SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
BEFLITA befli4ta, i Sveal. äfv. 032 (befli´ta Weste; befl`ita Almqvist), v. -ade (pr. ind. -er Tit. 2: 14 (Bib. 1541), RP 8: 224 (1640), Stiernhielm Parn. 1: 1 (1651; i rim)). vbalsbst. -ANDE (till I, mindre br.; jfr Almqvist o. Dalin), -NING (†, Lex. Linc. (1640, under nixus)); jfr BEFLIT.
Ordformer
(-flitt- G. I:s reg. 8: 242 (1533))
Etymologi
[jfr d. beflitte sig, nnt. sik befliten, holl. (zich) bevlijten, t. sich befleissen samt FLITA SIG; jfr äfv. ä. d. beflittige (refl.), mnt. bevlitigen, holl. (zich) bevlijtigen, t. sich befleissigen]
— jfr ANBEFLITA.
I. refl. (o. i därtill sig slutande anv. ss. vbalsbst.): använda l. nedlägga flit (på), göra sin flit, vinnlägga sig, bemöda sig, sträfva (efter), vara l. visa sig mån (om), göra sitt bästa; i sht i fråga om ngt godt l. verkligen eftersträfvansvärdt. — särsk.
a) (numera mindre br.) utan bestämning som (uttryckligen) angifver det hvarom ngn vinnlägger sig. Bedie wij eder (dvs. biskopen i Roskilde) .., atj (dvs. att I) wele beflita eder, mett the gode herrer Danmarkis rigis råd, så atuj (dvs. att vi) mett thet första kunne få theris Ratificacion ther opå. G. I:s reg. 9: 50 (1534); jfr g. (En borgare kan lätt tänka:) Jagh will heller intet beflijta migh eller prosperera, än jagh så (skulle vara) under mitt arbete belastat. RARP 4: 176 (1647). Den, / Som i min tjenst på nytt beflitat sig. Oscar II Skr. 2: 15 (1861, 1887). — särsk. [jfr t. befleissen] i vbalsbst. beflitande: flit, bemödande, omsorg. Med allt sitt beflitande är han dock ständigt fattig, som förr. Almqvist (1842). Oaktadt allt beflitande har jag ej varit i stånd att få saken utredd. Dalin (1850).
b) [jfr t. sich um etwas befleissen] med prep. om; numera i allm. i fråga om ngt mer l. mindre abstr.; ofta: sträfva efter, eftertrakta, söka vinna; jfr OMBEFLITA. Beflita sig om dygd och goda seder, om att behaga någon. G. I:s reg. 6: 78 (1529). Itt folck .., thet sigh om godha gerningar befliter. Tit. 2: 14 (Bib. 1541). Beflijte sig om att venligen afhandla hvadh feel och brister som kunne vara på färde. A. Oxenstierna Skr. 1: 51 (1612). Ther om haffuer iag beflithat mig .. / alt huru iag skall then iungfru få / vthi mit diura hagh. Visb. 1: 196 (c. 1620). Så hafwer ock .. Konung Carl then Elloffte stadgat; at man skal beflita sig om god Swenska, och fly fremmande ord. Swedberg Schibb. 205 (1716). De vettenskapsgrenar, om hvilka jag mig beflitat. Rosenstein 2: 148 (1789). Ett visst beflitande om förbättrade insigter. Leopold 3: 231 (1799, 1816). Lärjunge beflite sig om sann gudsfruktan. SFS 1878, nr 53, s. 15. — särsk.
α) (numera knappast br.) i fråga om (anskaffande l. åstadkommande osv. af) ngt konkret. G. I:s reg. 18: 782 (1547). Man beflijter sig om gode ordningar och gode män att besättia platzerne. RP 8: 224 (1640). Ett medel att förmå Sveriges invånare mer beflita sig om inländske dricker. Hallenberg Hist. 2: 774 (1790).
β) (numera bl. ironiskt) i fråga om ngt klandervärdt. Om the än finnes marge, / som om alt ondt beflijta sich. Ps. 1536, s. 32. Wee them som om morghonen bittijdha vppe äro, til at beflijta sigh om dryck. Jes. 5: 11 (Bib. 1541).
c) (†) med prep. (ut)i. Ryssen och Juthen .. beflijte sig uti det deres estat kan fästat och upvext blifva (dvs. om att deras stat må vinna fasthet o. förkofran). RP 8: 134 (1640). Ps. 1695, 260: 9.
d) (†) med prep. med: göra sig besvär med. Haffua the .. beflijtat sig bland then meneman her i rikit medt några tiilhopa dictade sticker (dvs. stycken) emote oss. G. I:s reg. 6: 106 (1529).
e) [jfr motsv. konstr. i ä. holl.] (†) med prep. till. Onias then offuerste Presten, .. then sigh aff vngdom til dygd beflijtat hadhe. 2 Mack. 15: 12 (Bib. 1541).
f) (numera mindre br.) med följ. (icke af prep. styrd) inf.; numera nästan bl. med att framför inf. Rom. 15: 20 (Bib. 1541). Beflita sigh at wara en godh Husbonde. Bureus Suml. 79 (c. 1600). Måtte .. mitt lefverne (vara) ett bevis, att jag .. oaflåtligen beflitar mig att efterfölja min Frälsare! Handb. 1811, s. 43. Lundquist Wessel Kärl. 39 (1888). — (nästan †) med inf. utan att. Haffuer iagh .. migh beflijtat, wara eenfåldigh vthi talet. Phrygius Him. lif. B 3 a (1615). Härefter vill jag mig beflita lefva sedig. Livin Kyrkost. 145 (1781).
g) (nästan †) med följ. att-sats. Thå nw konung Magnus så saat i fängelsen beflijtade sich konung Håkon med allo macht at han motte få honom löösz. O. Petri Kr. 141 (c. 1540). 2 RARP I. 1: 5 (1719).
II. [jfr mnt. bevlitigen, holl. bevlijten, bevlijtigen] (†) aktivt = I; särsk. motsv. I f slutet. På itt sådant sätt beflijtade han förmera sina Rijkedomar. Petreius Beskr. 2: 96 (1614).
Särskild förbindelse:
BEFLITA SIG IN. (†) till I; närmande sig bet. ställa sig in l. nästla sig in? Huar .. her Ture .. actade seg beflijthe in hoss eders högmectighet (dvs. konung Fredrik i Danmark) tiil att beflecke oss medt otemmeligit (dvs. otillbörligt) thall. G. I:s reg. 6: 104 (1529). Anm. Det refl. pron. hör i språkprofvet möjl. till actade (se AKTA III a slutet), i hvilket fall förb. BEFLITA IN ansluter sig till II.
Spoiler title
Spoiler content