SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
BIANDRI bi1andri4, r.; best. -en, äfv. -n.
Etymologi
[jfr t. biandrie, af bi- (se BI-, prefix2) o. -andrie af gr. ἀνήρ, gen. ἀνδρός, man]
(mindre br.) äktenskap l. sammanlefnad af två män o. en kvinna; jfr DIANDRIA. Denna biandri, i hvilken han lefde. Strindberg Hafsb. 222 (1890). Ekbohrn Främ. ord (1904).
Spoiler title
Spoiler content