BERÄTTIGA berät4iga, i Sveal. äfv. 0302 (berä´ttiga Weste; ber`ättiga Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE (se d. o.), -ELSE (se d. o.).
Etymologi
[liksom d. berettige efter t. berechtigen; se BE- II 1 d o. RÄTT, sbst.]
(i sht i skriftspr.)
1) gifva l. meddela l. medföra rätt l. rättighet l. befogenhet (till ngt l. att göra ngt). Serenius (1734, under intitle). Hvem har berättigat honom til det? Sahlstedt (1773). Stockholms uppbyggande kunde hafva berättigat Birger, att hvila på de lagrar han redan förvärfvat. Lehnberg i 1 SAH 2: 156 (1787, 1802). Ett sådant förord synes .. ingalunda berättiga honom (dvs. förf.) till alla de oriktiga uppgifter .. som denna del af hans arbete .. innehåller. Leopold 5: 304 (1804?). Ingen rang berättigar till ohöflighet. Tegnér 6: 419 (1818). Detta berättigar mig att fråga, hvarföre ... Dalin (1850). Lagen berättigar mig att göra det. Därs. I själfva verket finnes i vår bibeltext intet, som berättigar till en sådan uppfattning. E. H. Tegnér i UVTF 12: 99 (1875). Sedan Kongl. Maj:t .. berättigat staden att .. inlösa ett .. område om 53,898 ar. PT 1902, nr 175, s. 4.
