[jfr t. biandrie, af bi- (se BI-,prefix2) o. -andrie af gr. ἀνήρ, gen. ἀνδρός, man]
(mindre br.) äktenskap l. sammanlefnad af två män o. en kvinna; jfr DIANDRIA. Denna biandri, i hvilken han lefde. Strindberg Hafsb. 222(1890). Ekbohrn Främ. ord(1904).
