SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
BIALTARE bi3~al2tare, sällan BIALTAR bi3~ al2tar, n.; best. -et; pl. -en, äfv. =.
Ordformer
(-altare Brunius osv. -altar Wikforss)
Etymologi
[jfr ä. holl. bijaltaar, eng. by-altar, äfvensom t. nebenaltar; se BI-, prefix1 2]
mindre altare (som finnes förutom hufvud- l. högaltaret), sidoaltare. Wikforss (1804; under nebenaltar). Hufvud- eller högaltare hade sin plats i öster, men sido- eller bialtaren vid väggarna. Brunius Resa 1838 265 (1839). PT 1897, nr 139 A, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content