. 140. Jockey och utrustning vägs i det så kallade vågrummet. Expressen 24/3 1993, Bil. s. 8.
(7) -RÄT l. -RÄTT, adj., o. -RÄTT, adv. [jfr t. waag(e)recht]
I. ss. adj.: horisontal. Der Jorden är slät, wågrett och till ingen sida lutar. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 127 (1679). Horisontell eller vågrätt linea kallas den, som bildar en rät vinkel mot den vertikala. Scheutz Ritk. 30 (1832). Vägmärke till upplysning om icke tillåten körriktning eller om förbjuden infart skall utgöras av en röd tavla med ett gult vågrätt streck. SFS 1937, s. 122.
II. ss. adv.: horisontalt; särsk. i fråga om korsord o. d. Sahlstedt (1773). (Han) stod på tröskeln och blundade mot solen, hvars kopparröda strålar nu föllo vågrätt in i kammaren. Söderberg MBirck 172 (1901). På vågrätt ett ska fyra bokstäver in. GotlAlleh. 14/2 2018, s. 17.
(2 (a)) -SEDEL. (våg- 1637 osv. våge- 1659) intyg angivande (att ngt vägts under tillförlitliga former o. med uppgift om) ngts vikt; särsk. (om ä. förh.) om sådant (ss. betalningsmedel l. kreditsedel gällande) intyg utfärdat vid våghus l. allmän våg (jfr -attest); jfr sedel 1 e. BtÅboH I. 9: 187 (1637). At Wågbetjenterne skola bruka all redlighet och warsamhet wid wågsedlarnes utgifwande och jernets oförryckta förwar til Banquens säkerhet. Bergv. 2: 696 (1756). Vid transport med järnväg eller båt skall .. biläggas fraktsedel .. Sker flyttning med bil, skall vågsedel företes. SFS 1953, s. 585.
(7) -SKIVA. (förr) skiva (se skiva, sbst.2 1 d) avsedd l. använd för kontroll av att ngt är vågrätt l. plant. VetAH 1775, s. 4. Till sjelfva murararbetet .. (används bl. a.) vågskifva, vattenpass, vinkelhake. Rothstein Byggn. 329 (1857). Höjderna bestämmas med hjälp av avvägningsinstrument eller för mindre ytor med vattenpass och vågskiva. HantvB I. 3. 1: 281 (1935).
(2 (a)) -SKRIVARE. (våg- 1604 osv. våge- 1658) (förr) om (l. ss. titel för) skrivare (se d. o. 2 a) vid våghus; jfr -inspektor. Stiernman Com. 1: 488 (1604). Gustaf Paqualin .. var en av trotjänarna vid Avestabruket. Redan vid 1750-talets början verkade han där som kronans vågskrivare. Lindroth Gruvbrytn. 2: 373 (1955).
-SKÅL. [fsv. vaghskol] (våg- 1551 osv. våge- 16421729) skål (se skål, sbst.2 1 b) på våg; vanl. om var o. en av de två skålar på balansvåg vari viktlod resp. det som skall vägas läggs; i sht förr äv. utvidgat, om hela vågen; äv. mer l. mindre bildl. (se slutet); jfr vikt-skål. Till Leenart Sölffköpere, att han later Alexander Koperslagere besee the vågskåler han haffver, ther effter han göre skal 3 eller 4 par aff koper till K. M:tz behoff. G1R 22: 132 (1551). En wågskål med lika armar, är vti jemnwicht, när lika tyngd är på hwar sida. Swedenborg Reg. 15 (1718). Vågen består af tvenne hufvudsakliga delar, nemligen vågbalken eller balansen, och vågskålarne. Almström Handelsv. 3 (1845). jfr handels-vågskål. särsk. i mer l. mindre bildl. anv., särsk. dels i fråga om att ngt (l. ngn) blir l. kan bli utslagsgivande l. avgörande (i viss fråga l. visst sammanhang), dels i fråga om att ngn riskerar l. vågar (se våga, v.3 1) ngt i utbyte mot ngt; särsk. dels i sådana uttr. som lägga l. kasta ngt i (i sht förr äv. ) vågskålen, dels föregånget av bestämning i gen. Myckit ärligit folck, som haffve satt sitt liiff och leffnet på vågschålenn. G1R 29: 467 (1560). Om bägges wårt förstånd så blifwer lagt på wågskålen, och jag blifwer förordnat at wara häradsfogde, så kan du omöjeligen hinna längre än at blifwa grön Mångelska. Lagerström Holberg Jean 34 (1744). Den goda viljan wäger så litet på litteraturens wågskål. 3SAH XXXIX. 2: 124 (1825). Den stora massan röstberättigade brydde sig inte om att kasta sina små röstposter i vågskålen. Carlsson LantmPol. 62 (1953).
-SKÅP. (numera bl. tillf.) skåp (se skåp, sbst.1 1 d) vari våg är uppställd l. förvaras (tillsammans med tillhörande vikter). Sedan vigten blifvit tvättad i destilleradt vatten, samt derefter i ether och alkohol, instäldes den uti vågskåpet. ASScF 11: 65 (1880).
-SMED. (†) vågmakare. 1MinnNordM X. 3: 5 (1885). LD 22/2 1906, s. 4.
(2 (a)) -STAT. (förr) sammanfattande beteckning för tjänstemän som (i sht inom bergsbruket) förvaltade ett våghus; jfr stat, sbst.3 II 3. Henel 1729 145 (1730). Att inseendet och styrelsen öfwer .. Wåg-staterna i Fahlun och Awesta, skall tillhöra Stats-Contoret. SFS 1828, s. 1667.
(7) -STEGE. (†) om horisontell slingerstege för gymnastiska övningar; jfr -lina. Lodrät och lutande slingring i en lodstege eller en ”på kant” ställd vågstege. HjLing hos LGBranting 1: 201 (c. 1860). NFSportlex. (1946).
-STIFT. (†) vågtunga; anträffat bl. i ordböcker. Möller (1790). Auerbach (1916).
(1 a) -STOCK. (våg- c. 1780–1788. våge- 1642) (†) hävstång; jfr -bom 1. Hammersmiedian(:) .. 1 järn krock på bällgestången, 1 wåge stock till bällgerna. Rig 1932, s. 2 (1642). Rinman 1: 358 (1788).
-STÅNG. (våg- 1729 osv. våga- 1642)
1) (†) till 1 a: hävstång; jfr -bom 1. Triewald Förel. 2: 212 (1729, 1736). Stora Vågstången, med hvilken (träd)rötterne upvägas. VetAH 1756, s. 206. Sprinchorn PedUtsk. 12 (i handl. fr. 1804).
2) (†) till 1 b: brunnssvängel. – Ja, brunnskaret är nytt .. – Är der vågstång ännu som förr? fortfor Thomas att fråga. – Nej, det är nu vef, blef svaret. Wetterbergh Penning. 106 (1847). Schröder Bruksb. 135 (1892).
3) (numera bl. mera tillf.) till 2: vågbalk. Rig 1932, s. 2 (1642). Vågstångens, eller balancens bägge armar, hafva .. krokar, hvarpå vågskålarnes kedjor hängas. JernkA 1819, s. 52.
4) (†) till 7: balanserstång (se d. o. 3); äv. i oeg. anv., om svängkolv (se d. o. 1) hos insekt. VetAH 1752, s. 265. Vågstänger, Halteres, kallas de småskaftade knappar som sitta jämte et litet hvälft fjäll bakom vingarne emillan bålen och bälgen, på Tvåvingar. Retzius Djurr. 188 (1772). Sundén (1892).
-STÄLLNING. särsk. (numera bl. tillf.): ställning (se d. o. III 1) för l. med våg. Wikforss 942 (1804).
(2 (a)) -TULL. (förr) jfr -avgift. NoraskogArk. 4: 170 (1664). Anhålla the Finske och Österbotniske med flere Städer i underdånighet, at blifwa befriade för then så kallade Inrikes wågtullen här i Stockholm af Koppar och Jern. Bergv. 1: 711 (1731).
-TUNGA. (i sht förr) tunga (se tunga, sbst.2 4 c ζ); jfr -stift. Lind (1738). Vågtungan var på äldre tiders balansvågar den nål eller spetsiga metallpjäs som kunde svänga fram och tillbaka och som visade när vågen var i jämvikt. Sydsv. 20/9 2005, s. B12.
-VIKT. (våg- 1963 (: vågviktstillverkning) osv. våge- 16211880) särsk. (förr) till 2 a, om (vid våghus använt) ä. sv. viktsystem; särsk.: metallvikt (stundom motsatt: viktualievikt); äv. (numera bl. tillf.) till 2, konkret, om viktlod. Een Wågebodh med wågebalk, wågeskåler och wågewichter. NoraskogArk. 5: 131 (1621). Lättast beräknas .. Jern, Koppar, Smör, hvaraf tunnan höll 16 lisp(und) vågevigt. Forssell Hist. II. 1: 38 (c. 1871, 1875).
B (†): VÅGA-KROK, -STÅNG, se A.
C (†): VÅGE-ATTEST, -BALK, -BOD, se A. —
(2 (a)) -DAG. om (fastställd) dag då vägning (av metall) sker. Martnassdagen (dvs. marknadsdagen) hålles dagen nest effter vågedagen. OxBr. 11: 140 (1625). Han sälljer åth den mästbiudande, som Kopparen den wågedagen kan giälla. Cletscher RelStKopparbg 84 (1696).
-HUS, -KROK, -PENNINGAR, -SEDEL, -SKRIVARE, -SKÅL, -STOCK, -VIKT, se A.
Spoiler title
Spoiler content