publicerad: 1974
SKUDDA skud3a2, förr äv. SKUDA, v., l. SKYDDA, v.1 -ade (Apg. 13: 51 (NT 1526) osv.) ((†) pr. sg. pass. -es Bullernæsius Lögn. 264 (1619); ipf. skudde Höpken 1: 95 (1752); imper. sg. skudd Warnmark Tuktesp. 4 (1687: skudd utaf; i vers)). vbalsbst. -ANDE, -NING (numera nästan bl. i ssgn AV-SKUDDNING, Schroderus Comenius 290 (1639), SAOB 98 (1870: Afskuddning) osv.).
Ordformer
(skud- 1618—1639. skudd- (skw-) 1526 osv. skydd- 1526—1587)
Etymologi
[fsv. skudda, skydda; jfr fd. skuddæ (i ssgrna sammenskuddæ, utskuddæ), d. skudde, nor. dial. skudda; av mlt. schüdden, schüden, av fsax. scuddian (motsv. mnl. scudden, holl. schudden, fht. scutten, t. schütten, ösa, utgjuta); möjl. besläktat med lat. quatere, skaka (jfr KASSERA, v.2). — Jfr SKUDRA, SKUTT, sbst.3, SKYDDA, v.2, SKYTTE, sbst.4, SKYTTLA, v.2]
1) (†) skaka, rista; äv. bildl.
a) tr. Alle the som mich see begabba mich, the gapa med sinom mund och skudda sitt hoffuud. Psalt. 22: 8 (öv. 1536; Bib. 1541: rista). (Gud griper de ogudaktiga) rullar och skuddar them, att the måtte warda förskräckte, och drijffwas til Christeliga vmwendelse. PJGothus Pollio Fast. 59 (1614). Anno 1650 .., då den Öen Santerinum medh så häftiga Jordbäfningar är worden skuddad och skakad. Hiärne 2Anl. 241 (1706). Möller (1807). — jfr SAMMAN-, UT-SKUDDA. — särsk.
α) med avs. på klädesplagg (med tanke på att plagget därigm befrias från damm l. jord o. d.; jfr 2). Thå .. (hans motståndare) .. taladhe hädhilse, skuddadhe han sin clädher och sadhe till them, Idhart bloodh ware offuer idhart huffuudh. Apg. 18: 6 (NT 1526). Här giorde Celadon sig myckit beskäftig, när som hoon hade mullat sina kläder, och skuddade dem fliteligen. UHiärne Vitt. 46 (1668).
β) bildl., i uttr. skudda sin själ fri från ngt, befria sin själ från ngt (som trycker o. d.). Hedberg Dagt. 117 (1876).
b) refl.
α) skaka, skälva. (En som lider av frossa) sitter wed en wärman vngn, eller ligger vthi ena werma Säng, fryys och klappar tänderna, Ja ther är kölden offta så stoor, att Menniskian skuddar sigh. PJGothus Pollio Fast. 578 (1614).
β) i uttr. skudda sig ifrån ngt, skaka av sig ngt; anträffat bl. i bildl. anv.: befria sig från ngt; jfr 2 o. SKUDDA IFRÅN 2 a. The Romerske Påfwar hafwa Gudz Församling medh otalige Ceremonier beswärat, thet hafwer warit itt Tyrannij, ther ifrån wij osz igenom Gudz enkannerligh Nådhe tilbörligen skuddat hafwa. Schroderus Os. III. 1: 288 (1635).
2) befria sig från (ngt) l. göra sig kvitt (ngt) gm att skaka loss det, skaka bort; ofta bildl.; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 3; numera bl. i förb. SKUDDA AV o. ssgn AV-SKUDDA. Wallin (SVS) 1: 197 (1805; bildl.). — särsk.
a) i uttr. skudda ngt i ngt, skaka av sig ngt o. kasta det l. låta det falla i ngt; jfr 3. Han skwddadhe ormen (som hängde vid hans arm) j eelden. Apg. 28: 5 (NT 1526; ännu hos Melin HelSkr. 1865).
b) i uttr. skudda oket ngn om halsen, avkasta oket o. lägga det på ngn; jfr 3. Lundberg Paulson Erasmus 33 (1728).
3) betecknande att ngt (l. ngn) bringas att förflytta sig (fara resp. flyga l. falla l. rinna o. d.) i viss riktning o. d.; i vissa fall möjl. med tanke på att förflyttningen åstadkommes gm skakning (jfr 2); särsk. med avs. på massa l. (bildl.) ngt abstr.: låta (ngt) falla, kasta, ösa, hälla, strö, utgjuta, äv.: skjuta över (ngt på ngn); numera bl. i förb. SKUDDA AV o. ssgn AV-SKUDDA. När man skuddar Salt vnder en Gryta, ther vthinnan Köttet blifwer kokat, så warder thet medh hast ganska möört. Hildebrand MagNat. 233 (1650). Medh trogen önskan, at högster Gudh wille rijkligen öfwer Edher och Edert höghförnehme Huus skudda sin Wälsignelse. Swebilius SGHelmfeldt A 2 b (1678). Reservationer kunna vara tillåtelige, men ej sådane, som skudda ansvar på någon annan. 2RARP 12: 152 (1741). Denna snö, som förödelsens il skuddat öfver hans hjessa (dvs. det vita hår han fått), förhöjer den ej anblicken af det mildt strålande ögat? Regnér i 2SAH 3: 86 (1802). — jfr FÖRE-, PÅ-, UNDAN-, UT-, ÖVER-SKUDDA. — särsk.
a) i uttr. skudda ngt sin kos mot ngt, komma ngt att falla av gm att stöta l. stryka det mot ngt. Bullernæsius Lögn. 161 (1619).
b) i uttr. skudda ngt av vägen, skuffa undan l. driva bort ngt l. dyl. Bullernæsius Lögn. 264 (1619).
4) (numera bl. i vissa trakter) i uttr. skudda vid ngt l. ngn, snudda vid ngt l. ngn, tangera. Kulan skuddade allenast wid huden. Serenius (1734; under glance). Man går igenom fabriken i .. okunnighet om att man skuddat vid en människa som man borde vörda. HBlomberg (c. 1945) i Fatab. 1947, s. 184.
5) (†) skava l. rispa (ngt); äv. utan obj. Nippra (dvs. ridsår) är aff skudningen när en rijder. Schroderus Comenius 290 (1639; t. orig.: reiben). I Pannan in Vnder Mössan, war huuden Lijtet skuddat på then döda. GullbgDomb. 22/5 1640.
Särsk. förb.: (Anm. I förb. skudda av är betoningen, i sht i vissa stående uttr., vacklande, o. det är icke i varje enskilt fall möjligt att avgöra, om en förb. av ett obetonat verb o. en betonad partikel l. en vanlig förb. av verb o. en av prep. inledd bestämning föreligger; äv. i förb. skudda ifrån (i vissa ä. språkprov) o. skudda ur kan betoningen ha legat på verbet): SKUDDA AV10 4, äv. UTAV04. jfr avskudda.
1) (i vitter stil) till 2.
a) i uttr. skudda av (sig l. sin kropp l. sina fötter o. d.) ngt, skaka av sig (resp. sina fötter) ngt; vanl. bildl.: befria sig från ngt, göra sig av med l. kvitt ngt o. d.; förr äv. i uttr. skudda ngt av sig in på ngn, befria sig från ngt o. lägga det på ngn. Såå scholom wij och skydda them (dvs. synderna) wtaff osz .. in påå honom (dvs. Kristus). OPetri 1: 88 (1526). (Danskarna) satte sigh i sinnet at skudda aff sigh thet Swenske oket. Schroderus JMCr. 204 (1620). Må jagh bekenna, sadhe RikzDrotzen, att wij sökia gärna skudda aff oss sådane krigzbördor. RARP 7: 87 (1660). Skudda av sig .. en misstanke. SvHandordb. (1966). särsk.
α) i uttr. skudda av (sig) stoftet l. skudda stoftet (l. ngts stoft) av sina fötter (mot, förr äv. på l. över ngn) o. d., skaka stoftet l. dammet (resp. ngts stoft osv.) av fötterna (så att det far mot resp. faller över ngn); företrädesvis bildl., betecknande att ngn ger sig av l. försvinner från den plats där han befinner sig (o. lämnar ngn). Ther som ingen anammar idher eller hörer idhor oordh, så går vthaff thet hwset eller stadhen, och skudder stofftet vthaff idhra föter. Mat. 10: 14 (NT 1526; Bib. 1917: skudden stoftet av edra fötter). Skudder aff idher thet stofft som är vnder idhra föter. Mark. 6: 11 (Därs.; Bib. 1917: skudden av stoftet). The skuddadhe stofftet af theres föter på them, och komo til Iconium. Apg. 13: 51 (Därs.; Bib. 1917: Dessa skuddade då stoftet av sina fötter mot dem). Skuddande stoftet af mina fötter öfver den torftiga .. byns invånare, ilade jag till det trefliga torpet. Hvilken skilnad mot byn nedanför! Aldén Getapul. 13 (1883). En del av de sammansvurna hade .. hunnit skudda Roms stoft av sina fötter och flytt till Catilina i Etrurien. Grimberg VärldH 4: 106 (1930).
β) (†) i uttr. skudda lättjan av sin kropp, driva ut lättjan ur kroppen, göra sig fri från sin lättja. Warnmark Tuktesp. 4 (1687).
b) (†) i uttr. skudda av sig ngn l. skudda ngn av axlarna, med avs. på fiende: skaka av sig l. göra sig kvitt ngn; jfr 2 a. RARP 6: 338 (1658: aff sigh). Iblandh alla (fiender) hafwer K. M:tt .. hållett dhen Danske för dhen skadheligaste .. (o. har därför) låtett sigh wara mäst angelägett huru K. M:tt skulle dhen kunna skudda aff axlarna. Därs. 339.
c) (†) i uttr. skudda ngns ok av ngns skuldror, befria ngn från ngns ok. Schroderus Liv. 411 (1626).
2) till 3.
b) (mera tillf.) i uttr. skudda mössan av ngn, stryka l. slå mössan av ngn. Reuterswärd Minn. 171 (1922). —
SKUDDA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4.
1) till 2.
a) (numera föga br.) i uttr. skudda ifrån sig ngt l. skudda ngt ifrån sig (jfr 2 a), skaka av sig ngt; anträffat bl. bildl., särsk. med avs. på ngt abstr.: befria sig från ngt, göra sig kvitt ngt, äv.: skjuta ngt från sig. Den giecken han tenker till att finna i min nacke, haffver för monghe åår sedhan skyddat åsneörone och narreörone ifrå sigh. GNStruts (1587) i VgFmT II. 6—7: 115. Hvar och en vil skudda ansvaret ifrån sig. 2RARP I. 2: 40 (1720). Edomiterne skuddade ifrån sig oket i Konung Jorams Regerings tid. König LärdÖfn. 5: 3 (1747). Skudda ifrån sig en beskyllning. Widegren (1788). KyrkohÅ 1942, s. 192. särsk.
α) (†) i uttr. skudda ngt ifrån sig (in) på ngn, skjuta ngt ifrån sig o. lägga (ansvaret l. skulden o. d. för) det på ngn, skudda ifrån sig på ngn, skylla från sig o. lägga skulden på ngn. RARP V. 1: 44 (1652). Gref Tessin skudde saken ifrån sig uppå mig. Höpken 1: 95 (1752). (Husägarna ha undandragit sig en viss avgift) och i stället .. sökt at afgiften ifrån sig skudda, in uppå Hyresmännen. PH 10: 79 (1772). Jag skuddade ifrån mig på er slägtinge; honom angaf jag i stället. Almqvist Mål. 139 (1840). Cavallin (1876).
β) (†) i uttr. skudda skulden ifrån sig in på ngns inkapacitet, (skylla ifrån sig o.) lägga skulden för ngt på ngns oduglighet. Bergv. 1: 451 (1693).
b) (†) i uttr. skudda (ok) ifrån sina skuldror l. sin hals, befria sig från l. kasta av (ok). Schroderus Dress. 233 (1610). Dens. Os. 1: 428 (1635).
2) till 3.
a) i uttr. skudda ifrån sig ngt l. skudda ngt ifrån sig (jfr 1 a).
α) (föga br.) vägra att behålla ngt, lämna ifrån sig ngt. Man bör skudda från sig hela den på rusdryckerna vunna rikedomen. PT 1900, nr 300, s. 3.
β) (†) med avs. på ngt förtärt: icke kunna behålla ngt, kasta upp ngt. Hildebrand MagNat. 94 (1650).
b) (†) i uttr. skudda ngn ifrån hans hus l. arbete o. d., driva bort ngn från hans hus l. hem resp. arbete. Så skudde Gudh hwar och en aff sitt hws, och jfrå hans arbete, then icke bliffwer widh thetta ord. Neh. 5: 13 (Bib. 1541; Melin HelSkr. 1859: ifrån hans hus och ifrån hans förwärf). —
SKUDDA SIG UNDAN. (†) till 3, i uttr. skudda sig undan under ngns hägn, fly undan o. ta sin tillflykt till ngn. VDAkt. 1660, nr 13. jfr undanskudda. —
SKUDDA UR l. UTUR. (†)
1) till 2, 3, i uttr. skudda ngt utur sitt sinne, göra sig fri från tanken på ngt l. fördriva ngt ur sina tankar (gm att dess grundlöshet uppvisas). Sylvius Curtius 494 (1682).
2) till 3: kasta ut l. fördriva (ngn) från (ngt). At icke min Kära hustru måtte med sit lilla barn uppå armen skuddas uhr prestegården. VDAkt. 1715, nr 426. —
1) till 1: tömma (ngt) på dess innehåll gm att skaka det; tömma ut (ngt) gm att skaka det vari det befinner sig. Iagh skuddadhe mitt sköte vth. Neh. 5: 13 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. 1859; Bib. 1917: skakade .. fånget på min mantel). Hon (dvs. Urania) hafwer skuddat ut thet som hon elliest gömmer / Uti sit blanka Skööt. Spegel GW 73 (1685).
2) till 3.
b) utgjuta (ngt), ge fritt utlopp åt (ngt). En dåre skuddar sin anda allan vth, men en wijs haller somt inne med sich. SalOrdspr. 29: 11 (öv. 1536; Bib. 1541: giuter .. vth; Bib. 1917: släpper all sin vrede lös). När du .. funnit .. (en människa som du kan anförtro dig åt), så war uppriktig och skudda ut ditt hjertas innersta. Rudin 1Evigh. 1: 451 (1867, 1878). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content