publicerad: 1903
BEMÄLD bemä4ld, ngn gg -mäl4d (bemä´ld Almqvist) l. BEMÄLT bemä4lt, ngn gg -mäl4t (bemä´lt (ä långt) Weste), p. pf. (af ett icke anträffadt BEMÄLA).
Ordformer
(-d Fahlcrantz 7: 10 (c. 1830: bemälde), SFS 1883, nr 22, s. 8 (bemälde) osv.; -t O. Martini Läk. 46 (c. 1600: bemelte), Dalin Arg. 2: 201 (1734, 1754: bemälte), Sahlstedt (1773), Rydqvist SSL 1: XXV (1850: sistbemälta) osv. — bemellte RARP 1: 115 (1629). bemäldne Schroderus Liv. 611 (1626))
Etymologi
[efter t. bemeldet, ä. t. äfv. bemeldt, p. pf. af bemelden, l. efter ett däremot svarande mnt. ord (jfr mnt. sbst. bemeldinge); jfr ä. d. bemælde, d. bemeldt (p. pf.), holl. bemelden; ombildadt i anslutning till MÄLA, v.1; jfr äfv. t. ermeldet, gemeldet]
Anm. Den första ordbok som upptager formen bemäld synes vara Almqvist (1842). Dalin (1850) anför både bemäld o. bemält, utan att mellan dem göra ngn skillnad. I de båda första uppl. af SAOL (1874) gifves (i öfverensstämmelse med Rydqvist SSL 1: 68 (1850)) åt formen bemält företräde framför bemäld; i de tre därpå följ. (1875, 1880, 1883) upptages bl. bemält; uppl. 1889 anför båda formerna utan att yttra sig om förh. mellan dem.
1) nämnd, omtalad. — jfr FÖR-, FÖRST-, MER-, NYSS-, O-, OFTA-, OFVAN-, SIST-BEMÄLD l. -BEMÄLT samt HÖG-, HÖGST-, HÖGST-OFTA-, HÖGT-, MER-HÖGST-, MER-VÄL-, NÄR-, NÄST-, VÄL-, ÄRO-, ÖFVER-BEMÄLT m. fl.
a) (†; se dock slutet) ss. predikativ. Thet som här tilförenna bemelt och betyghat är. L. Petri Skyld. F 3 a (1572). Vthi the handlingar äre offta the Städher bemäldne och föredragne wordne. Schroderus Liv. 611 (1626). — särsk. (numera föga br.) i förb. (så)som bemäl(d)t (är). Skall han, såsom bemeltt är, drage här in i Stadhen. Skråordn. 134 (1608). Till dhess, som bemelt, herom Allmogens bewillielsse erfahres kan. RARP 7: 11 (1660). Som förr bemält är. Biurman Brefst. 68 (1729). Sahlstedt (1773). Gyllenhielm måste nu, som bemäldt är, underteckna ofvannämnda skrifvelse. Fryxell Ber. 8: 237 (1838).
b) (i skriftspr., numera i sht i officiell stil) ss. attribut i best. form utan artikel: förutnämnde, ofvannämnde, (be)sagde; numera i sht om person (jfr anm.). 4 eller 5 droppar af bemelte ollia. O. Martini Läk. 46 (c. 1600). Bemälte .. Storfurste. Oxenst. brefv. 5: 9 (1612). Bemellte Enckior och omyndige barn. RARP 1: 115 (1629). Trolofningar med Wilkor .. måge tillåtas, allenast the med Gudz Ord, naturlig och werldzlig Lag, äre lijkmätige; Och skal ingen til Ächtenskapet twingas, så länge bemälte Wilkor icke fullkomnas. Kyrkol. 15: 15 (1686). (Magnus Barfot) påstod, at Göta-Elf borde giöra (dvs. utgöra) Gräntseskilnaden emellan Sverige och Norige intil Wäneren och sedan bemälte Siö intil Wärmeland. Dalin Hist. 2: 45 (1750). Åfvan bemälte. Sahlstedt (1773). Uti Upsala regerade vid den tiden en konung benämnd Erik. .. Bemälte konung Erik hade ingen son. Fryxell Ber. 1: 57 (1826). Postsparbankens styrelse utgöres (bl. a.) af .. en af fullmägtige i Riksbanken och en af fullmägtige i Riksgäldskontoret, hvilka båda sistnämnda ledamöter bemälde fullmägtige hvar för sig inom sig utse. SFS 1883, nr 22, s. 8. — (numera knappast br.) med gen. l. poss. pron. mellan participet o. det däraf bestämda sbst. Låta bemälte derass Privilegier igenomsee. Skråordn. 137 (1678). Bemälte min .. svåger. Weste (1807).
Anm. till 1 b. Med afs. på denna anv. jfr: Af orden ”bemälde”, ”berörde” och ”nämnde” med alla deras sammansättningar brukas .. (i den juridiska stilen) endast det sista om både saker och personer, men bemälde anses endast hänsyfta på personer. De Geer V. skr. 1: 189 (1853, 1892).
Spoiler title
Spoiler content