publicerad: 1909
BILDNING bil3dniŋ2 (bi`ldning Weste), r. l. f. (m. Sahlstedt (1773), Genberg 1: 60 (1865)); best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr t. bildung]
1) till BILDA, v.1 1. — särsk. (†) konkret: afbild (se d. o. 2). Det anlet .. / Som bildningen .. af alla Gracer var. J. G. Oxenstierna 5: 287 (c. 1817).
2) (föga br.) till BILDA, v.1 2. Evigt Skapande! i Förening och Bildning / Lefver du, känner och verkar. Thorild 1: 34 (1782); jfr: Förening och Bildning. i den förra skapas Qvantum, i den sednare Qvale af den Oändeliga Kraften. Därs. 50. — särsk. till BILDA, v.1 2 b. Filemon och Menander .. voro tvänne Komiske Skalder i Grekeland, hvilka bidrogo till en finare bildning af det Grekiska Lustspelet. Norrmann Eschenburg 1: 208 (1817).
3) [jfr motsv. anv. i t.] till BILDA, v.1 3: skapande, daning, formning. Allmänna .. åsigter af jordytans bildning. G. Wahlenberg i Svea 1: 6 (1818, 1824). Min religiösa ståndpunkt .. har icke .. ännu undergått någon väsentlig förändring från dess första bildning. De Geer Minnen 1: 28 (1892). — jfr BEGREPPS-, EFTER-, FORM-, GESTALT-, PERSON-BILDNING m. fl. — särsk.
a) mer l. mindre konkret (jfr b α, β, c β, d slutet). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i ä. t.] (numera mindre br.) form, skapnad. Bildning, gestalt, skapnad. Möller (1745; under conformation). Bildning .. Formatio. Sahlstedt (1773). En ensam underkjol sågs vadans bildning röja. Stagnelius 1: 64 (1813?). En sådan bildning af thorax, som den nämnda figuren antyder. Linnarsson Vg. cambr. 67 (1869). — (†) (Människan var ämnad att) i förståndets kraft Hans (dvs. Guds) vishet bildning ge. J. G. Oxenstierna 1: 133 (1805). Så den jord som var nyligen rå och saknade bildning / Blef omskapt. Adlerbeth Ov. 3 (1818; lat. sine imagine). Den skrud af mästerlig bildning, / Som var för Sonen (dvs. Akilles) gjord. Därs. 334. — särsk.
α') [jfr motsv. anv. i ä. t.] (†) om organiska väsens, särsk. människors (l. i analogi med människor tänkta väsens) yttre skapnad: figur, gestalt, växt. Ett ljusblått silfvernät / Som henne genomskinligt höljde, / Och .. / Dess bildning troget efterföljde. J. G. Oxenstierna 2: 304 (1795, 1806). (Gud) Klädde .. själen, / I en skön men jordisk bildning. Elgström 48 (1810). Gudlike skapnader, all mensklig bildning / Vidt öfverträffande. J. G. Oxenstierna 4: 17 (1815). Som en ny Prothé, Armid beständigt der / I tusen bildningar sig för hans möte röjer. Dens. 5: 145 (c. 1817). Figurernas lätta och luftiga bildning (i Oxenstiernas dikt Hoppet). Tegnér 3: 179 (1819). Jag trodde först, att af fasanens ätt / Han (dvs. den nämnda fågeln) var: men vida fagrare och större / Hans bildning syntes. Atterbom LÖ 1: 171 (1824, 1854). Vid det gifna tecknet sänkte sig slöjan .., och upptäckte ett ansigte, en växt, en bildning, som jag icke skall våga att beskrifva. Palmblad Nov. 3: 37 (1841). Bestiolæ .. äro små, tröga djur, som .. till sin bildning .. något likna råttorna. Sundevall Zool. 46 (1847, 1864); jfr β. — jfr KROPPS-, KVINNO-BILDNING m. fl.
β') (†) om ansiktsbildning l. ansiktsform; jfr ANLETS-BILDNING. Den tredje af de förbigående passagerarne, hvars ansigte till det mesta varit doldt, hade likväl vid ett tillfälle visat det så mycket, att fröken varseblifvit en skön bildning och en ovanligt svart skäggbotten. Almqvist Drottn. j. 44 (1834).
β) (numera föga br.) byggnad, struktur, daning. Idiosyncrasie, det vill säga en egen beskaffenhet och bildning hos den eller den människan, hvarigenom dess känslor äro helt annorlunda än andras. Hedin Handb. f. läk. 236 (1797). Jag kunde .. icke undgå at beundra rotens, bladens och fröskålens fina bildning. Ödmann M. Park 248 (1800). I lifmodrens tillbörliga förhållande är hennes bildning rundt omkring lika beskaffad, på samma afstånd från modermunnen, så väl i anseende till formen, som inre sammansättningen. Cederschiöld Qv. slägtlif 2: 184 (1837); jfr α.
γ) [jfr motsv. anv. i ä. t.] (numera mindre br.) om det som bildats; alster; skapelse, varelse; jfr DANING 3. Under hvalfven, dem djerfheten höjer, / Ställa sig fägringens bildningar fram. Atterbom LÖ 1: 123 (1824, 1854). I de organiska bildningarna vexelverka alla delar såsom. för hvarandra på en gång ändamål och medel. Järta V. skr. 2: 465 (1828). Det gränslösa afstånd, som kan finnas mellan individuella bildningar inom samma slägte. Rydberg Ath. 113 (1859, 1866; uppl. 1876: daningar). Småningom uppstiger (i den bibliska skapelsehistorien) skapelsen från de lägre till de högre bildningarna. Fehr Underv. 169 (1894). — (knappast br.) koll. Hvad från österlandet utgår / Af ädla tyger och af konstfull bildning. Fahlcrantz 3: 214 (1864; t. originalet: Kunstgebild).
δ) (†) om synbild; jfr BILD, sbst.1 2. Afton-Solens lysande blickar genomträngde med hela sin glans till detta ställe, och gåfvo en romantisk tjusande bildning af de Ridderliga tiderne, som målas oss i en så egen dager, att de nästan visa sig såsom dikter. Linnerhielm 1 Bref 10 (1787, 1797).
b) (mindre br.) till BILDA, v.1 3 a, om danande af inre bilder. Man kan .. säga .., at alla dessa trenne, Bildning, Härmning och Uttryck i Konsterna oskiljaktigt hjelpas åt, och utgöra deras väsende ..: ty först bildar man sig saken väl i föreställningen, sedan söker man med nogaste härmning at få den lika med naturen. Bergklint Sam. 1: 181 (1781, 1794). — jfr DRÖM-, FANTASI-, HJÄRN-BILDNING m. fl. — särsk. mer l. mindre konkret.
α) (†) inre bild, föreställning; jfr BILD, sbst.1 3. (Talaren bör) med både uttal och tjenliga rörelser noga följa saken och des omväxlande sinnesrörelser åt, och det icke blott til at undvika et odrägligt enljudande (Monotonie), utan ock at fast mer uttrycka bildningen så mycket lifligare. Bergklint Sam. 1: 224 (1781, 1794). Hela behaget af mina ungdoms-nöjen har jag delat med er, och ingen enda bildning deraf blir liflig för mit hjerta, utan at jag påminner mig mina Syskon. Björn Den besynn. 12 (1792). Bildningen af min fars tilstånd är det förnämsta, som sväfvar för mina ögon, och lämnar knapt rum åt någon annan föreställning. Envallsson Peter d. st. 23 (1799). — särsk.: inbillning, fantasifoster, fantasibild. Jag ville at alt hvad mig öfvergått vore blott en bildning. Björn Förf. flickan 48 (1791). Omkring hans (dvs. Anakreons) hjessa flyger / Bildningarnas rika tropp. Widström Vitt. 11 (1799, 1840). Dåren, med lekande bildningar nöjd. Fahlcrantz 3: 19 (1835, 1864).
β) (†) fantasi, inbillningskraft; jfr BILDNINGS-GÅFVA. Kellgren 2: 191 (1781). Dessa Skrifter (dvs. Fredmans epistlar) .. foster af sann ingifvelse, som, om jag så får säga, helgutne frambrustit ur en lågande bildnings sköte. Dens. 3: 289 (1790). Fördrif de spöken som förfölja din lättrörda bildning. Björn Förf. yngl. 110 (1792). Nästan alltid trassla de (dvs. ungt folk) tillsammans metaphorer, liknelser, figurer utan val och sammanhang, och kalla det styrka i bildning. Leopold 3: 291 (1802, 1816). Den färgrika bildningens hand, som i Eterens strålhaf / Doppar sin pensel och tecknar dem (dvs. de ljusare världarna) af för dödligas ögon. Wallin Vitt. 2: 127 (1821). Himlar, / Hvilka knappt skalden / Vågar att måla / Midt i sin bildnings / Rikaste dröm. Nybom S. dikt. 2: 19 (1854, 1880).
c) [jfr motsv. anv. i t.] (numera knappast br.) till BILDA, v.1 3 b, om konstnärlig verksamhet, i sht i fråga om de s. k. bildande konsterna. Bergklint Sam. 1: 206 (1781, 1794; se under BILDA, v.1 3 b β). — särsk.
α) (†) om bildhuggarkonst, skulptur; jfr BILDA, v.1 3 b β α', BILDARE 1 a. Bildning (fiction) säges egentligen om den tilskapning, som sker, när man af et rått ämne, en ofatt klump, såsom ler, sten, träd m. m. genom konst och arbete gör något hvad det vara må, i närmaste likhet med andra verkliga ting i Naturen. Bergklint Sam. 1: 179 (1781, 1794). Som det förhåller sig i naturen, så förhåller sig ock i konsterne, dessa aftryck af naturen; vare sig genom bildning, målning eller skrift. Kellgren i 1 SAH 1: 138 (1786, 1801).
β) konkret, om alster af konstnärlig verksamhet; konstnärlig produkt l. skapelse. Det var hon som, utvecklande hans anlag, sammanstämde dem att frambringa i sanningens verld klara, vidt omfattande begrepp, sköna bildningar i diktens. Järta V. skr. 2: 29 (1826). Fransmännens sorgespel kunna .. betraktas mera såsom studier efter ålderdomen, än såsom bildningar i den nyare diktkonstens anda. Rydqvist i SAH 12: 410 (1827).
d) [jfr motsv. anv. i t.] till BILDA, v.1 3 c, om frambringande l. danande af ljud l. ord l. uttryck. Alla ord äro, i afseende på bildningen eller härledningen, antingen Stamord eller Härstammande. Moberg Gram. 25 (1815). Mun och tunga ej mera mot viljan / Svarade; Ej till bildning af ord hon ägde förmåga. Adlerbeth Ov. 125 (1818). Munnens rörelser äro väsendtliga för ljudens bildning. Aurén Ljudl. 5 (1869). — särsk. (i sht språkv.) konkret, om språkliga ljud l. former l. uttryck, språkalster. Rydqvist SSL 1: 68 (1850). För Hermogenes äro namnen .. helt och hållet tillfälliga bildningar. Claëson 1: 187 (1858). (Den fsv.) Bildningen -aktogher .. är .. sällsynt. Rydqvist SSL 2: 389 (1860). Jodljudet i de italienska orden (är) en sekundär bildning. Richert Kons. ljudl. 205 (1866). Jag antager, att (sjö-)namnet (Femlingen) är en bildning på diminutivsuffixet -ling af sv. dial. femmer ”flink, snabb, rask”. E. Hellquist i Landsm. XX. 1: 115 (1903). — jfr ADJEKTIV-, ADVERBIAL-, ANALOGI-, ASSOCIATIONS-, AUGMENTATIV-, DIMINUTIV-, DUBLETT-, FAMILJENAMNS-, FEMININ-, I-STAMS-, KASUS-, KONTAMINATIONS-, LJUD-, MISS-, NAMN-, NOMINAL-, NY-, ORD-, PARALLELL-, PARTICIPIAL-, PASSIV-, PEJORATIV-, PLURAL-, PREFIX-, PRESENS-, PRETERITAL-, PRIMÄR-, SEKUNDÄR-, SPRÅK-, STAM-, SUBSTANTIV-, SUBTRAKTIONS-, SUFFIX-, TEMA-, TEMPUS-, VERBAL-, VOKAL-, VÄXEL-, ÖFVERGÅNGS-BILDNING m. fl.
4) [jfr motsv. anv. i t.] till BILDA, v.1 4. — jfr ABSCESS-, ALLUVIAL-, AMALGAM-, AMMONIAK-, ANCYLUS-, ARKIPELAG-, ART-, ATEROM-, AX-, BANK-, BARK-, BASALT-, BASTARD-, BEN-, BERG-, BLAD-, BLOD-, BLOM-, BLÅS-, BLÅVEDS-, BÄCKEN-, CELL-, CELLUL-, CELLULOSA-, CYST-, DAGG-, DAL-, DEFEKT-, DEG-, DELTA-, DIM-, DUBBEL-, DY-, DYN-, FETT-, FIBER-, FJÄLL-, FLOD-, FLÖTS-, FOSSIL-, FOT-, FRUKT-, FRÖ-, GALL-, GALLFRUKT-, GALLÄPPLE-, GAS-, GLACIÄR-, GLANDEL-, GNIST-, GRAFIT-, GREN-, GROTT-, GYTTJE-, GÅNG-, HAFS-, HÅLRUMS-, IM-, IS-, ISHAFS-, ISSJÖ-, JORD-, JURA-, JÖKEL-, KALK-, KALLUS-, KANJON-, KAPITAL-, KARTELL-, KATARAKT-, KLAFF-, KLISTER-, KLORAT-, KNOPP-, KOL-, KRISTALL-, KRIT-, KRÄFT-, KVARTS-, KÄLL-, KÄRN-, KÖTT-, LAGER-, LAGUN-, LAND-, LER-, LIGNIT-, LÖK-, MINISTÄR-, MISS-, MOLASS-, MOLN-, MYT-, MÄRG-, NAGEL-, NIP-, NOS-, NY-, OOLIT-, PARALLELL-, PARTI-, PETRIFIKAT-, PIGMENT-, PLANT-, PORFYR-, RAS-, REGN-, RIS-, ROST-, ROT-, RULLSTENS-, SADEL-, SALPETER-, SALT-, SAMFUNDS-, SAMHÄLLS-, SANDSTENS-, SEGMENT-, SILUR-, SJÖ-, SKÄRSTENS-, SLAGG-, SLAM-, SOCKEN-, SOCKER-, STADS-, STEN-, STENKOLS-, STIFTS-, STRÖM-, STÅNDS-, SUBSTANS-, SVANS-, SVÄM-, SYRE-, SÅP-, SÖTVATTENS-, TERTIÄR-, TON-, TORF-, TORFMOSS(E)-, TORN-, TROTTSTENS-, TUFF-, TVILLING-, TVÅL-, TÖRE-, URKALKS-, UTLÖPAR(E)-, VAR-, VECK-, VIPP-, ÅNG-, ÄRR-BILDNING m. fl.
a) abstr., om förhållandet att ngt åstadkommes l. blifver till; åstadkommande, uppkomst, tillkomst; sammansättning. (Man har) hvad sjelfva bildningen (af ett foster) eller conceptionen angår, vikit ifrån deras (dvs. forntida författares) mening. Schützercrantz Præs. i VetA 1777, s. 7; jfr 3. Den tid, hvarvid Svenska rikets bildning börjar. Bergfalk Sv. jord. beskattn. 4 (1832). Något lag, som för sin bildning kräft en längre tidrymd. Törnquist Bergbyggn. inom Siljansomr. 27 (1883). Omedelbart efter riksdagens sammanträde börjades bildningen af åtskilliga partigrupper. De Geer Minnen 2: 47 (1892). — särsk. (i sht kem.) till BILDA, v.1 4 c. Berzelius Kemi 2: 397 (1812, 1822). Genom kolsyrans bildning förlorar .. (fröet) i vigt. Agardh Bot. 1: 187 (1830). Om .. mjölksyran beständigt mättas, så fort något deraf bildat sig, så fortgår bildningen af mjölksyra genom det ännu qvarvarande ostämnets inverkan. Nyblæus Pharm. 337 (1846).
b) konkret, om ngt som uppkommit l. uppstått. — särsk.
α) om oorganiska naturföremål med tanke på att de efter hand uppkommit gm naturkrafters inverkan. Af dessa (jord-)ras uppkomma stundom — som vid Leksand — de mest pittoreska bildningar af ruiner, brutna hvalf, pelare, murar, pyramider, grottor, m. m. Bremer Dal. 156 (1845). — särsk. geol. formation. G. Wahlenberg i Svea 1: 3 (1818, 1824). Vestergötlands Cambriska och Siluriska bildningar. Linnarsson Vg. cambr. 3 (1869). Man (träffar) i nordliga Sibirien lager, som blifvit afsatta ungefär samtidigt med södra Sveriges kolförande bildningar. Nordenskiöld Vega 1: 29 (1880). De siluriska bildningarna (hafva) gifvit oss lemningar af de äldsta kända landdjuren. Nathorst Jord. hist. 634 (1892).
β) om vissa hos en organism (normalt l. abnormt) uppträdande, relativt själfständiga partier med tanke på deras uppkomst o. utveckling i l. på organismen. Corpus callosum hörer till de sednare bildningar i hjernan. Florman Anat. 2: 188 (1830). Den laryngoskopiska bilden .. framställer en vertikal bildning. Setterblad Mackenzie 35 (1887). Många bildningar, som förr betraktats som sporer, hafva emellertid sedermera visat sig icke vara sporer. Sundberg Mikroorg. 39 (1895). Abnorma bildningar hos .. hornhinnan. 2 Uppf. b. 10: 368 (1907).
γ) om sociala l. politiska l. religiösa sammanslutningar l. organisationer l. institutioner o. d. (Medeltidens korporationer hafva) uppstått såsom sjelfständiga bildningar, framkallade af tidens tänkesätt och behof. Geijer I. 4: 6 (1822). Historien .. kan ådagalägga att gamla inrättningar .. måste falla, och lemna rum åt nya bildningar för en ny tid. Schlyter Jur. afh. 1: 178 (1836). De större separatistiska bildningar (dvs. sekter), som historien känner. H. Reuterdahl i SKN 1842, s. 146. Stånden och klasserna som sociala bildningar hafva framkallats af människonaturens högre och lägre behof samt kulturens fordran på arbetsfördelning. Fahlbeck Sv:s adel 1: 493 (1898).
5) till BILDA, v.1 6: utbildning l. utveckling, i sht af andliga krafter; dels abstr., om handlingen att utbilda l. utveckla (se a α, b α), dels konkretare, om utbildningens l. utvecklingens innehåll o. resultat, den behållning som den ”bildade” har däraf (se a β, b β, c).
a) [jfr motsv. anv. i t.] till BILDA, v.1 6 a: utbildning l. utveckling i allm.; fostran, uppfostran. — jfr FÖRSTÅNDS-, KARAKTÄRS-, SEDE-, SINNES-, SJÄLS-, SNILLE-, UT-BILDNING m. fl.
α) abstr., om handlingen l. verksamheten att utbilda l. utveckla l. fostra. Om Själens bildning under barndomens första och andra år. Campe (1798; boktitel). Börja bildningen från dess egentliga begynnelsepunkter i barnsjälen. Broocman Ty. underv. 2: 166 (1808); jfr β. Denna organiska bildning af sedligheten. Fahlcrantz 6: 161 (1843, 1865). (Med universitet) bör förstås en anstalt, hvarigenom den fullständigaste bildning af ett samhälles medlemmar med hänsyn till detta samhälles högsta väl åsyftas. Därs. 195 (1865). Från den (dvs. kyrkan) skulle hela slägtets bildning och uppfostran utgå. Wahlfisk Katek. underv. 23 (1889); jfr b. Viljans bildning till ett lämpligt värktyg i det godas tjänst. J. A. Lundell i Sv. spörsm. 3: 4 (1892). Viljans och karaktärens bildning och daning. Ahnfelt Etik II. 2: 120 (1906). Det låg en sanning till grund för hans (dvs. Rousseaus) sträfvan, då han mot en ensidig förståndsbildning ställde hjärtats bildning. C. D. af Wirsén i PT 1909, nr 30 A, s. 3; jfr β o. b.
β) konkretare, om det som meddelas gm bildning i bet. α. Vittra skrifter på modersmålet, hvaraf stycken böra under edra sammanträden uppläsas för att gifva bildning åt eder smak. J. A. Lindblom (1795) hos Berzelius Själfbiogr. ant. 14. Menniskans första bildning är den, att hon bemägtigar sig sin kropp och uti dess fria rörelse förverkligar sin frihet. Snellman El.-curs 3: 19 (1840).
b) [jfr motsv. anv. i t.] om de mänskliga, i all sht de andliga (de intellektuella o. estetiska såväl som de etiska) förmögenheternas (allsidiga) utbildning tillika med sedernas förfining; själsodling; jfr BILDAD 2 a. Vanligen uppfattar man begreppet bildning i .. betydelsen af själens odling. Sv:s h. flicksk. 10 (1888). — jfr ALLMÄN-, APOLOGIST-, BEFÄLS-, BOK-, CIRKEL-, DÖFSTUM-, ELEMENTAR-, FACK-, FIN-, FOLK-, FOLKSKOLE-, FOLKSKOLLÄRAR(E)-, FORMAL-, FÖR-, GENOM-, GYMNASIAL-, HALF-, JESUIT-, KONST-, KRIGAR(E)-, KVINNO-, KÖPMANS-, LATIN-, LÄRAR(E)-, LÄRARINNE-, LÄRDOMS-, MISS-, MUSIK-, MÄNNISKO-, MÖNSTER-, NATIONAL-, O-, PRÄST-, REAL-, RENÄSSANS-, SALONGS-, SEMINARIE-, SJÄLF-, SKOL-, SKOLMÄSTAR(E)-, TJÄNSTEMANNA-, TOTAL-, UMGÄNGES-, UNGDOMS-, UNIVERSITETS-, VAN-, VETENSKAPS-, VÄRLDS-, YRKES-, ÄMBETSMANNA-, ÖFVER-BILDNING m. fl.
α) abstr., om handlingen l. verksamheten att (allsidigt) utveckla människans (andliga) förmögenheter o. förfina sederna. Läsningens verkan til qvinnokönets bildning. Journ. f. sv. litt. 1801, s. 348; jfr a α. Dessa ungersvenner (dvs. utgifvarna af Polyfem) äro .. så vida på den rätta vägen, att de med tiden kunna prestera något, åtminstone om motpartiet ändå hade nog kraft för att nödga dem att använda något mer möda på sin bildning. S. Grubbe (1810) i Bref rör. N. Skol. hist. 18. — i uttr. formell o. reell l. materiell bildning (jfr β α' midten). Med formel bildning förstår man än utvecklingen och öfningen af de andliga krafterna öfverhufvud, än .. blott tankekraftens utveckling och öfning. Den formela bildningen ställer man i ett slags motsats till den materiela bildningen. Den senare skall bero på vetandets innehåll, på förvärfvandet af positiva kunskaper. Göransson Kern 1: 37 (1875).
β) konkretare, om det som meddelas l. vinnes gm bildning i bet. α: mångsidiga, för lifvet värdefulla kunskaper i förening med själsadel o. fina seder. Han är i besittning af en lika fin som gedigen bildning. Hög, allsidig, ytlig, bristfällig bildning. Väljer jag .. et Stånd, så inskränker jag mig til en ensidig bildning. Litt.-tidn. 1796, s. 136. Hyfsning, allmän uplysning, bildning. Löwegren Knigge 1: 147 (1799). Återförom (säga de tyska filologerna) vår ungdom till Humaniora, till Roms och Greklands mästerverk; de och endast de gifva den rätta menskliga bildningen. Broocman Ty. underv. 2: 157 (1808). (Inbillningskraften) är .. för hela menskliga bildningen af högsta vigt. Geijer I. 5: 60 (1810); jfr α. Hela vår moderna bildning är med sina rötter fästad i de gamles. Tegnér 3: 464 (1812). Smaken var (på Homerus' tid) ej en följd af estetisk bildning. Därs. 483 (1812); jfr α'. Till grund för .. (1700-talets) bildning låg en materialistisk åsigt af verlden. Därs. 132 (1817). Odling, bildning är god och människan värdig, endast den icke undantränger naturen med dess hälsa och kraftiga lif. L. Stenbäck (1837) hos Aspelin Stenbäck 117. En viss grad af bildning tillkommer alla klasser i ett ordnadt samhälle. B. E. Malmström 7: 397 (1845). Den sällsynta förening af nordisk anda och hellenisk bildning, som utmärkte Fogelberg. Beskow Minnesb. 1: 272 (1855, 1860). Man åtskiljer olika sidor af bildning, då man t. ex. talar om umgängesbildning, om intellektuell bildning, om sedlig bildning. Wåhlin Skoltal 63 (1872). Män, som stodo på höjden af tidens bildning. Carlson Hist. 5: 292 (1879). Visserligen hafven I mycket af tidens bildning; men säkert råder det hos eder, såsom hos många, en stor disproportion mellan den yttre och inre bildningen. Rudin Ord t. ungd. 1: 92 (1889, 1894). Pakhomios .., en egyptier af låg bildning. H. Schück i Världskulturen 3: 374 (1907). En verklig bildning vinnes blott om man därjämte (dvs. jämte förståndsmässig bildning) verkar på ”hjärtat”. Vasenius Harmoni 221 (1908). Den förståndsmässiga bildningen. PT 1909, nr 261 A, s. 3; jfr α'. Den bildning står högst, som gör personligheten rikare och ädlare. E. Söderberg i Läsn. f. sv. folket 1910, s. 12; jfr β'. — särsk.
α') med hufvudvikten fäst vid den intellektuella (o. estetiska) odlingen, närmande sig bet.: kunskaper, kunskapsmått. Den högre bildningen. Den bildning, som för dessa classer (dvs. borgare o. allmoge) är nödig. Journ. f. sv. litt. 1801, s. 427. Hvarje man af högre bildning. Broocman Ty. underv. 2: 100 (1808). Tidens ökade kraf på stigande bildning, hos läroståndets yngre medlemmar. SFS 1834, nr 28, s. 7. (Klas Rålamb) var en man af vidsträckt bildning. Svedelius i SAH 21: 321 (1841). Den betydliga bildning, som .. fordras för att kunna läsa arbetet (dvs. Rydqvists Svenska språkets lagar), .. (gör) det otillgängligt för mängden. Vinterbladet 1853, s. 62. En läroanstalt, som äfven afser meddelandet af folkskolans bildning är Institutet för döfstumma och blinda vid Manilla. Höjer Sv. 1: 9 (1873). Högre bildning besatt han (dvs. Hartmansdorff) ej. Schwartz Tegnér 85 (1903). Bildningen stod mycket lågt (i Albo härad i början af 1800-talet). I hvarje församling fanns blott en skola, som ambulerade från gård till gård. L. Reimer i Fataburen 1908, s. 210. — i uttr. formell bildning (ofta vid sidan af intellektuell o. estetisk odling omfattande äfv. etisk; jfr språkprofvet under α slutet) o. reell l. materiell bildning (jfr α slutet). Pestalozzis idéer .. åsyfta blott den formella bildningen och hvarje barns utveckling till allt ädelt och stort. Broocman Ty. underv. 2: 175 (1808). Huru ofta jäfvar hon icke sin obestridligt fina formella bildning genom öfverdrifter, som smaka fränt af otuktadt själfsvåld. Norström E. Keys tredje rike 5 (1902). I samma mån huvudvikten ligger på förmögenheternas övning blir bildningen formell, i samma mån den ligger på det innehåll som tillägnas, blir bildningen reell. Larsson Bildn. 40 (1908). — i uttr. allmän (medborgerlig) bildning; jfr ALLMÄN-BILDNING. De, som äga en högre grad af allmän bildning. G. A. Silfverstolpe (1811) hos Schwartz Tegnér 78. Den allmänna bildningen är öfverallt det populära resultatet af en vetenskaplig. Tegnér 3: 205 (1823). Naturvettenskaperna äro .. långt ifrån att hafva inträdt i sin rätt att utgöra en väsendtlig del .. af den allmänna medborgerliga bildningen. Berzelius i SAH 19: 22 (1837). När det gäller att bibringa allmänt medborgerlig (icke lärd eller till förberedande af lärda studier enkom inrättad) bildning. Cederschiöld o. Olander Uppsatsskr. 1: 1 (1896). — i uttr. som beteckna viss gren af intellektuell (l. estetisk) odling; jfr BILDAD 2 a α β'. Den del af akademiska bildningen, som man vanligtvis kallar den humanistiska. Tegnér 5: 133 (1818). Den praktiska och populära bildningen. Dens. 3: 249 (1825). Klassiska bildningen. Därs. 295 (1827). Vid sexton års ålder .. egde (jag) .. en verklig musikalisk bildning. Geijer I. 3: 8 (1834). Den .. humanistiska bildningen, d. ä. de kunskapsarter, hvilka, utan att ega någon omedelbar användning i dagliga lifvet, endast afse att bibringa förståndet skärpa, att rigta viljan till en verksamhet, hvars frukter icke äro stundens och med den förgå, samt att odla känslan för det sköna, smaken. Snellman Stat. 210 (1842). (Judiska) nationen .. (hade) en literär, ja, till och med lärd bildning. Agardh Theol. skr. 1: 32 (1842, 1855). Den politiska bildningen hvilade (under 1600- o. 1700-talen) på lärd, humanistisk grund. Svedelius i SAH 40: 516 (1865). Höjande .. af den vetenskapliga bildningen. Carlson Hist. 5: 292 (1879). Hoffvenius (kallas) af insigtsfulla domare en grundläggare för den medicinska bildningen i Sverige. Därs. 332. Presterlig bildning. Hollander Sv. underv. hist. 1: 18 (1884). Den tekniskt-ekonomiska bildningen. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 380 (1893).
β') med hufvudvikten fäst vid den etiska odlingen. Vidsträckta kunskaper kunna .. vara förenade med mycken råhet, äfvensom på andra sidan inskränktare insigter kunna bestå med den högsta bildning. Tegnér 3: 321 (1830). Bildning (består) innerst .. i medvetandet om menniskans sanna mål. J. A. Nyblæus i Lunds veckobl. 1871, nr 55, s. 2. Bildning är den bottensats i hjärta och karaktär som studier och tänkande kvarlämna. GHT 1897, nr 54 A, s. 2. Verklig bildning består icke i vidsträckta kunskaper, den ligger i menniskans harmoniska utveckling till en finkänslig, taktfull, upplyst och ädel personlighet, som kan behärska sig själf och i förekommande fall träffa det rätta. PT 1905, nr 205, s. 3. Kunskaper och bildning höra ju ej alltid samman, man finner ofta mycket bildade, men föga kunskapsrika kvinnor, och ofta män, om hvilka det motsatta gäller. Ahrenberg Män. 4: 110 (1909). — (tillfällig anv.) koll.: bildade personer. Här trängdes om hvarandra höga och låga, fattiga och rika, .. bildningen och råheten. Crusenstolpe Mor. 2: 51 (1840). Ossian-Nilsson Slätten 48 (1909).
γ') (föga br.) med hufvudvikten fäst vid det yttre skicket o. uppträdandet. All bildning är ej odling; den kan äfven med den högsta förfining vara en blott missbildning, och förenad med den lättsinnighet, som sjelf är sit största straff. Höijer 2: 99 (1799). Det är alls icke sant, att den världsliga bildningen i och för sig höjer människan och gör henne till en adel, som står öfver folket. Det undgår icke den uppmärksamme, huru mycken andlig råhet, simpelhet och tarflighet kan finnas och finnes bakom den mest polerade yta. J. A. Eklund i Sv. tidskr. 1893, s. 356.
c) om både andlig o. materiell odling; kultur, civilisation; jfr BILDAD 2 b. Den Grekiska bildningen. Geijer I. 5: 9 (1810). (Feniciernas) inflytande på det vestra Europas första bildning. Nilsson Ur. 1: 212 (1866). Skogslappen står på ett högre trappsteg af bildning, än Fjällappen. H. A. Widmark hos Düben Lappl. 470 (1873). För honom (dvs. Olof Rudbeck) var det (dvs. Sverge) .. / Ett urhem för ljus och bildning. Snoilsky 3: 11 (1883). Ju mer man fördjupar sig i sin egen nations bildning och jämför denna med andra folks, dess mer finner man vilken betydelse just de små folkens kultur kan ha. Vasenius Harmoni 222 (1908). Den antika bildningen. Cederschiöld Kon.-sag. 3 (1910). — i numera obr. förb. Den största episka skald i den nya bildningen, Ariosto. C. J. L. Almqvist i Svea 14: 93 (1831). Att Svenskan .. onödigtvis införer främmande ord till betecknande af de nya begrepp, som i bildningen uppväxa. Dens. Sv. spr. 108 (1832, 1840).
Anm. till 5, särsk. 5 b. Här föreliggande bet. af ordet har för t. bildung tidigast uppvisats hos Herder Ueber die neuere Deutsche Litteratur 145 (1768). Den synes, liksom motsvarande bet. af t. gebildet (se BILDAD) o. bilden (se BILDA, v.1), till en början oftast hafva användts af nyhumanisterna, särsk. Herder o. Goethe. De ville med bildung beteckna en rikare, djupare, allsidigare, mera organisk o. harmonisk utbildning (företrädesvis efter klassiskt, i sht hellenskt mönster) af människans förmögenheter, af hela personligheten, än som vunnits gm den tidigare, mera yttre, dressyrartade uppfostran l. åsyftades af målsmännen för die aufklärung (se UPPLYSNING), hvilka hufvudsakligen afsågo fördomars o. andra falska föreställningars aflägsnande samt meddelandet af sanna o. gagneliga kunskaper o. således väl ensidigt lade vikten på kunskapsförvärf i den praktiska nyttans tjänst. I sv. har här föreliggande anv. af bildning (BILDAD, BILDA) anträffats tidigast mot midten af 1790-talet. Omkring halftannat årtionde senare synes den hafva varit allmänt bruklig, åtm. inom vissa kretsar. Så t. ex. anträffas den på talrika ställen i Geijers svar på Sv. akademiens prisfråga 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran, dragas af deras Inbillnings-gåfva m. m.? (jfr språkprofven ur denna afhandling under 5 b β o. c samt under BILDA 6 a o. BILDAD 2 a α) o. i Tegnérs inledning till föreläsningar öfver Homers Iliad 1812 (jfr språkprofven därur under 5 b β o. BILDNINGS-SKOLA). Ss. synonym förekom, o. förekommer delvis ännu, det i likartad anv. betydligt tidigare anträffade ODLING (ODLAD, ODLA). Synonymt användes från slutet af 1700-talet äfv. KULTUR (KULTIVERAD, KULTIVERA), hvilket numera knappast förekommer i de här under 5 a o. b anförda bet.
Ssgr [de flesta med motsvarigheter i t.]: (3) BILDNINGS-AFVIKELSE30~0200. bot. S. k. ”bildningsafvikelser” eller ”former”, hvilka ej besitta någon grad af beständighet vid fortsatt odling. J. Eriksson i LAHT 1892, s. 269. Af Matricaria inodora påträffades dessutom några anmärkningsvärda bildningsafvikelser. N. Sylvén i Bot. notiser 1904, s. 123. —
(3 d) -ANALOGI~1002. Cavallin Förord 3 (1871). Språkets allmänna bildningsanalogier. Dens. i Öfvers. af Filol. sällsk. i Lund förh. 1881—1888 29 (1887, 1890). —
(5) -ANLAG~20 l. ~02. Den med högre bildningsanlag mest begåfvade menniskostammen. Nilsson Ur. 1: 125 (1866). —
(5, i sht 5 b) -ANSTALT ~20 l. ~02. Schwerin Skr. i uppfostr. 20 (1805). En bildningsanstalt för fattig Ungdom. Broocman Ty. underv. 2: 31 (1808). (Staten) skall vara en bildningsanstalt för menskligheten. Tegnér 3: 147 (1817). Beväringsinrättningen kan .. anses såsom en mer än blott militärisk bildningsanstalt. Järta Kopparb. 126 (1823, 1826). Kyrkan (är) en andlig bildningsanstalt. Tegnér 4: 193 (1825). Akademien .. är (icke) egentligen en undervisnings-anstalt, såsom gymnasium, utan en bildnings-anstalt. Agardh Bl. skr. 2: 264 (1837). De lärda skolorna voro (på 1500-talet) .. hufvudsakligen afsedda att vara presterliga bildningsanstalter. Claëson 1: 283 (1858). (Wennerberg) ser .. i folkhögskolan en vigtig länk i kedjan af bildningsanstalter. Wieselgren Bild. 174 (1889). jfr FOLK-, LÄRARINNE-BILDNINGSANSTALT. —
(5) -ARBETE~020, äfv. ~200. Menskligheten utvecklar sitt bildningsarbete i en ständigt fortgående, men aldrig slutande rörelse. Svedelius i SAH 39: 31 (1864). Bildningsarbete bland landsbygdens ungdom. SDS 1909, nr 324, s. 5. —
(5) -ARF~2. särsk. till 5 c. Hollander Sv. underv. hist. 1: 32 (1884). (A. Hazelius') minne skall lefva, .. så länge svensken aktar värdt att bevara, vårda och omhägna bildningsarfvet från flydda tider. C. D. af Wirsén i PT 1901, nr 124 A, s. 3. —
(5 b) -ARISTOKRAT~1002 l. ~01—. person som är (l. tror sig vara) i besittning af hög bildning o. på grund däraf anser sig stå l. står (högt) öfver mängden; intelligensaristokrat. K. Warburg i GHT 1889, nr 273 B, s. 1. Hjelmqvist Sv. akad. ordb. 3 (1894). —
(5 b) -ARISTOKRATI~10102 l. ~01002. personer som äro i besittning af hög bildning o. på grund däraf intaga en framskjuten ställning; intelligensaristokrati. Stockholms börds- och bildningsaristokrati. Lundin N. Sthm 456 (1889). Lundell (1893). —
(5 b) -ARISTOKRATISK~10020 l. ~01—.
1) utmärkande för bildningsaristokrater.
2) (hufvudsakligen) bestående af bildningsaristokrater. Bildningsaristokratiska kretsar. DN 1899, nr 10586 A, s. 2. —
-ART~2.
1) till 3 d. Tamm Ty. prefix i sv. 38 (1876). Redan ordet ”organisk”, användt om de flekterande språkens bildningsart, synes ställa dem öfver de båda andra slagen. E. H. Tegnér i UVTF 26: 49 (1880).
2) till 5 b. Det var en strid emellan den så kallade klassiska lärdomsbildningen och en annan bildningsart. Berzelius i SAH 19: 21 (1837). Bland Gustaf III:s litterära omgifning står Oxenstjerna så väl i afseende på samhällsställning som bildningsart konungen närmast. B. E. Malmström 2: 51 (c. 1860). Lärov.-kom. bet. 1884, 1: 25. —
-BAS~2 l. -BASIS~20.
1) till 3 d: del af ett ord hvilken det har gemensam med andra besläktade ord. Vi (hafva) ansett det överflödigt att genom streck angiva gränsen för den gemensamma bildningsbasen, då bredvid ett värb blott ställas avledda subst. på -ande, -are. Lundell XIX (1893).
2) till 5 b: grundval för (en persons) bildning. Huruvida personens hela bildningsbasis är kosmopolitisk. Tiden 1848, nr 234, s. 1. —
(5 b) -BEHOF~02. behof af bildning. Skolan i Viborg, som endast nödtorftigt motsvarat östra Finlands bildningsbehof. Schybergson Finl. hist. 1: 456 (1887). Den mångfald nya bildningsbehof, som den moderna utvecklingen skapat. AB(L) 1904, nr 30, s. 2. —
(5 b) -BÄRANDE~200, p. adj. Det svensktalande, bildningsbärande elementet i Finland. Söderhjelm Runeberg 2: 294 (1906). —
(5 b) -BÄRARE~200. (Finskan måste i Finland) få en allt bredare plats som bildningsbärare. Malm Brytn. 84 (1901). —
(5 b) -CENTRUM ~20. Ljunggren Resa 5 (1871). (Tysklands) högskolor kunna anses som bildningscentra icke blott för det land, de tillhöra, utan för hela världen. Torpson Europa 1: 235 (1895). Stockholm liksom öfriga större bildningscentra. G. De Geer i Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1906, s. 615. —
(5 b) -CIRKEL~20.
1) (förr) sällskap l. förening med syfte att verka för bildnings spridande bland sina medlemmar o. att sammanföra kroppsarbetare med bildade personer ur andra samhällsklasser. 1847 upprättades en bildningscirkel i Göteborg efter den Stockholmska bildningscirkelns förebild. Tidskr. f. folkskol. 1848—49, s. 248. Stadgar för Bildnings-Cirkelns i Christianstad Ritskola. (1849; titel). Det ytliga bildningssträfvandet, som .. gaf sig luft i bildningscirklarne. A. Flodman i Sv. tidskr. 1871, s. 257. ”Ljus”, ”bildning”, ”frihet”, ”broderskap” äro temata, som särskildt varieras i tidens ”bildningscirklar”. Warburg Rydberg 1: 86 (1900). Äfven i Lund fick man (1848) till stånd en Bildningscirkel, i hvilken studenter och ”gesäller” samlade sig till andra idrotter än de dittills vanliga kraftmätningarna å gator och i gränder. Wieselgren Wieselgren 268 (1900). Den första bildningscirkeln i Sverige upprättades 1845 i Stockholm .. Den sista, bildningscirkeln i Karlskrona, upphörde 1877. 2 NF 3: 373 (1904).
2) (tillfällig anv.) grupp af läroämnen i hvilka undervisning meddelas i visst slags läroanstalt. Kan och bör icke en, med afseende på läroämnenas mängd, mindre bildningscirkel löpa inom den större och fullständiga (i gymnasiet)? Tegnér 4: 375 (1828). —
-DRIFT, se d. o. —
-ELEMENT~102.
2) till 5, i sht 5 b. Så väl det estetiska som det filosofiska äro vigtiga bildningselementer. Tegnér 3: 282 (1827). Ljuset, som Luther tände, skulle ledas äfven hit, och i dess spår de nya bildningselementer, som föryngrade Europas mensklighet. Svedelius Sm. skr. II. 2: 6 (1860, 1888). Handeln tillförde grekerna nya bildningselement, i det den bragte dem i beröring med orientens urgamla kulturfolk. Boëthius Hist. läsn. 1: 72 (1895). H. Schück i Världskulturen 3: 364 (1907). —
-EPOK ~02.
1) till 4 b α slutet: tid under hvilken en geologisk formation bildats. W. Hisinger i Jernk. ann. 1828, Bih. s. 9. Af denna formation (dvs. den tertiära) antager han (dvs. Deshayes) 3:ne olika afdelningar, som antyda lika många skilda bildnings-epoker. Fries Årsber. t. VetA 1832, s. 173.
2) till 5 b. (Leopold) var fulländaren af en bildnings-epoch, som tog afsked med honom. Atterbom Siare VI. 2: 250 (1849). Bodin (är) .. i likhet med hvarje annan inom den bildningsepoken .. oförmögen att tänka sig ett omedelbart af folkets sedliga kraft uppburet statslif. Bolin Statsl. 1: 317 (1870). —
(5 b) -FAKTOR~2. Dagny 1892, s. 184. Allmänhetens .. intresse för samlingarna i Ateneum .. (visar) nogsamt, .. hvilken bildningsfaktor konsten redan är i landet. Finland 331 (1893). —
(5) -FAS~2. I båda (dvs. andra delen af Goethes Faust o. Hegels fenomenologi) är hufvudsaken en gång genom .. olika historiska bildningsfacer. Claëson 2: 320 (1855). —
(3) -FEL~2. i sht med. abnormitet i människo- l. djurkropps byggnad, kroppsfel, kroppslyte. Ekström Årsber. om Sv. läk.-sällsk. arb. 1828, s. 98. Medfödda sjukdomar och bildningsfel. SFS 1860, nr 13, s. 6. Brist på emalj (på tänderna kan förekomma) såsom bildningsfel. AHB 57: 27 (1871). FFS 1894, nr 15, s. 7. —
(5 b) -FERNISSA ~020. Hallman (har) .. helst valt sina Personager ur den lägre folkclassen, der charakteren, icke af någon bildningsfernissa öfverstruken, fritt och genuint frambryter. Sv. lit.-tidn. 1821, sp. 140. —
(5 b) -FILISTER~020. [efter t. bildungsphilister, hvilket tyckes hafva bildats omkring midten af 1800-talet, men fått större spridning först sedan det användts af Nietzsche i hans skrift David Strauss, der Bekenner und der Schriftsteller (1873)] person som på ett borneradt sätt öfverskattar (äfv. utan urskillning o. högre ideellt syfte förvärfvade, exakta) kunskapers värde samt förhäfver sig öfver den i hans tycke höga (förstånds)bildning han själf lyckats förvärfva. Denna bildningsfilister, för hvilken ett stipendium och en magisterkrans hägra såsom lifvets mål. Schück Sv. lit.-h. 1: 619 (1890). Levertin Essayer 1: 218 (1904). —
(5 b) -FOND~2. Icke .. är det rätt, att den praktiska mannen endast bör inöfvas till ett visst handlag .. utan tillräcklig bildningsfond för att uppfatta grunderna för sitt görande. J. M. Sundén i Lärov.-kom. bet. 1884, 1: Reserv. s. 96. —
-FORM~2, pl. -er.
1) (†) till 3.
a) till 3 b, om form hos inre bilder. För dem (dessa urskiljande, betänksamma sinnen) är snille: icke blott storheten, rikedomen af tankesyner och bildningsformer, utan äfven så mycket deras sanning, klarhet och förening till ändamålet. Leopold 6: 9 (1800).
b) språkv. till 3 d: form. Den del af Grammatiken, som lärer oss ordens särskilda bildningsformer, eller huru orden stafvas och böjas. Sylvander Sats. bildn. 2 (1856). Då predicatet har öppen bildningsform eller uttryckes genom ett osjelfständigt verbum i förening med nomen, pronomen, infinitivus eller participium. Därs. 6.
2) till 5 b. Hvarje bildningsform bär redan inom sig fröet till en ny. Grubbe i SAH 14: 14 (1830). Den friskhet och ursprunglighet, som framför alla andra bildningsformer utmärker den helleniska. Claëson 2: 141 (1857). C. Y. Sahlin i Ped. tidskr. 1900, s. 13. —
(5) -FRÖ~2. Utveckling af de hos menniskan nedlagda bildningsfröen. Samtiden 1873, s. 73. Endast vid kusterna hade rikare bildningsfrön slagit rot (i Finl. under katolska tiden). Schybergson Finl. hist. 1: 203 (1887). —
(5 b) -FÖRENING ~020. Andlig förströelse för arbetaren (i bildnings- och liknande föreningar ..). C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 218 (1891). särsk. (förr) = -CIRKEL. Tiden 1848, nr 1, s. 4. Snällp. 1848, nr 1, s. 1. —
-FÖRHÅLLANDE~0200.
1) till 4. Undersökningar rörande lagrings- och bildningsförhållandena hos mossarne. Sv. mossk.-fören. tidskr. 1888, s. 330.
2) till 5 b. Brinkman i SAH 13: 110 (1828). Denna Skyttes skrift (en 1604 offentliggjord undervisningsplan), som ger en inblick i tidens allmänna bildningsförhållanden. M. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 21 (1881). —
-FÖRMÅGA, se d. o. —
(5 b β α') -FÖRRÅD~02. Wallin Vitt. 2: 333 (1828). (Olaus Petri) fick tillfälle att öka sitt bildningsförråd genom studier i främmande land. Svedelius i SAH 49: 26 (1873). —
(5) -FÖRSÖK~02. Äfven desse enstaka eller spridde ideer måste historien upptaga, såsom serskilte bildningsförsök. Biberg 1: 343 (c. 1820). De äldsta minnesvårdar af menniskoslägtets ungdomliga bildningsförsök. Brinkman i SAH 13: 114 (1828; om den österländska litteraturen). Liffman Petersen Sv. spr. hist. 130 (1837). —
-GRAD~2.
1) (†) till 3. (Skrifkonsten) förtjenar att närmare betraktas så väl till dess ursprung, som särskilda bildningsgrader. Norrmann Eschenburg 1: 9 (1817).
2) till 5 b: grad af bildning; jfr -NIVÅ, -PUNKT, -STADIUM 1, -STÅNDPUNKT, -TILLSTÅND. Polyfem III. 10: 4 (1811). Så länge människan står på en låg bildningsgrad, fäster hon vid Gud begreppet om storhet. SC 3: 233 (1822). Skilnaden mellan folkskola för land och stad bestämmes af den olika bildningsgrad, som anses behöflig för allmoge eller borgerskap. Tegnér 4: 379 (1828). All poesi måste återgifva sin tids lynne och bildningsgrad. Dens. 6: 467 (1839). Hvad beträffar Lapparnes bildningsgrad, säger J. A. Friis att de ryske Lapparne stå lägst; de kunna hvarken läsa eller skrifva. Düben Lappl. 210 (1873). Cederschiöld Spr. i spr. 1: 29 (1909). särsk. (numera knappast br.) om stadium i en läroanstalts l. persons bildningsgång. Kullberg Soyaux 32 (1805). Stora anlag göra sig visserligen gällande öfverallt och kunna någon gång utan skada öfverhoppa mången bildningsgrad. Tegnér 3: 400 (1837). —
(5 b) -GREN~2. (mindre br.) Italienska och Franska .. med musik, teckning och andra bildningsgrenar. Ling i SAH 16: 19 (1835). Kon. Gustaf (I) kan .. anses såsom grundläggare af en särskild praktisk bildningsgren, ämbets- och tjenstemannabildningen. Hollander Sv. underv. hist. 1: 217 (1884). —
(5 b) -GRUND~2. Latin och grekiska som bildningsgrund i våra högre skolor. Wieselgren Vår samt. 44 (1870, 1880). —
(4) -GULA ~20. zool. Lovén Huxley 18 (1871). Bildningsgulan är ett litet hvitt parti, som bildar en hvit fläck å äggets periferi (å den s. k. animala polen); i bildningsgulan ligger groddblåsan (cellkärnan). NF 18: 503 (1894). —
(3 b) -GÅFVA~20. (numera mindre br.) fantasi, skapande fantasi, andlig skaparkraft; jfr BILDNINGS-FÖRMÅGA 1 b, -KRAFT 2 samt IMAGINATION o. IMAGINATIONS-, INBILLNINGS-GÅFVA. Gud .. (har) förlänt oss thenna vnderliga bildnings-gåfvon, hvarmedels vi kunne .. framstella och å nyo åskoda the samma imagines, som icke äro förhanden. Rydelius Förn. 97 (1721, 1737). Gack, fröjdas i din själ och stärk din bildningsgåfva. Bellman 1: 181 (1770). Mången vil påstå, at Fruntimren af naturen äro begåfvade med lifligare bildningsgåfva, än mankönet. SP 1780, s. 351. Till och med i dödens och skuggans boningar sände (i forntiden) den skapande bildningsgåfvan lif och gestalt. Geijer I. 5: 6 (1810). Snillet .. innebär en oupplöslig förening af bildningsgåfvans mäktiga, skapande kraft och det lugnt granskande förnuftet. Grubbe i SAH 14: 95 (1830). Någongång diktar verkligheten med mera framgång än bildningsgåfvan. Rydqvist Resa 116 (1838). Stjernstolpes vittra bildningsgåfva väckte uppseende inom hans omgifning. V. F. Palmblad i Biogr. lex. 16: 48 (1849). En poetisk bildningsgåfva .. uppenbaras .. i (nedan anförda täflingsdikter). SAH 38: 13 (1863). (G. III ägde) en bildningsgåfva som hade till sitt förfogande alla språkets tillgångar i tal och skrift. Odhner G. III 1: 260 (1885). Den diktande bildningsgåfvan. H. Hjärne i SvD 1899, nr 18 A, s. 1. —
-GÅNG~2.
1) till 3: utveckling. Hammarsköld Sv. vitt. 1: II (1818; om språkets utveckling). Bildningsgången af .. folkens gudaläror. (Cavallin o.) Lysander Sm. skr. 199 (1874).
2) till 5, i sht 5 b, om det successiva förvärfvandet af själsodling (o. kultur) hos en individ, ett samfund, ett tidehvarf l. hos människosläktet i dess helhet. Wingård i SAH 19: 80 (1837). Den Germaniska författningen och bildningsgången. Strinnholm Hist. 3: 102 (1848). Århundradets bildningsgång. Tiden 1848, nr 245, s. 1. Den bildningsgång till det högsta lif, hvilken utgör planen till Almquists stora uppfostringsanstalt, Manhemsförbundet. Lysander Almqvist 61 (1878). Mensklighetens bildningsgång. J. M. Sundén i Lärov.-kom. bet. 1884, 1: Reserv. s. 96. Liksom han (dvs. Stagnelius) stod utanför de litterära tvisterna, så var äfven hans bildningsgång en sjelfständig och fri från all efterhärmning. Ljunggren SAHist. 1: 372 (1886). Wulff Om övers. 2 (1897). —
-HISTORIA ~0200.
1) till 3: Andersson Verldsomsegl. 2: 2 (1854). Dessa ords bildnings-historia och undergångna urartning. Rydqvist SSL 2: 566 (1860). Korallklippornas bildningshistoria. Uppf. b. 3: 508 (1873). De romanska språkens bildningshistoria. P. A. Geijer i Ped. tidskr. 1891, s. 319. Geologien eller den vetenskap, som har till mål att utforska vår jords bildningshistoria. G. Andersson i Läseb. f. folksk. 722 (1892).
2) till 5. Tegnér 5: 167 (1818). Språket .. är folkets lefvande bildningshistoria. Dens. 3: 292 (1827). Klosterväsendet .. detta i vår bildningshistoria så ingripande och likväl så föga bemärkta ämne. Wieselgren Sv:s sk. litt. 2: 191 (1834). Mensklighetens bildningshistoria. B. E. Malmström i Frey 1849, s. 389. Denna afdelning af dikten (Faust) är, enligt Gervinus, blott en allegori af Göthes egen bildningshistoria. Claëson 2: 326 (1855). Nionde och tionde århundradena äro de mörkaste punkterna i den europeiska medeltidens bildningshistoria. O. Montelius i Sv:s hist. 1: 214 (1903). —
(5 b) -HUNGRANDE~200, p. adj. jfr -TÖRSTANDE. Bildningshungrande och unga sinnen. C. V. A. Strandberg 1: 279 (1866). —
(5) -HÄRD~2. ”Julqvällen” är ett vinterstycke, som har till skådeplats herrgården, den ena af bildningshärdarna å landsorten, medan ”Hanna”, sommarstycket, var förlagdt till den andra, prestgården. NF 14: 44 (1890). Coimbra är (under senare hälften af 1700-talet) alltjämt .. brasilianernas bildningshärd. 2 NF 4: 7 (1905). —
(5, i sht 5 b) -HÖGFÄRD~20 l. ~02. Den bildningshögfärd, som, när andra företrädesrätter falla, träder dess mer i förgrunden. Rydberg Faust 300 (1878). En lat och dryg student, som framställes såsom bekajad med bildningshögfärd. C. D. af Wirsén i PT 1901, nr 103 A, s. 3. —
(5 b) -IDEAL~102. Hollander Sv. underv. hist. 1: 205 (1884). (Herder har) såsom den förste utvecklat det nya bildningsidealet till full klarhet: det är det klassiska bildningsidealet, men det stammar i sin formulering från Herder, och därför finnes det också ett romantiskt element däri. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 257 (1900). —
(5 b) -INTRESSE~020. Sv. tidskr. 1875, s. 609. (Karl den stores) förnämsta storhet var hans lefvande bildningsintresse. Boëthius Hist. läsn. 2: 151 (1898). Alla tidens bildningsintressen (sammanlupo) icke på något ställe så .. i en enda focus som i Atén. Paulson Aristophanes 1: 98 (1901). —
(5 b) -INTRESSERAD~1020, p. adj. (Henrik VIII af England) var vid sin tronbestigning .. en .. ganska bildningsintresserad renässansädling. 2 NF 11: 437 (1909). —
(5) -KEDJA~20. Äldre snillen och förtjenster, som .. af en oväldig .. efterverld skola anses som vigtiga länkar i vår bildningskedja. Wallin Försl. t. ps. XIX (1816). Denne .. hjelte .. egde det hjertats snille, som lyfter sig öfver all egen personlighet och betraktar sina värf såsom länkar blott i mensklighetens eviga bildningskedja. Järta V. skr. 2: 271 (1824). Rydqvist i SAH 12: 292 (1827). —
(3) -KONST~2.
a) (†) = -GÅFVA? Högtider och lustbarheter, utmärkte med hela bildningskonstens uppfinning och smakens fägring, lifvade stundom Konungens (dvs. G. III:s) Hof. J. G. Oxenstierna i 1 SAH 5: 82 (1794, 1813).
b) (numera knappast br.) bildande konst. Nordforss (1805). Adlerbeth Æn. 18 (1811). Bildningskonstens färgprakt. Manderström i SAH 32: 8 (1859).
c) (†) om talarkonsten. Prydom icke det sköna i gerningen med bildningskonstens öfverflödiga tillsatser. Adlerbeth Åm. i VetA 1800, s. 2. —
(5 b) -KRAF~2. Lärov.-kom. bet. 1884, 1: 152. Bildningskraf, som samhället ställer på individen. J. W. Åkermark i Ped. tidskr. 1895, s. 15. —
1) till 3: skapande, danande kraft; jfr BILD-KRAFT 2. G. E. Haartman i VetAH 1802, s. 298. Naturens bildningskrafter. Ehrenheim Fys. 146 (1822). Det fattigare språket .., med inskränktare bildningskrafter, måste inrymma flera modifikationer af samma begrepp inom samma språkform. Tegnér 4: 357 (1828). Den fortfarande alstrings- och bildningskraften hos växterna och djuren. Franzén Pred. 3: 9 (1843). Den allmänna tendensen hos den organiska bildningskraften att bibehålla de engång gifna typerna. Rein Psyk. 1: 474 (1876). Lidforss Dante I. 3: 31 (1902).
2) (numera föga br.) till 3 b = -GÅFVA; jfr BILD-KRAFT 1, INBILLNINGS-KRAFT. Imaginatio, eller .. bildnings-kraften icke allenast är i olika grad hos åtskilliga menniskior, vtan ock af olik slag. Rydelius Förn. 103 (1721, 1737). De taflor bildnings-kraften målar. Creutz 41 (1762). Den förunderligt rika och sköna bildningskraft som deri (dvs. i Tegnérs Fritjofs saga) utbreder sig. Leopold 5: 202 (c. 1827).
3) till 5 b.
a) kraft l. förmåga att skänka l. som skänker bildning. De klassiska studierna afbrytas just på den punkt, der deras egentliga bildningskraft skulle börja att verka. Tegnér 3: 295 (1827). Den kristna verldsålderns bildningskrafter förenade sin makt med öfverlefvorna af den klassiska fornåldern. Svedelius i SAH 41: 226 (1866). G. Sjöberg i Ped. tidskr. 1898, s. 106.
b) (föga br.) förmåga att skaffa sig bildning, bildbarhet (se d. o. 2). Detta folk (dvs. valackerna) beskrifves såsom goda soldater, gästfria, godlynta menniskor, icke utan bildningskraft, men ännu utan bildning. W. E. Svedelius i Frey 1849, s. 324. —
-KRAFTIG~20.
1) till 3 d: som äger (stor) förmåga af nybildningar, af utveckling. De äldre, klassiska språken (äro) .. mera bildningskraftiga än de yngre och moderna. A. Uppström i Frey 1844, s. 192.
2) (föga br.) till 5: som har kraft l. förmåga att utveckla sig, att skaffa sig bildning; bildbar (se d. o. 2). Den seghet, med hvilken den romerska civilisationen bevarade sig i .. det bildningskraftiga Gallien. Schück Världslitt. 1: 643 (1900). Härdigare och bildningskraftigare än vandalerna voro goterna i Spanien. Dens. i Världskulturen 3: 361 (1907). —
-KÄLLA~20.
2) till 5 b. Stora mästares verk .. äro den rikaste bildningskälla. Geijer I. 1: 345 (1845). För alla vardt hon (dvs. antiken) en rik bildningskälla. (Cavallin o.) Lysander Sm. skr. 464 (1880). Odhner G. III 1: 261 (1885). —
(3) -LAG~2. Dalin (1850). Ljunggren Est. 2: 75 (1860, 1883). Vårt språks bildningslagar. Lundell XVIII (1893). —
-LAGER~20.
1) till 3 (l. 4). Olika vattenhalt inom de särskilda bildningslagren (hos potatisstärkelsen). Rosendahl Farmakogn. 352 (1897).
2) till 5 b. (Fritjofs saga) blef ju äfven i den meningen en nationaldikt, att den icke .. varit begränsad till de högre bildningslagren. Schwartz Tegnér 58 (1903). —
(5 b) -LIF~2. Järta 2: 510 (1828). I främsta rummet var det det svenska folket, som bragte dem (dvs. fornfinnarna) under inflytande af vestra Europas rikare bildningslif. Schybergson Finl. hist. 1: 15 (1887). Boëthius Hist. läsn. 2: 175 (1898). —
-LINJE~20, äfv. -LINIE~200.
1) (enst.) till 3 (d), om formserie. Till sitt första ursprung sammanhängande med -utter, men icke omedelbart derifrån härstammande, och dess utom längre ut på bildningslinien, står den utifrån komna slutformen -aktogher. Rydqvist SSL 5: 19 (1874).
2) till 5 b.
a) om klasserie l. afdelning i läroverk inom hvilken bildning af visst slag meddelas, i motsats till parallell serie l. afdelning där bildning af annat slag meddelas. Bergsskolan har tre olika bildningslinier, nemligen; a) en för Bergsmechanici; b) en för Hytte-Ingeniörer; och c) en för Grufve-Ingeniörer. SFS 1867, nr 21, s. 4. särsk. om de s. k. (hel- o. half)klassiska o. reala linjerna vid våra allmänna läroverk. Vid Elementar-Läroverken böra 2:ne bildningslinier finnas: en för Klassiska språkens Litteratur, i förening med den moderna; och en för denna sednare, skild från den Klassiska. Bet. ang. underv. 1828, s. 37. Den klassiska och den reala bildningsliniens förenande inom samma elementarläroverk. B. E. Hildebrand i SAH 41: 126 (1866). I läroverken ingår nu en allmänt medborgerlig bildningslinje, som avslutas med realskoleexamen. Grimberg Sv:s hist. 566 (1909). jfr: Den reala bildningslinje, som ingått bland Gustaf Adolfs undervisningsplaner. Schybergson Finl. hist. 1: 457 (1887).
b) (†) om bildning af visst slag. De båda bröderne Silfverstolpe stodo på en helt olika bildningslinia: vi känna redan Axel Gabriels exclusiva fransyska rigtning. Gustaf Abraham var deremot väl bevandrad i den nyare Tyska vitterheten. V. F. Palmblad i Biogr. lex. 14: 262 (1847). —
(5 c) -LJUS~2. (Frågan) hvarifrån det första bildningsljuset tändes öfver det vestra Europa. Nilsson Ur. 1: 208 (1866). —
(5 b) -LUST~2. Tegnér 4: 350 (1837). Tidens lidelsefulla bildningslust. Levertin Essayer 2: 18 (1888). —
(3 d) -LÄGE~20. språkv. Kontaktsläge, kontakt .. l. bildningsläge, .. det ställe i röstapparaten, företrädesvis munkanalen, der den för konsonanter utmärkande afspärrningen eller förträngningen eger rum. NF 8: 1264 (1884). Lundell Rättstafn. 23 (1886). —
(5 b) -MAKT~2. O. Eneroth i Läsn. f. folket 1869, s. 51. Det är den franska upplysningen, som nu börjar utbreda sig från hofvet och de högre kretsarne och snart beherskar den allmänna bildningen, småningom undanträngande de äldre bildningsmakterna, teologien och den klassiska literaturen. Odhner G. III 1: 583 (1885). —
(3) -MASSA~20. bildbar massa. Jag är ingalunda af deras tanke, som tro, att (människo-)naturen är något likgiltigt, en blott bildningsmassa, och att uppfostran kan göra henne till hvad hon vill. Tegnér 3: 388 (1836). F. A. Smitt i UVTF 29: 74 (1882). —
-MATERIAL~1002 l. ~0102.
1) till 3. Är .. ägget utrustadt med endast föga bildningsmaterialier för embryot .., så ... Thorell Zool. 1: 324 (1860).
2) till 5 b. Näppeligen någon individ var i högre grad än Sokrates villig att upptaga och pröfva det bildningsmaterial, som erbjöd sig. Paulson Aristophanes 1: 98 (1901). O. Dufvenberg i Ped. tidskr. 1903, s. 380. —
-MEDEL ~20.
1) till 3 d, om ljud l. ljudgrupp hvarmedelst ord af visst slag bildas af en stam l. rot. Rydqvist SSL 1: 44 (1850). Därs. 2: 345 (1857).
2) till 5, i sht 5 b: medel att förvärfva l. meddela bildning. Schwerin Skr. i uppfostr. 19 (1805). (I v. Rochows skolor) började man att låta barnen lika flitigt räkna i hufvudet, som på tafla, och fann häri .. ett kraftigt bildningsmedel för förståndet och minnet. Broocman Ty. underv. 2: 124 (1808). De classiska språkens företräde framför alla andra språk, såsom bildningsmedel i skolan. SKN 1842, s. 47. Quintilianus .. talar om musiken såsom ett nödvändigt bildningsmedel och ämne för undervisningen. Lysander Rom. litt. hist. 139 (1858). Slöjden (i skolorna) skall vara ett formellt bildningsmedel, d. v. s. ett medel för kraftutveckling, i sig omfattande en utveckling såväl af själens som kroppens krafter. Salomon I ped. fr. 40 (1890, 1905). —
-MOMENT~02.
2) till 5 b. Jag föreställer mig, att de klassiska språkens högsta och väsentligaste bildningsmoment ligger i deras literatur, icke i deras grammatiska former. Tegnér 4: 357 (1828). Ljunggren Est. 2: 151 (1860, 1883). —
(5 b) -MÅL~2. Elev, som, till följd af särskildt bildningsmål .. önskar befrielse från vissa läroämnen. SFS 1901, nr 56, s. 11. Antiken hade låtit det världsliga samhället bestämma bildningsmålet. 2 NF 12: 339 (1909). —
(5 b) -MÅTT~2. Atterbom Siare VI. 2: 5 (1855). Det bildningsmått .., som de allmänna läroverken åsyfta att meddela. R. Törnebladh i Nord. tidskr. 1885, s. 40. E. Schwartz i Ped. tidskr. 1903, s. 423. —
-MÖJLIGHET ~200 l. ~102.
2) till 5: möjlighet af utveckling. När den fennomanska rörelsen började, saknade faktiskt det finska folket alla högre bildningsmöjligheter för sitt språk. E. Key i SvD 1900, nr 68, s. 1. särsk. till 5 b: möjlighet att förvärfva bildning. GHT 1898, nr 40, s. 3. —
(5 b) -NIVÅ~02. jfr -GRAD 2. Lärov.-kom. bet. 1884, 1: 152. Ett land, hvars regering och kyrka hittills gjort sitt bästa att hålla folket på så låg bildningsnivå som möjligt. Jensen Tsardömet 79 (1905). (Abdul Hamid) vinnlade sig om att höja folkets bildningsnivå genom att inrätta många skolor. PT 1909, nr 99 A, s. 2. —
-OMRÅDE~020.
a) (knappast br.) till 5 b: grupp af allmänheten som representerar en viss bildningsart. Per Thomassons skrifter .. (äro) ifrigt lästa inom folkskolans bildningsområden, skäligen förbisedda inom universitetens. Wieselgren Bild. 496 (1883, 1889).
b) (mindre br.) till 5 b, c, om viss(t) område l. gren l. fack af bildning l. kultur; jfr -GREN. Då det .. gälde att bilda finska ord och uttryck på alla bildningsområden. O. Grotenfelt i Fin. biogr. handb. 763 (1897). Olika bildningsområden eller fack. Larsson Bildn. 40 (1908). —
-PERIOD~102.
1) till 3: daningsperiod. C. Lindbergson i VetAH 1820, s. 34. Vid deras (dvs. stenkolens) bildningsperiod (voro) polarländerna icke .. så kalla som nu. Berzelius Kemi 5: 1168 (1828). Det italienska språkets äldre bildnings- och utvecklingsperiod. Richert Kons. ljudl. 290 (1866).
2) till 5. (Edelcrantz') första litterära bildnings-period inföll vid en tidpunkt, som med skäl kan kallas lärdomens gyllene ålder. C. P. Hagberg i SAH 10: 8 (1821). Den mognade mannen, hvilken .. under sin egentliga bildningsperiod i sitt fädernesland funnit ett politiskt tillstånd, som blott kunde väcka ömkan. Claëson 2: 318 (1855). Sv:s h. flicksk. 179 (1888). särsk. till 5 c: kulturskede; jfr -ÅLDER 2. Atterbom i Phosph. 1810, s. 166. Den kristna bildningsperioden. Upsalaposten 1860, nr 24, s. 3. Den yngsta och sista af den förhistoriska tidens bildningsperioder: den yngre jernåldern. H. Hofberg i Sv. tidskr. 1875, s. 392. —
(3) -PRINCIP~02. Sin ursprungliga daning må han (dvs. den oorganiska kroppen) hafva erhållit genom en hos honom inneboende bildningsprincip. Trana Psych. 1: 42 (1843). I Sanskrit gåfvos flere adverb, hvilka enligt Bopp icke ansluta sig till någon bestämd bildningsprincip. Rydqvist SSL 5: 125 (1874). —
-PROCESS~02.
1) till 3. Atterbom Minnen 134 (1817). Perlans gåtlika bildningsprocess. Uppf. b. 3: 4 (1873). Den i sin bildningsprocess befintliga karakteren. Svedelius Förfl. lif 144 (1887).
2) till 5 b. För att pröfva de föreslagna metoderna (för skolundervisningen) och hela den nya bildningsprocessen har man i Stockholm inrättat den så kallade nya elementarskolan. Tegnér 4: 272 (1836). —
(5 b) -PUNKT. (†) bildningsgrad. Biberg 1: 55 (c. 1814). Hvad som i synnerhet bevisar på hvilken låg bildningspunkt vi ännu befinna oss, är den vantron hos våra flesta läsare, att poesin egentligen tillhör det så kallade högre lifvet. C. G. v. Brinkman (1826) hos Wrangel Brinkman o. Tegnér 151. Kullberg Mem. 2: 99 (1835). —
(5) -RESULTAT~102. Romaren måste i sig upptaga det grekiska bildningsresultatet. J. M. Sundén i Lärov.-kom. bet. 1884, 1: Reserv. s. 94. —
-RIK~2.
1) (†) till 3: som bildar l. danar mycket. Dess (dvs. naturens) bildningsrika hand. J. G. Oxenstierna 2: 260 (1793, 1806). Leopold 2: 342 (1801, 1815).
2) (mindre br.) till 5 b: rik på bildning. Denna urgamla, bildningsrika stad (näml. Uppsala). Wingård 2: 294 (1841). En så bildningsrik atmosfer, som vår tids. Fahlcrantz 6: 136 (1857). —
-RIKTNING~20.
1) till 3. Bildningsdriften, som uppehåller den ursprungliga bildningsriktningen och fortplantar den genom arf. Samtiden 1871, s. 359.
2) till 5 b. B. E. Hildebrand i SAH 41: 113 (1866). Med ”humanism” förstår man den nya bildningsrigtning, som mot slutet af medeltiden uppvexte ur det nylifvade studiet af den antika litteraturen. Rein Psyk. 1: 156 (1876). Den nutida ensidigt naturvetenskapliga bildningsriktningen. 2 NF 6: 430 (1906). —
(3) -RING~2. (föga br.) bot. kambium; jfr -SAF, -SAFT, -VÄFNAD. Allt trävirke eller veden uppstår utur bildningsringen eller kambium, som finnes mellan den förut färdigbildade veden och bastet. Uppf. b. 3: 429 (1873). —
(3) -SAFT ~2. (föga br.) bot. kambium; jfr -RING. Agardh Bot. 1: 282 (1830). i vidsträcktare anv. Skogen doftade af vällukt och däfna bildningssafter. Hemberg På oban. stig. 61 (1896). —
(5 b) -SFÄR~2. V. E. Svedelius i Frey 1849, s. 436. Inom samma bildningssfär, t. ex. inom det vetenskapliga lägret. Ny sv. tidskr. 1880, s. 424. Herrlin Minnet 333 (1909). —
(5 b) -SKATT~2. B. E. Hildebrand i SAH 41: 131 (1866). Antikens outtömliga bildningsskatter. Bolin Statsl. 1: 171 (1869). Z. Schalin i Björneborgs tidn. 1909, nr 85, s. 6. —
(5 b) -SKEDE~20. Frese tillhör vår nyare skaldekonsts första bildningsskede. Ljunggren i SAH 41: 272 (1866). Det Bernhardinska, det andra förskolastiska bildningsskedet i Sverige (omkr. 1150—1220). Hollander Sv. underv. hist. 185 (1884). —
(5 b, c) -SKICK~2. En ann' betydelse fick menskligheten (gm kristendomen), / ett annat mål, ett annat bildningsskick. Tegnér 2: 248 (1840). —
(5 b) -SKOLA~20. (numera mindre br.) Fries Bot. utfl. 1: 8 (1842, 1853). De industriela bildningsskolorna. Tidskr. f. lär. 1847—48, s. 85. G. Lönnbeck i Atlas ö. Finl. 19: 5 (1899). bildl. En bildningsskola skall den (dvs. den klassiska forntiden) vara, icke blott för lärdomen, utan för smaken. Tegnér 3: 465 (1812). Naturen är icke blott mensklighetens första, utan ock rikaste bildnings-skola. Fries Bot. utfl. 2: 3 (1852). —
(5 b) -SNOBB~2. Den hycklande bildningssnobben, estetnarren, som spelar hänförd öfver allt stort och snillrikt, men som .. jämmerligen faller ur rollen, när man någon gång glömt att utdela parollen. Sthmsbl. NDA 1905, nr 64, s. 3. —
(5 b) -SNOBBERI~102. Öfverskattningen af den rent intellektuella bildningen yttrar sig äfven däri, att .. studentexamen fordras på allt flere banor. Detta bildningssnobberi måste hejdas. Tekn. tidskr. 1898, Allm. s. 63. Malm Brytn. 239 (1901). —
(5 b, c) -SPRÅK~2. (numera föga br.) språk medelst hvilket bildning meddelas l. kan meddelas, kulturspråk. Leopold 5: 157 (c. 1820). (F. L. Schauman) yrkade .. på att det finska språket skulle vinna erkännande såsom bildningsspråk. Schybergson Finl. hist. 2: 426 (1889). Allt arbete för den finska litteraturen (tycktes många) .. blifva blott ett medel för det gamla bildningsspråkets undertryckande. Söderhjelm Runeberg 1: 212 (1904). —
(5 b, c) -STADIUM~200.
2) bildningsskede. Till det första bildningsstadiet eller tidskiftet (omkr. 1000—1220) hörde .. sjelfva grundläggandet af kristen odling i Sverige. Hollander Sv. underv. hist. 1: 185 (1884). —
(3 d) -STAFVELSE. (†) språkv. böjnings- l. afledningsändelse. Uppström Aiv. þairh Matþ. 77 (1850). Tullberg Sv. rättskrivn. 118 (1862). —
(5 b) -STOFF ~2. Hammarsköld (studerade) Rousseau samt Gœthe, hvilka båda länge tillhört det allmänna bildningsstoffet. Ljunggren SVH 4: 27 (1887). Paulson Aristophanes 1: 5 (1901). —
(5 b) -STRÄFVAN~20. sträfvan efter bildning. Forssell Hist. 1: 198 (1869). Arbetsklassens och den lägre medelklassens bildningssträfvan. Lundin N. Sthm 689 (1890). 2 NF 1: 556 (1903). —
(5 b) -STRÄFVANDE~200, n. = -STRÄFVAN. A. Flodman i Sv. tidskr. 1871, s. 257. Denna tids bildningssträfvanden. Schybergson Finl. hist. 1: 461 (1887). V. Knös i Ped. tidskr. 1903, s. 178. —
(5 b) -STRÄFVANDE~200, p. adj. som sträfvar efter bildning. Bildningssträfvande ungdom. PT 1896, nr 26, s. 3. —
(5 b) -STÅNDPUNKT~20. jfr -GRAD 2. Presterna under medeltiden (voro) till följd af sin i allmänhet låga bildningsståndpunkt ofta .. oförmögna att sjelfva affatta en predikan. NF 6: 1467 (1883). Cederschiöld o. Olander Uppsatsskr. 1: 120 (1896). —
(3, 4) -STÄLLE~20. ställe där ngt bildas l. danas l. uppkommer. Ägget .. aflöses ifrån sitt bildningsställe. J. G. Agardh i SKN 1842, s. 218. Det normala g-ljudet är en explosiv media .., hvars bildningsställe är på gränsen mellan hårda och mjuka gommen. NF 5: 750 (1882). 2 NF 10: 580 (1908). —
(3) -SYSTEM~02. (enst.) Det nuvarande Europas bildningssystem är alldeles den raka motsatsen af det hierarkiska. Tegnér 3: 144 (1817). —
-SÄTT~2.
1) (†) till 1. Således föreställes t. e. Rättrådigheten, under en Qvinnobild, med en bindel för ögonen och ett svärd i den ena, samt en vågskål i den andra handen. Sådana Bildningssätt af osynlige varelser utgöra i Måleriet och Bildthuggeriet m. m. lika som ett särskildt Språk. Bergklint M. sam. 1: 202 (1781). Ur poesien utdömma det allegoriska bildningssättet. Leopold 5: 220 (c. 1820).
2) till 3 (l. 4). G. Wahlenberg i Svea 7 (1818, 1824). (Jag) indelar .. Jordbildningarne .., .. med afseende på bildningssättet, i Neptuniska och Plutoniska. Hisinger Ant. 5: 150 (1831). särsk.
b) till 3 d. För nyare språket kan (i fråga om adjektivens gradförhöjning) ej antagas mer än ett regelbundet bildningssätt, -are i komparativen, -ast i superlativen. Rydqvist SSL 2: 466 (1860). De svenska språkljudens bildningssätt. M. Lundgren i Ny sv. tidskr. 1880, s. 278. Noreen Vårt spr. 2: 138 (1908). —
(5 b) -SÖKANDE~200, n. Kostnadsfritt tillträde (till museer) underlättar bildningssökandet. Lundin N. Sthm 478 (1889). Hallström i 3 SAH 23: 20 (1908). —
(5 b) -SÖKANDE~200, p. adj. En bildad och bildningssökande allmänhet. Wieselgren Sv:s sk. litt. 4: 143 (1847). Vårt lands bildningssökande ungdom. Wåhlin Skoltal 149 (1891). —
-TID~2.
1) till 3 (l. 4). W. Hisinger i Jernk. ann. 1828, Bih. 1: 20. Geologiskt åtskiljas efter bildningstid och bildningssätt följande leror. Tekn. tidskr. 1898, K. s. 73.
2) till 5; jfr -ÅR. C. G. v. Brinkman (1834) hos Wrangel Brinkman o. Tegnér 289. Mången yngling, .. som med allvar begagnar sin bildningstid. Wåhlin Skoltal 70 (1874). —
(5 b) -TILLFÄLLE~020. tillfälle att förvärfva bildning. C. F. af Wingård (1819) hos Fehrman Wingård 1: 65. Den ene har öfverflöd på bildningstillfällen .. den andre växer upp i okunnighet. Beskow Pred. 543 (1901). —
(5 b) -TILLSTÅND~20 l. ~02. jfr -GRAD 2. Atterbom Siare 1: 138 (1841). Bolin Statsl. 2: 286 (1871). —
(3) -TYP~2. Hos .. Blötdjuren eller Molluskerna .. finner man en helt annan allmän bildningstyp (än hos ryggradsdjuren). Thorell Zool. 2: 28 (1861). särsk. till 3 d; jfr ORDBILDNINGS-TYP. I ordbildningsläran .. plägar man vanligen utgå från de särskilda suffixen och bildningstyperna. Cederschiöld Fordr. på en hist. ordb. 35 (1894). Gruppgenitiver, en bildningstyp, som är mycket bruklig särskildt i danskan och engelskan. A. Kock i Nord. tidskr. 1908, s. 340. —
(5) -VERK~2. Under skydd af högre magter / Bildningsverket framåt skred. C. V. A. Strandberg 1: 293 (1868). —
(3 b, c) -VETT. (†) skapande förmåga inom konst o. vetenskap? Stats-klokhet, språk och konst, i krig, til sjös och lands, / Med bild- och byggningsvett, ha här (i Sv.) sin fulla glans. Dalin Vitt. 3: 22 (1736). —
(3) -VÄFNAD~20. (mindre br.) bot. jfr -RING. Bildnings-väfnaden (cambium). Nyman Bot. 23 (1864). Med bildningsväfnader, meristem, förstår man sådana väfnader, som medelst en fortgående delning af sina celler alstra andra väfnader. NF 3: 147 (1878). Safven kallas .. bildningsväfnad. Holmström Naturl. 130 (1888, 1895). —
(5 b) -VÄRDE~20. G. Sjöberg i Ped. blad 1876, s. 56. De klassiskt humanistiska studiernas allmänna bildningsvärde. Schwartz Tegnér 106 (1903). —
-VÄRLD~2.
2) till 5. Italien, där en bildningsvärld, om ock i ruiner, trädde honom (dvs. Karl den store) till mötes. Boëthius Hist. läsn. 2: 152 (1898). —
(4) -VÄRME ~20. kem. värmemängd som frigöres l. upptages vid kemisk omsättning l. vid kemisk förenings bildande. Tekn. tidskr. 1891, s. 195. D. Lagerlöf i Sv. kem. tidskr. 1909, s. 132. —
(5 b) -VÄSEN~20 l. -VÄSENDE~200. C. F. Bergstedt i Frey 1850, s. 100. Medeltidens bildningsväsen. Hollander Sv. underv. hist. 1: 205 (1884). Sylwan Europas litt.-hist. 1: 14 (1910). —
-ÅLDER~20.
1) (†) till 2 slutet: ålder i hvilken en persons karaktär formas l. danas. Nordin i 1 SAH 4: 206 (1791, 1809).
2) till 5 c: kulturskede; jfr -PERIOD 2 slutet. De tre nämnda bildningsåldrarna (dvs. bronsåldern o. den äldre o. yngre järnåldern). H. Hildebrand i Ant. tidskr. 4: 23 (1872). —
(5) -ÅR~2. år under hvilka en person inhämtar sin grundläggande bildning; jfr -TID 2. Hammarsköld Sv. vitt. 2: 137 (1819). Vi skola, när vi komma till Almqvists studietid, taga en kort öfversigt af de författare, som mest inverkat på honom under bildningsåren. Lysander Almqvist 265 (1878). —
(5 b) -ÄLSKANDE ~200, p. adj. NF 4: 819 (1881). Döbeln .. var en bildningsälskande, vetgirig man. Svedelius i SAH 60: 75 (1883). —
-ÄMNE~20.
1) till 3. En mycket stark uppqvistning med dermed förenad minskning i produktionen af bildningsämnen måste verka hämmande på öfvervallningsprocessen och sårens täckande. C. G. Holmerz i LAHT 1892, s. 126.
2) till 5 b. N. F. Biberg i VittAH 10: 78 (1811). Allmänna bildningsämnen ss. språk, geografi, historia, naturvetenskaper och matematik. Fahlbeck Stånd 183 (1892). —
(4) -ÖGONBLICK~200 l. ~102. kem. ögonblick då ngt bildas, ”status nascens”. Berzelius Kemi 1: 529 (1817). Ether- och vattengas träffa hvarandra i bildningsögonblicket och bilda .. alkohol. Nyblæus Pharm. 415 (1846).
Spoiler title
Spoiler content