publicerad: 1905
BESKYDDA beʃyd4a, i Sveal. äfv. 032 (besky´dda Weste; besch`ydda Almqvist), v. -ade (-ade G. I:s reg. 3: 59 (1526: beschyddadhe, p. pf. pl.) osv. — (†) ipf. beskydde Hund 470 (c. 1605), Gustaf II Adolf 78 (c. 1620); p. pf. beskydd G. I:s reg. 17: 416 (1545: beskydde, pl.)). vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE, -ELSE (se d. o.), -ING (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.), -ARINNA (se d. o.), -ERSKA (se d. o.); jfr BESKYDD.
Ordformer
(beskiuddende (p. pr.) G. I:s reg. 6: 113 (1529). beskidda G. I:s reg. 8: 151 (1532), RA 1: 262 (1540). beskyde (inf.) G. I:s reg. 10: 138 (1535), beskÿdha Visb. 1: 207 (c. 1620))
Etymologi
[y. fsv. beskydda, af mnt. beschudden, motsv. t. beschütten, mht. beschüten af be- (se BE-) o. schüten, skaka, hopa, uppkasta (en vall o. d.), indämma, kringdämma, skydda (se SKYDDA samt SKUDDA); jfr de likbetydande ä. d. beskudde, ä. holl. beschudden samt de etymologiskt härifrån skilda d. beskytte, mnt. o. holl. beschutten, t. beschützen; jfr Tamm Granskn. af sv. ord 25 (1901). — Ipf. beskydde osv. torde bero på inflytande från mnt.]
i ä. tid ej sällan i (den allittererande) förb. beskydda och beskärma. — jfr OBESKYDDAD.
1) [jfr fsv. beskydda huar anners frihether och privilegier; jfr äfv. d. at beskytte en for overvold, imod sine fjenders efterstræbelser samt motsv. anv. af holl. beschutten o. t. beschützen] låta (ngn) njuta ens makt o. myndighet, inflytande, anseende o. d. sig till godo; taga (ngn l. ngt) i sitt hägn, hägna, taga (ngn l. ngt) i försvar (mot ngn l. ngt), taga sig af (ngn l. ngt); värna, skydda; lämna l. gifva (ngn l. ngt) beskydd; ofta med prep. (e)mot l. (i sht förr) för, stundom äfv. (i)från l. undan; jfr BESKÄRMA, v.1 2. Dog .. vete j sielffue wort velle tiilhöra beskydda huar oc en vor vndersaatha för offuerwoldh. G. I:s reg. 1: 233 (1524). En vitherlig tiuf .. varder ther (i Dalarna) hysadt, beskyddat och beskermad. RA 1: 68 (1527; om Daljunkaren). Gudh haffuer satt edher til ett huffuudh öffuer quinnan, at j henne effter edher förmågho förnuffteligen regere, vnderwijsa, trösta och beskydda skole. Handb. 1614, s. 36 b (yttradt till mannen vid vigseln). Konung Carl .. beskydde the landzflychtige. Gustaf II Adolf 78 (c. 1620). Jag (beder) vnderdånligen, at thetta Swenska wercket .. motte nådeligen ansedt, vptagit, och emot ilwiljande mechteligen beskyddat blifwa. Swedberg Schibb. d 3 b (1716). Tilfälle at beskydda och undsätta den förtryckta Sanningen och förfölgda Dygden. Dalin Arg. 2: 170 (1734, 1754). Beskydda de svaga emot de mägtiga. Schultze Ordb. 4449 (c. 1755). De ädlare bland vikingarne .. (satte) sin ära deri, att beskydda den fredliga krämaren. Ekelund 1 Fäd. hist. 1: 54 (1829, 1833). En kronas praktjuvel är makten, att beskydda / Friheten i fredlig hydda. Wadman S. arb. 2: 5 (c. 1836). Hvarje man har rätt att beskydda sin hustru från närgångenhet af andra män. Nyblom M. Twain 1: 104 (1873). — särsk.
a) (numera knappast br.) i förb. beskydda (ngn) vid (en rättighet l. förmån, privilegier o. d.), gm sin auktoritet osv. åstadkomma att (ngn) får fortfarande åtnjuta l. innehafva (ngt), bevara (ngn) vid (ngt). Att h. konung:e Ma:t .. ville hålle och beskydde både högre och nidrige stennder vid Sverigis lagh och thess rätte bruch. RA 3: 175 (1593). KOF II. 2: 484 (c. 1655). Storförsten skulle beskydda dem vid deras Religion och Privilegier. Hallenberg Hist. 1: 112 (1790). Lindfors (1815).
b) om Gud l. gudomlighet l. annat högre väsen: hålla sin skyddande l. hägnande hand öfver (ngn l. ngt), taga i sitt hägn, hägna, afvärja allt ondt från (ngn), beskärma; bevara. Mz sitt konunga embete beskyddar och beskermar han (dvs. Kristus) henne (dvs. människan) j frå thz henne skadheligit är. O. Petri Men. skap. 3 (c. 1540). At hans guddomelige nådhe ville them .. för alt ondt .. beskydda och bewara. RA 1: 678 (1560). Beskÿdha mäd tin högra hand, / dÿn christhenhet vthi all land. Visb. 1: 207 (c. 1620). Tina Helgha Änglar .. skola .. beskydda oss för Dieffwulens onda anslagh. Rudbeckius Ench. Evang. L l 2 b (1627). Jesus styrcke kropp och siäl; / Jesus migh beskydde wäl. Ps. 1695, 139: 6; jfr Ps. 1819, 413: 6. Beskydda Krigsmagten till land och vatten. Handb. 1811, s. 53 (Handb. 1894, s. 24: skydda). Vår Konung och vårt Fosterland, / O fädrens Gud! beskydda. Ps. 1819, 302: 1. Ofta i ringhetens hem der sitter beskyddande ängeln / tyst vid de slumrandes bädd. Tegnér 1: 245 (1841). (Hermione bad, att den himmelska allmakten) måtte beskydda undan krigets faror Juliani lif. Rydberg Ath. 304 (1859, 1866; uppl. 1876: hägna). För lastens brunnar / Gud beskydde Gunnar! Dens. Vap. 6 (1891).
c) [jfr motsv. anv. af d. beskytte o. t. beschützen, äfvensom fr. protéger] om högt uppsatt l. eljest inflytelserik person: gynna o. befordra, understödja o. uppmuntra; protegera; utöfva mecenatskap mot; i sht med afs. på vetenskap o. konst l. dessas idkare, vetenskapliga institutioner o. d. Beskydda vetenskaper och sköna konster. Beskyddad, och mer än blott beskyddad af Konungen, fortfar den (dvs. dramatiska teatern) att med framgång vederlägga en allmän fördom. Leopold 1: Oden Föret. 1 (1790, 1814). Gustaf (III) beskyddade den första af dessa inrättningar (dvs. Vetenskapsakademien). Ekelund 1 Fäd. hist. II. 2: 114 (1831). (G. III) beskyddade .. Sergel. Schück G. III 79 (1904).
d) i p. pr. om min, ton, åtbörd o. d. som (alltför tydligt) röjer att man känner sig l. vill blifva betraktad som dens beskyddare till l. om hvilken man talar; vanl. i klandrande bet. om nedlåtet protegerande uttryck i röst l. åtbörder som är mer l. mindre omotiveradt o. därför verkar retsamt l. komiskt; jfr BESKYDDAR-MIN, -TON. Taga sig en beskyddande ton. Han klappade mig på axeln med en beskyddande min. Hessenstein .. antager en rakare ställning och en betydelsefull beskyddande min. Crusenstolpe Mor. 1: 293 (1840). Att beklaga / hans oförskyllda kval och taga / sig medlidsamt beskyddande miner / det ville hans adliga kusiner. Andersson Mickel räf 48 (1900). Senatorn såg hemlighetsfull ut och räckte beskyddande sin hand till afsked. Hagfors Dagens hjälte 19 (1901).
e) [jfr t. bis sie ihrem beschützten genugthuung verschafft; jfr äfv. PROTEGÉ] (knappast br.) i p. pf. ss. adj. i substantivisk anv.: skyddsling, protegé, klient, person som åtnjuter (ngns) beskydd. Hvar Consul (har) att göra med sina landsmän och beskyddade. Eneman Resa 1: 37 (1711). Därs. 90, 92 (1712). Såsom en beskyddad, ja vän af denne firade hjelte (dvs. general Gneisenau) mötes (jag) af alla med vänlighet och aktning. Atterbom Minnen 619 (1819); jfr c.
2) (numera mindre br.) (med vapenmakt) försvara l. värna l. värja; ofta med prep. mot l. (i sht förr) för; jfr BESKÄRMA, v.1 3. (Vi nödgas) ath holla eth szwårt tall (dvs. ett betydligt antal) krigzfolck .. tiil ath beskyde och beskerme thetta Fatige Riige och oss alle for .. Konung Christiernn. G. I:s reg. 10: 138 (1535). Ah at then Hielten fallen är, som Israel beskyddat och frelsat haffuer. 1 Mack. 9: 21 (Bib. 1541; om Judas Mackabeus). Beskydda fäderneslandet med väpnad hand. Schultze Ordb. 4449 (c. 1755). Han (dvs. en konung) skall mot fiender beskydda / Sitt rikes gränsor. Stagnelius 1: 363 (c. 1815). Om icke andra trupper dervid (dvs. vid af- o. uppbröstning) beskydda (betäcka) det (dvs. artilleriet). Decker Taktik 1: 455 (1830). Det anfall, hvarmed Pappenheims tappra kyrassierer sökte beskydda den slagna fiendens återtåg. Oscar II Skr. 6: 175 (1889, 1895).
3) [jfr t. ein schwert das tüchtiger beschützt als fels und hohe mauern] (numera mindre br.) med (vanl. konkret) saksubj.: skydda, utgöra ett skydd (mot ngt l. ngn); gifva (ngn l. ngt) skydd (mot); i sht om fästningsverk o. d.; ofta med prep. mot l. (i sht förr) för; jfr BESKÄRMA, v.1 4. Hallandsås .. tjänar som en Förmur, at beskydda växterna för hårda väder. Tuneld Geogr. 1: 524 (1762, 1773). Du, som svagt mot sunnanvädrets skurar, / Svagt mot vinterns is beskydda kan, / Låga hydda! .. Stenhammar 69 (1794). Förblifven enige! Blott sämjans band / Beskyddar thronerna, beskyddar folken. Stagnelius 1: 397 (c. 1815). Denna paraply skall beskydda dig mot regn, för regn. Almqvist (1842). Citadellet beskyddar staden. Dalin (1850). På baksidan öppen, framtill beskyddad af graf och fällbrygga, ansågs klippborgen ännu som ett slags landsfästning. Cederschiöld Riehl 2: 1 (1878).
4) [jfr t. beschützte er sich mit dieser antwort (Zinkgräf)] (†) refl. i uttr. beskydda sig med l. under (ngt), åberopa (ngt) till sitt försvar, (söka) försvara sitt handlingssätt med (ngt), söka skydd bakom, ”krypa bakom”. Epter att alle jw wele bliffua, och beskidda sig vndj freden. G. I:s reg. 8: 151 (1532). (I viljen) icke wtgöre .. eder rette szmör tiende, icke heller påsche måle, som aff ålder haffwer warit sedwane, Och wele i beskydde eder, vtij then motten, mett Vesterårs Recess och Ordinancia. Därs. 12: 52 (1538). Sköne heman, ther vtaff the anthen ringhe eller lithet skatte, vthan beskydde sig med then gamble skatt, och somme beskydde sig vnder Bergzskatten. Därs. 17: 145 (1545).
5) (†) refl. med rumsadverbial: hålla sig skyddad l. dold l. undangömd (ngnstädes). Mester Jören .. skall icke wara Lånkth j frå håndenn noghen stadz beskiuddende sig her om kring i Roden bland syne landbor. G. I:s reg. 6: 113 (1529).
Spoiler title
Spoiler content