publicerad: 1907
BETRAKTA betrak4ta, i Sveal. äfv. 032 (betra´kta Weste; betràkkta Almqvist), v. -ade ((†) sup. betracht Sigfridi G 6 b (1619)). vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE (se d. o.), -ELSE (se d. o.), -ING (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.), -ARINNA (se d. o.), -ERSKA (se d. o.); jfr BETRAKT.
Ordformer
(-tracht- RA 1: 251 (1540), Nehrman Pr. civ. 202 (1751) m. fl. (särsk. under 1600-talet den vanligaste skrifningen))
1) tänka på l. öfver (ngt); rikta uppmärksamheten på (ngt).
a) [jfr d. at betragte en sag med alle sine omstændigheder, mnt. de konnink betrachte desse dink, dat mannich knape van em gink, t. ich habs in meinem herzen betracht o. motsv. anv. i holl.] (numera knappast br. utom i α) rikta tanken l. själens uppmärksamhet på; öfverväga, öfvertänka, (närmare) tänka på l. öfver, begrunda; göra till föremål för (närmare) eftertanke; taga i öfvervägande l. under ompröfning; vända sin reflexion på, föra sig till sinnes; med pluralt subj. äfv.: öfverlägga om. Oss hopes .. At edre herredömer Alle för(skrif)ne punctar wel betracter tiil thet besta. G. I:s reg. 1: 165 (1523). Betrackter Käre Biskop Hans och wdj edhartt egiith samwett först begrwnder thenn wodeliga stånd, på jdher Siels wegna, szom i vdj stadde äre, for then stora Skalchett ock Ochristelige Tirannj som i .. her i edart fädernes Riike bedriffuit haffue. Därs. 5: 165 (1528). (Vi svärja att icke) råde, förmäldhe heller varna (dvs. underrätta) någen af parterne, hvadh som udi rådet eller domen betrachtat eller beslutet är. RA 1: 251 (1540). Att wij .. wäl betänckt och betrachtet haffwe .. eders beschwäringer. G. I:s reg. 16: 339 (1544). Therföre när jagh saken betrachtar, / Thet Pallas loffuar jagh ringa achtar. Holgeri B 4 b (1632). All Rikets eljest goda Hushållning, som ej äger Manufacturer och Commerce til understöd och medhielpare, är otilräckelig och eländig ... Redligt folk har alt detta betraktat och välgrundade medel och hielpredor äro härutinnan stadfästade. Dalin Arg. 1: 46 (1733, 1754). Men om svaranden giordt invänningar; .. bör käranden noga eftersinna och betrachta them. Nehrman Pr. civ. 202 (1751). Betrackta sin dödlighet, Mortem meditari. Sahlstedt (1773); jfr α. — (†) med prep. om. Begære wij kærligha athij ther om wilen betragthe oc öffueruegha huad riichena .. kan nyttheligasth wara. G. I:s reg. 3: 23 (1526). At the om then svåre dyre tid nu på färde är betrachte oc rådslå schole. RA 1: 460 (1546). — särsk.
α) [jfr fsv. at tänkia oc betrakta christi pino] (fullt br. i religiös stil) med afs. på religionsurkund l. religionssanning, lärosats, sedebud l. uppbyggelseämne öfverhufvud: begrunda (se d. o. II 2 a), göra till föremål för meditation, tänka l. meditera öfver, dröja vid o. söka tränga in i (ngt). Maria gömde all thenne oord betractandes them j sitt hierta. Luk. 2: 19 (NT 1526; öfv. 1883: begrundande, Luther: vnd bewiget sie, Vulg.: conferens, gr. συμβάλλουσα). Thenna Epistolan .. kan aldrigh förmykit eller förwäl läsen eller betractat wardha. Förspr. t. Rom. 1 a (NT 1526; Luther: betrachtet). Wel är then som alltijdh vmgåår medh Gudz ord, .. betrachtar thet j hiertat, och grundeligha lärer förstååt. Syr. 14: 23 (”15”) (Bib. 1541). (Sören Norby) Screff sigh vth för Gudz wen och alla werldennes fiende. Men man kan förstå, effter han kallade sigh Gudz wen, hade han mechtigt wehll betrachtadt Gudz bodh, hwilket så lyder. Tu skalt elska tin nesta såsom tigh sielff. Svart G. I 77 (1561). Han .. hörer, läser och betrachtar Gudz ord. Handb. 1693, s. 43. Swedberg Schibb. b 2 b (1716). Betraktom väl de tio bud. Ps. 1819, 142: 1. När ni blifvit förvissad om den sanning ni vill betrakta, så använd densamma .. till rättelse af edra enskilda fel. Ternstedt Fenelon Vish. 144 (1881). — särsk.
α') [jfr d. teksten giver anledning til at betragte tvende stykker] med afs. på ämnet för (afhandlingen i) en predikan l. ett religiöst föredrag l. öfverhufvud en (muntlig l. skriftlig) religiös undersökning l. utredning. Rudbeckius Kon. reg. 41 (1614). Wij welom orden (i Herrens bön) eenfaldeligen betrachta. Emporagrius Cat. M 8 b (1669). Detta Guds kärleksrika upförande skal således gifva oss anledning at på denna stunden betrakta: Det höga värde, som Gud sätter på en människas siäl. Nohrborg 337 (c. 1765). Två män gingo upp i templet till att bedja; den ene en Farisé och den andre en Publikan. Vi stanne vid dessa ord i vår text, för att, med anledning deraf, i dag betrakta: Olika Kyrkogångare. Wallin 2 Pred. 3: 2 (1824).
β') med (mer l. mindre tydligt framträdande) öfvergång till bet.: (liksom) framställa för sin inre blick till (uppmärksamt) beskådande, iakttaga med sitt inre öga (jfr 4 b). Menniskian scal igenom sådana songer vpwäct warda til at betracta gudz dråpeliga werck, och vppåminas hans stora welgerningar. Ps. 1536, s. 4. När wij wele betrachta heela Christi lefwerne, tå befinnes thet hafwa warit idel kärleek. Muræus Arndt 1: 318 (1647). Som Jesus led för alla, så wil han ock, at alle skola betrackta hans Lidande. Spegel Pass. 2 (c. 1680). Dig jag ödmjukt vill betrakta, / Jesu! i ditt lefnadslopp. Ps. 1819, 71: 1.
β) (†) abs.: meditera, anställa betraktelser. Vid plogen kunne vi ju ransaka Naturen .. i kroppsstyrkan arbeta .. i siukdomen betrakta. Dalin Arg. 2: 343 (1734, 1754); jfr α.
γ) (†) i p. pr. ss. adj. Intuitive, Adj. or contemplative, beseende, betraktande. Serenius (1734; under intuition). — särsk. [jfr holl. een werkje in de beschouwende natuurkunde] spekulativ, teoretisk. Alla de .. betraktande Vetenskaper, som ömsom uphäfvit sig til Litteraturens tyranner, hafva hvar efter annan blifvit nedflyttade til de rum, som dem tilhöra efter nyttans rang. Kellgren 3: 254 (c. 1780). Den Betracktande Philosophien (Philosophia Theoretica eller rättare Speculativa, som tilhopatagen ock plägar kallas Metaphysica). Bergklint M. sam. 1: 94 (1781). Lemnom .. alla blott betraktande föreställningar, och fästom endast någon uppmärksamhet på hvad som vittnas af erfarenheten, och hvad som framställer sig för vår syn. Lehnberg Pred. 2: 351 (c. 1800). Hela vår tids riktning är uppenbarligen mera betraktande och vetenskaplig än forntidens. Tegnér 4: 34 (c. 1830).
δ) (†) med öfvergång till bet.: pröfva, granska, bedöma. Iach talar såå som medh förstondughom, betrakten j thet iach segher. 1 Kor. 10: 15 (NT 1526; öfv. 1775: dömer om, öfv. 1883: bedömen, Luther: richtet, Vulg.: iudicate, gr. κρίνατε). En Konung (skall) sijne vthwalde Tiänares wäsend och handlingar medh rooligit sinne betrachta och döma. Fosz 273 (1621). jfr: Schrot betrachtas i wichten, til As och Engels, Lod och Quintin: Men vthi Korn betrachtas Stegen i Fijnheten. Stiernhielm Arch. G 1 a (1644).
ε) (†) med öfvergång till bet.: rannsaka, taga i (kritiskt) skärskådande, undersöka (jfr 4 a). Wijse och lärde men .. haffua .. begynt thenna articul vm presters gifftermål öffuerwegha och granneliga betractat vm tess forbud hade noghon skäl medt sigh eller eij. G. I:s reg. 7: 205 (1530). Till thet andra hafwer man och här till att betrachta om Låtkastningh, huru widt then är effter låten (dvs. medgifven), och huru widt hon är olofligh. Rudbeckius Kon. reg. 129 (1615). Emporagrius Cat. S 2 a (1669).
ζ) (†) närmande sig bet.: (i tankarna) umgås l. syssla med, rufva på (ondt). O, huru myckit ont betrachtar du, mitt sinne? U. Hiärne Vitt. 171 (1665); jfr 2.
η) (†) närmande sig bet.: sätta sig in i; inse, förstå. Oss hoppes i wel kunne betracte then store wmkosth och wtlægningh Som oss paa hængth hafwer Sedan wij försth tiil thetta rigementh kompne waare. G. I:s reg. 1: 100 (1523).
b) [jfr fsv. betracta war fatigdom oc tungha, d. naar man betragter hans lange tjeneste, fortjener han fremfor mange andre at forfremmes, mnt. se bedrachten ores godes nicht, t. betracht, das ein solcher verklapperer ist verworfen von gott o. motsv. anv. i holl. äfvensom af eng. regard o. fr. regarder] (numera knappast br.) besinna, betänka, tänka på; taga med i räkningen, icke lämna ur räkningen l. ur sikte, icke glömma bort l. förbise; beakta, fästa (vederbörligt) afseende vid l. taga (vederbörlig l. billig) hänsyn till (ngt, då det gäller att handla l. fatta ett beslut l. bilda sig en mening i en sak); taga i betraktande. O. Petri P. Eliæ i 3 a (1527). Tenck vppå then förra tijdhen alt här til, och betrachta hwadh han (dvs. Gud) giordt haffuer medh the gamla fädher. 5 Mos. 32: 7 (Bib. 1541; Luther: betrachte). För uthan de skäl (för återlämnandet af eröfrade fästningar m. m.) vij tilförendhe haffue invendt, .. då ville de godhe herrer betrachte Elffsborgs lägligheet för Sveriges chrone. A. Oxenstierna 1: 69 (1612). Sidst du wille betrackta den aldrighwilande tijden. Stiernhielm Herc. 490 (”500”) (1668). O Gudh! som eij the spädas röst förachtar, / Hielp doch at jagh af barnslig lijt betrachtar / At tu min Gudh och Fader wara wil. Ps. 1695, 330: 1; jfr Ps. 1819, 342: 1. Säkert är det, at Bråvalla varit i neigden af Bråviken ..; men huru högt Bråviken stigit, bör också betraktas. Dalin Hist. 1: 463 (1747). Jag (såg) dock intet annat parti att vidtaga, än att inlåta mig i svaromål, helst då jag .. betraktade, at Hr Br. belastat mig med åtskilliga betydeliga fel och orimligheter. Bergklint Vitt. 163 (1768). Orten är .. förträffligen väl uppodlad. Och huru kan det vara annat, när man betraktar de många millioner europeiska piastrar, som der årligen begrafvas? J. Wallenberg 298 (1771). Detta har du icke betraktat: hoc te fefellit. Lindfors (1815). Man ansåg sig böra betrakta sökandens fattigdom och talrika familj. M. J. Crusenstolpe († 1865) enl. Kindblad. — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i ä. d. samt holl. (zijn) eer en eed, zijnen plicht betrachten] (†) i uttr. betrakta sin ära, sin plikt o. d., taga (vederbörlig) hänsyn till l. erinra sig l. ej glömma bort hvad ens ära l. plikt osv. fordrar l. kräfver af en. Delagardie .. rychte .. medh sin lilla hoop som qwar blef, och sijn ähra oc Eedh betrachtade, in åth Pogrela. Petreius Beskr. 1: 10 (1614). Kärleken emot wår Nästa (kan ej) högre betrachtas, än at man .. beflijtar sigh, thet han må bekomma Siälennes saligheet. Schroderus Uss. G 2 a (1626). Effter som dee betrachte sin skyldigheet eemoot fäderneslandett. RP 8: 80 (1640).
β) [jfr eng. as the shells upon the silent shore, that none regardeth, fr. vous regardez fort peu ce qui nous vient de honte] (†) i sats af nekande innehåll: (icke) bry sig om l. bekymra sig om l. fråga efter; (icke) akta på l. vårda sig om (ngt). Lyster Skalken gör(') ett Pusz, / Och sin ähr' ey sielf betrackta, / Argus sammt Acrisius, / Fåfängt waaka, fåfängt wackta. Columbus Bibl. v. L 1 b (1676); jfr α. Then fattig är, han lider nödh, / Then rike thet förachtar; / Then faderlösa går om brödh; / Och ingen thet betrachtar. Ps. 1695, 325: 6. Sådane betrakta intet annat, än Uniformen af hela den dryga Soldat-syslan. Dalin Arg. 1: 198 (1733, 1754).
γ) [jfr eng. concerning; jfr äfv. ANSE 3 d] (†) i p. pr. i prepositionell anv.: i betraktande af; särsk. i förb. betraktandes att. Borgmästaren Appius sadhe ther neij til, at en Tribunus icke hadhe någen macht öfwer någen annat, än then som wore aff Menige Borgerskapet, betrachtandes, at thet Tribuniske wäldet icke rådde vthöfwer alt Romerske Borgerskapet vthi gemeen, vthan allenast öfwer Menige man. Schroderus Liv. 100 (1626; t. in betrachtung, dasz, lat. enim). Ther vprättade Keysaren omsijdher, .. betrachtandes, at. Turken war infallen vthi Österrijke .. en almennligh Fredh öfwer heela Tydskland. Dens. Osiander III. 1: 154 (1635; lat. quod med ind.). At .. uthskrifningen .. må .. skee och anställas effter mantalet och hufwuden, .. betrachtandes at .. uthskrifningen effter gåletalet förslår lijthet. RARP 6: 200 (1657). jfr: (Det faller sig svårt) för dhen uthmattade Allmogen .. dhenne swåre Krijgshielpen .. att uthgöra; hwilket betrachtandes Ridderskapet och Adhelen af störste deelen sine landbönder samma halfwa Krijgshielp här till dags inthet fordrat hafwer. Därs. 248 (1657).
δ) närmande sig 2. At the vthi thenne Saaks förhandlande icke skulle något tilägna sine eghne Affecter, vthan allenast betrachta Gudz Ähra. Schroderus Osiander III. 1: 231 (1635; lat. ad gloriam Dei solùm respiciant).
2) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. holl.] (†) sträfva l. trakta efter, eftersträfva, eftertrakta, göra l. hafva till föremål för sin diktan o. traktan; hafva till ögonmärke l. mål, ”se på”. Vi .. låfve och svärie .. hans M:tz beste, frome och nytte medh ett tidigt rådh att betrachte. RA 1: 250 (1540). Han .. skall .. altijd fordre, fremie och betrachte wårt .. och .. Swerigis Rijkes gagn. G. I:s reg. 17: 419 (1545; i tjänstefullmakt). Därs. 24: 105 (1553; i tjänstefullmakt). — Anm. Möjl. utgår betrakta efter på nedan anf. ställe från denna anv. af ordet; sannolikare är väl dock, att vi här hafva en tillfällig svensk bildning, direkt föranledd af trakta efter. Alla efter rijkedom wachta, / betrachta / effter mammon bådhe dagh och natt. Stud. tillägn. H. Schück 29 (citat fr. c. 1620).
3) [jfr motsv. anv. i d., ä. holl. o. t. äfvensom af eng. regard o. fr. regarder. Denna bet., som för den moderna språkkänslan ter sig ss. den ursprungliga hos ordet, har på tysk botten utvecklats ur 1 a (jfr Paul D. wb.), kanske närmast gm inflytande från besehen, beschauen, hvilka (liksom äfv. deras sv. motsvarigheter BESE, BESKÅDA) utom i sin sinnliga grundbet. också förekommo i en öfverförd bet., väsentligen likartad med den ofvan under 1 a angifna hos betrachten, som härigenom kom att associeras med de båda andra orden o. i likhet med dessa äfv. användas om det sinnliga iakttagandet med blicken; möjl. hafva därjämte lat. contemplari, considerare, som likaledes förekomma i nyss angifna betydelser, öfvat inverkan] (i sht i skriftspr.) se på (ngn l. ngt, vanl. med betonande af att det sker för att iakttaga l. studera l. få en uppfattning af personen l. saken i fråga); (med blicken) iakttaga l. mönstra l. studera o. d.; taga i ögnasikte, taga i (närmare) skärskådande, taga i betraktande. Betrakta ngn l. ngt noga, uppmärksamt, med (spänd) uppmärksamhet, med forskande blickar, med vidöppna ögon, flyktigt, med förundran l. förvåning. Betrakta ngn från sidan. Betrakta ngt mot dagen l. dagsljuset. Betrakta ngt genom kikare. Betrakta sig i spegeln. Då nu Grefwen afftagit lååket .. skaakat Hornet och dhet som dherj war, nogot noga betrachtat, wille han dhet ey dricka. Rel. cur. 50 (1682). Jag tilbrakte några ögneblick at betrackta Fru Lättias Familia. Dalin Arg. 1: 92 (1733, 1754). Det roade mig att betrakta huru trygg han satt på sitt lilla fartyg, och syntes styra kosan åt andra stranden. J. Wallenberg 265 (1771). Betrackta något som visas för ögonen, Oculis ostensum quid attente aspicere. Sahlstedt (1773; uppl. 1757 anför endast bet. ”meditari”). Vi betragtade detta åkdonet, det är just en Kälke. Björnståhl Resa 2: 18. (1773). Se hennes Mor, med ömma, hulda blickar, / Sitt glada barn betrakta känslofull. Lenngren 77 (1796). Alla föremål behöfva ett afstånd, för att kunna betraktas i sin rätta dag. Wallin Rel. 2: 39 (1818). En höfding för de vilda hopar / betraktar henne skarpt. Tegnér 1: 173 (1822). Herman hade suttit i sitt höga fenster och tankfullt betraktat månen. Knorring Ståndsp. 2: 83 (1838). Han satt orörlig med tub i sin hand / Och betraktade brygga och strand. Runeberg 2: 78 (1848). (Krysanteus) stannade och betraktade ynglingen med en sträng och forskande blick. Rydberg Ath. 81 (1859, 1866; uppl. 1876: mönstrade). Hunden betraktade sin herre oroligt, ty han var ej van att se honom sådan. Dens. Sing. 9 (1865; uppl. 1876: såg på). Hon (hade) ett par gånger betraktat honom förstulet, då hon trodde att han icke märkte det. Söderberg Förvill. 10 (1895). — särsk.
a) (†) med ack. med inf. Att .. betrakta denna buse med tio becksvarta ramar klämma ur strängarne de allra sötaste samljud. J. Wallenberg 232 (1771).
b) i bild. Om man intet med vpmärcksamma ögon sådana förändringar (på ”lifvets skådebana”) betrachtar. Humbla 2 (1740). Har du betraktat diktens lunder / med gyllne frukt i löfvens skygd? Tegnér 2: 3 (1819). Stagnelius 2: 201 (1821). (Nästan hvarje människa) tager sig .. friheten, att i somliga stycken betrakta vissa delar af den verkliga verlden med ett barns öga, d. ä. hon vill ej se dem i deras allra skarpaste belysning. Wikner Pred. 497 (1881); jfr 4 d.
4) (i sht i skriftspr.) bildl. anv. af 3. — Anm. Då ordet i denna anv. till sin reella innebörd ofta mer l. mindre sammanfaller med 1 a, kan en skarp gräns mellan dessa båda anv. icke dragas i fråga om äldre språkprof från den tid, då bet. 1 a ännu var fullt bruklig. Särskildt gäller detta med afs. på mom. a nedan.
a) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] i allm.: vända l. rikta sin uppmärksamhet på (ngt); ägna sin uppmärksamhet åt; se på, kasta blicken l. en blick på; taga i (kritiskt) skärskådande l. betraktande; göra till föremål för undersökning l. observation, studera, observera, iakttaga. Om man betraktar saken närmare (nogare), är det icke så farligt. Aldraförst framsteller jag i en hop hela then Materien, eller all the ting, som the Lärde hafva för sig at betrachta. Rydelius Förn. 5 (1718, 1737). Om man betracktar saken rätt, så finner man at remarqverne gå an (dvs. att anmärkningarna träffa) flere af Riks-Råden. 2 RARP 5: 278 (1727). När dit tilstånd .. misshagar dig, så betrakta en annans, som du håller för lyckeligare. Dalin Arg. 1: 214 (1733, 1754). Kroppen. såg. och. siälen. betraktade. / Alt. skaparens. verk. Nordenflycht QT 1745, s. 109 (i epitaf öfv. A. Celsius). Säll den, som endast långt ifrån / Betraktar verldens gång. Franzén Skald. 2: 252 (1797, 1828); jfr 3. Här (i klostret) ostörd vishet verldens gång betraktat. Tegnér 2: 37 (1820). Det är, för att förstå ett folk, väl värdt att äfven betrakta den natur, hvari det lefver. Geijer II. 1: 32 (1825). Få språk (äro) så fängslande och lärorika med afseende på ordens framföringssätt, vare sig att man betraktar ordtakt eller ordmelodi, som svenskan. Lyttkens o. Wulff Ljudl. III (1885). Vid själfiakttagelsen möter den svårigheten, att en själsakt störes, om vi betrakta den länge. Om någon reflekterar öfver sin vrede, afsvalnar den. Larsson Psyk. 2 (1896). Helt olika de föregående äro de företeelser, vi nu skola betrakta. Cederschiöld Rytm. trollm. 151 (1905). — särsk. (knappast br.) närmande sig bet.: (skriftligen l. muntligen) afhandla (jfr 1 a α α'). Theras (dvs. andarnas) natur och egenskaper betrachtas billigt i en särskild vetenskap. Rydelius Förn. 10 (1718, 1737). Då detta sist betraktades i vårt sällskap. Dalin Arg. 1: 22 (1733, 1754). Lallerstedt Dygdel. 2 (1746).
b) intuitivt l. kontemplativt åskåda. Den .., som skådar in i Gud, känner förmågan att betrakta honom ökas. Lidforss Dante II. 3: 155 (1902). jfr: Han .. trodde sig (liksom Plato) betrakta tingen i deras sanning, om de sågos i ”idéernas spegel”. Cavallin 51 (1876).
c) (†) se l. lägga märke till l. göra den iakttagelsen l. observationen (att ngt förhåller sig så l. så). Härvid betraktade jag, at dessa Tadelbössor ha dubbla pipor: med tadel och smickran äro de färdige, at på en gång gie Fyr. Dalin Arg. 1: 221 (1733, 1754).
d) med bestämning som angifver l. antyder den (l. de) särskilda synpunkt(er) ur hvilken (hvilka) man skärskådar l. undersöker l. bedömer l. har att skärskåda osv. ngt l. ngn l. den speciella måttstock man anlägger vid granskningen l. bedömandet af ngt l. ngn.
α) [jfr d. enhver ting kan betragtes fra flere sider, t. etwas von einer andern seite betrachten; jfr äfv. holl. uit dit oogpunt beschouwd, eng. the interests of the nation entitled him to regard his position under another aspect] med adverbial. Betrakta (ngt l. ngn) ur (utur) l. från, äfv. under (en viss) synpunkt, från (en viss) sida, från (en viss) ståndpunkt. Saken kan också betraktas från en annan sida. Betrakta en sak från alla sidor. Hvad är väl ett människolif, betraktadt under evighetens synvinkel? Huru ringa är icke den förmånen (att vara af adlig börd), när han förnuftigt betraktas. Ågren Gellert 19 (1757). Särskildta synepuncter, hvarutur vi betrakte samma föremål. Boëthius Nat. sed. 36 (1782). Jag .. betraktar mitt ämne (religionsfriheten) under en helt och hållit politisk synpunkt, och utan afseende till religions-sanningarnas värde i och för sig sjelfva. Leopold 3: 66 (1802, 1816). Betraktade i den fördelaktigaste dag, liknade hans poemer en af de Maldiviske båtar, Prinsessan omnämnt. Arnell Moore LR 2: 98 (1830). En man, som afvogheten aldrig kan / Besudla, från hvad håll han må betraktas. Strandberg 5: 58 (1862). Omvändelsen är etiskt betraktad den frihetsakt, genom hvilken viljan bryter med synden och bestämmer sig för det goda. Ahnfelt Etik 1: 167 (1890). Betraktadt från det helas synpunkt kan det lilla få stor betydelse. Söderwall i 3 SAH 7: 25 (1892). Om vi rätt betrakta tillvaron i alla dess förgreningar. Rudin Ord t. ungd. 3: 167 (1897, 1903). jfr: De begge gossarne hade innerligt fäst sig vid hvarandra, och det hade blifvit dem en vana att betrakta sig sjelfva under den bibliska bilden af David och Jonathan. Wikner Vitt. 81 (1871). — särsk. [jfr t. dass moralische handlungen, in sich betrachtet, immer die nämlichen bleiben; jfr äfv. holl. op zich zelv beschouwd] i uttr. i (och för) sig själf(t) betraktad(t). Konsten at sätta puncter imellan ord, hvilken man gifvit namn af Stenstyl, är i sig sjelf betragtad den sämsta af all slags vitterhet. SP 1780, s. 1006. I och för sig sjelft betraktadt. Schulthess (1885).
β) med af som l. såsom inledt predikativ. Hvar och en Nation, betraktad som et enda helt, kan icke annat än vilja Fäderneslandets väl. Rosenstein Præs. i VetA 1789, s. 167. Kyrkan .. hämtar sitt hufvudsakliga värde, såsom konstverk betraktad, från sin portal. Atterbom Minnen 200 (1818). Med de olika världsteorierna har naturforskningen, som metodisk verksamhet betraktad, intet att skaffa. Rydberg Varia 99 (1894). Vi hafva följt konung Gustaf under den stora tiden af hans lif och betraktat honom såsom den unga revolutionshjälten och den reformerande statsmannen. Stavenow G. III 45 (1901).
e) [jfr ANSE 2 c äfvensom holl. ik beschouw hem met de grootste verachting, eng. a war which the great majority of the nation regarded with unaffected dislike, fr. regarder quelqu'un favorablement] med hufvudvikten på ett tillagdt adverbial som uttrycker den känsla hvarmed man betraktar ngn l. ngt. Betrakta med misstro, missnöje, förakt, vördnad, välbehag o. d., misstro, hysa missnöje med, förakt l. vördnad för, känna välbehag öfver osv. Herre, se till mitt arbete med behag; ty .. fåfängt skola mina armar röras och mina händer beflita sig, om icke du betraktar verket med gunst. Almqvist Arb. ära 13 (1839). Betrakta med ett visst förakt. Schulthess (1885). Tvänne nya traktater, hvilka med missnöje betraktades af hela representationen. Forssell Stud. 2: 365 (1888). Betrakta med sneda blickar. Wenström o. Lindgren (1889; under jaundice). Denna institution (dvs. rådet) .. betraktades af konung Gustaf med en förlåtlig misstro. Stavenow G. III 32 (1901).
5) anse (se d. o. 5); bl. i förb. med predikativ.
a) [jfr motsv. anv. i d. samt t. betrachtet euch hier wie zu hause, er betrachtet sich als meinen freund; jfr äfv. holl. ik beschouw het als een pligt, eng. I regarded myself as the lawful proprietor, fr. il regardera l'univers comme sa patrie; jfr ytterligare ANSE 5 a β] med predikativet inledt af som l. såsom: anse (ngn l. ngt) för l. som (ngt); anse l. hålla före l. (för)mena att (ngn l. ngt) är (ngt), uppfatta (ngn l. ngt) såsom (ngt), i (ngn l. ngt) se (ngt); räkna (ngn l. ngt) för att vara l. låta (ngn l. ngt) gälla såsom (ngt). Hof Skrifs. 19 (1753). Det är orätt att betrakta dessa stycken annorlunda än som en sinnrik lek. Tegnér 3: 186 (1819). Infödda Österrikare, hvilka från barndomen voro vana att betrakta kejsaren som deras (dvs. sin) ärfda och lagliga öfverhet. Fryxell Ber. 7: 68 (1838). Att förneka sin bildning, faktiskt naturligtvis, och genom ord endast så vida som dessa äro att betrakta såsom fakta .. detta är i sjelfva verket en af vår generations svagheter. B. E. Malmström 7: 397 (1845). Nyss skulle han betraktat som ett brott emot de heligaste pligter att ega en hemlighet för sin fosterfader. Rydberg Ath. 371 (1859, 1866). Eusebias ungdomliga utseende, hennes barnsliga sätt att vara (m. m.) .. verkade derhän, att Clemens tyckte sig vara äldre än hon och betraktade henne som en yngre syster. Därs. 372. Nå väl, betrakta mig som död under de närmaste sex månaderna. Nyblom Hum. 96 (1874, 1883). Han betraktar sig såsom ett offer för en grym orättvisa. Cavallin (1875). Plinius betraktade Skandinaviska halfön såsom en samling öar. NF 16: 227 (1891). Han gör sig skyldig till en del förmenta tokigheter och betraktas som konstig. Wirsén i PT 1903, nr 88 A, s. 3. — (nästan bl. i Finl.) i uttr. ngt är att betraktas som l. såsom ngt. Som en ståtlig skatt är en ståtlig gestalt att betraktas. Runeberg 1: 90 (1832). Den allmänna och den särskilda uppenbarelsen äro ej att betraktas såsom stående utom hvarandra. Granfelt Dogm. 16 (1861, 1870).
b) [väl närmast efter anse för (se ANSE 5 a α); jfr emellertid äfv. hålla för, räkna för] (föga br.) med predikativet inledt af prep. för = a. De som nu förde mejseln eller penseln betraktades, i trots af deras egna anspråk, för hvad de verkligen voro: handtverkare. Rydberg Ath. 44 (1859, 1866). Frankrike betraktade den ännu i det yttre bestående vänskapen med England för bruten. Malmström Hist. 2: 37 (1863). Tekn. tidskr. 1901, M. s. 19.
Spoiler title
Spoiler content