SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
BIANK biaŋ4k, m. l. f. l. n. (m. l. f. Oecon. 126 (1730), S. C. Bielke i VetAH 7: 42 (1746); n. Oecon. 125 (1730)); best. -en, ss. n. -et.
Etymologi
[jfr it. bianca, rätt af choklad o. mjölk, af bianco, hvit (jfr BLANK), äfvensom bianco-mangiare, efterrätt af mjöl, socker o. mjölk (se BLANCMANGÉ)]
(förr) om viss efterrätt af hvit färg.
a) rätt af (ris-, äfv. bohvete-)mjöl kokt med mjölk med tillsats af socker o. rosenvatten. At giöra Bianck. Til en kanna miölck tager man 1. skålp. malit Ris och siudes vp miölken, sedan lägges ther i såcker, Rosenvatn och hvispas tilsammans så tiockt som en tiock välling .. sedan öses thet vti formen och låtes stå til thes thet blifver kalt, sedan slås thet på fat med Vin och Såcker öfver. Broocman Hush. 6: 64 (1736). S. C. Bielke i VetAH 7: 42 (1746).
b) rätt af vispade ägg, mjölk, socker o. rosenvatten, hvilket allt uppvärmes, tills blandningen stelnat. Oecon. 125 (1730).
Spoiler title
Spoiler content