publicerad: 1910
BILL bil4, sbst.1, r. l. m.; best. -en, i vers stundom -n (Atterbom i Phosph. 1810, s. 10 (: plogbilln), Collan Kalev. 2: 317 (1868: isbilln)); pl. -ar (BtFH 3: 237 (1549: kedz bildar), Rålamb 13: 96 (1690) osv.) ((†) -er G. I:s reg. 1: 175 (1523: trädes biller), Vg. fornm. tidskr. 8—9: 90 (1554), Mennander Äng- o. åkersk. i Österb. 49 (1751: järn-bilderne) m. fl.).
Ordformer
(bild BtFH 3: 237 (1549: ijssbildh), Stiernhielm Bröl. 279 (c. 1650), Mennander Äng- o. åkersk. i Österb. 49 (1751: järn-bilderne) m. fl. bihl Mörk Ad. 1: 125 (1742), Mennander Äng- o. åkersk. i Österb. 39 (1751: skiärbihl). bil Spegel Guds verk 117 (1685: bjl), Stridsberg Åkerbr. 126 (1727), Sahlstedt (1773), Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 1: 152 (1854: plogbilar) m. fl. bill G. I:s reg. 1: 175 (1523), Var. rer. 43 (1538) osv.)
Etymologi
[fsv. bilder, sv. dial. bill, äfv. (Norrbotten, Rietz; i finl. dial., Vendell Ordb. ö. östsv. dial.) bild med lång l. kort vokal, motsv. nor. bild, isl. bildr; jfr ä. d. (aar)bille. Ordet är, liksom dess inlånade motsvarighet, BILA, sbst., bildadt med indoeur. suffixet -tlo-, germ. -þla-, antingen till den indoeur. roten bheid i BITA (se BETEL, sbst.1) l. möjl. till den enklare indoeur. roten bhi i bl. a. fbulg. biti, slå. Med afs. på den metates som måste antagas för ordet jfr SÅLL, fsv. sald, till SÅ, v. I vissa dial. bevarades den urspr. långa vokalen, under det att den i andra förkortades; likaledes assimilerades i vissa dial. den ursprungliga förbindelsen ld, medan den i andra dial. kvarstod (jfr Hesselman Sveamålen 9 (1905)); de olika resultat som på detta sätt uppkommo återfinnas i ofvan anförda former]
1) [jfr motsv. anv. i dan. o. nor.] på främre, nedre delen af årder l. plog befintlig, vanl. trekantig, bakåt bredare, vid årder dubbelsidig, vid plog ensidig, skifva (af järn l. stål) afsedd att vid användande af årder skära upp o. fåra jorden o. vid plöjning med plog horisontellt afskära tiltan o. lossa den från den underliggande marken: (plog)skär. Plog med lös bill. Var. rer. 43 (1538). Risten medh Billen, som i Mullfösan satter är, vpristar Ploghfohren. Schroderus Comen. 391 (1640, 1647). (Landtmannen) Måste .. (emot våren) laga sin Åker-Redskap till, låta .. wäsza sin Billar i förrådh. Rålamb 13: 96 (1690). Köra kallas åkrens uplösande med bill, vare sig af plog, träde-stock eller årder. G. W. af Sillén i VetAH 1782, s. 182. Förnöjde at med plogens bill / De samma torfvor genomskära / Som hörde deras Fäder til. Kellgren 2: 271 (1789). Mullfjölars anbringande på årdret gjorde det nödvändigt att .. äfven förändra och förstora billen, hvilken så småningom erhöll form och storlek af en tillspetsad spade. Möller Jordbr. 128 (1881). (Plog-)Billen afskär tiltan horisontalt och påbörjar dess upplyftande och vändning, som sedan fullföljas af vändskifvan. A. Sjöström i Landtbr. bok 4: 200 (1905). jfr: Gaffelplogen .. är ganska olik de andra, samt är des bill tveäggad som en gaffel. Gadd Landtsk. 3: 106 (1777). jfr JÄRN-, PLOG-, TRÄDESSTOCKS-, ÅRDER-BILL m. fl. — särsk. i ngt utvidgad anv.: (mindre) dylik skifva l. liknande utvidgning på nedre delen af harf- l. hästhackpinne l. betupptagararm l. radsåningsmaskinsrör l. dyl.; äfv. om skifvan jämte tillhörande pinne l. arm l. rör. Hush.-journ. 1777, s. 207. (Några dagar efter betornas gallring) bör den 3:dje hästhackningen verkställas, men denna gång med billar i stället för knifvar. Forsberg Sockerb. 38 (1888, 1900). Radsåningsmaskin, .. enligt R. Sack's system, hvars anordning af .. billar blifvit bibehållen. SD(L) 1895, nr 196 B, s. 2. Bill för fjädrande harfpinnar. PT 1908, nr 124 A, s. 1. jfr HARF-, HÄSTHACK-, SIDO-, SKARIFIKATORS-, SPRIDNINGS-, SÅ-BILL m. fl.
2) († utom i ssgrna BILL-BRUK o. -TJUGA) årder, i sht årder afsedt att före den egentliga plöjningen upprista grässvålen l. lindan; jfr BILA, v.2 Färda (dvs. göra i ordning) Wårårder, Trädestocka, Harfwer, Biller, Wältar. Brahe Oec. 101 (1581). Alt skall man tå kiöpa ther inn, oc läggia i förråd, / Harf, Bild, räfza (osv.). Stiernhielm Bröl. 279 (c. 1650). (Vid jordens brukande) måste Ploog och Bjl, Harf, Stock och Hakka brukas / Samt annan Redskap meer om Jorden rätt skal miukas. Spegel Guds verk 117 (1685). At öpna med billen gräs-lindor och åldriga hårdvalls-ängar, samt uptaga dem til åker, det är bland de nyttigaste rödnings-sätt. Gadd Landtsk. 1: 362 (1773); jfr 1. — jfr SKÄR-, TRÄDES-BILL.
3) [jfr d. (is)bild, nor. bild, (is)pīl] spetsig järnstång med l. utan (trä)skaft till att hugga hål i l. bryta sönder is; isbill.
Ssgr: (1 slutet) BILL-ARM3~2. arm (pinne l. rör) hvarpå bill sitter; jfr -RÖR. Tidskr. f. landtm. 1885, Annonsbl. nr 14, s. 1. För att mottaga det tryck ett oberäknadt motstånd i åkern kan åstadkomma, (äro) .. vid billarne å en del af dessa (radsånings-)maskiner, anbragta fjädrar, som stå i förbindelse med bill och billarm. Tekn. tidskr. 1899, M. s. 54. —
(1 slutet) -BLAD~2. om själfva billen på billpinne l. billrör. Pinnarne (voro) ej rätt indelade samt hade för ringa lutningsvinkel på billbladet. LAT 1863, s. 415. —
(2) -BRUK~2. åkerns behandling med årder. Det torde .. under vanliga förhållanden hos oss ej medhinnas mer än tvenne billbruk före höstsådden, om man icke vill belasta sig med alltför mycket folk och dragare. E. Norlin i LAT 1865, s. 27. Tidigt på våren (spredos) .. de olika gödselslagen och nedmyllades med billbruken, som erfordrades för att få fältet väl beredt för kålrötterna. S. Rhodin i LAHT 1894, s. 303. —
(1 slutet) -FÅRA~20. Med ensidiga öron försedda M(yllharfv)ar hafva .. den olägenheten, att de måste köras hvarje följande stråk från samma håll för att fylla de yttersta billfårorna. Juhlin-Dannfelt 283 (1886). A. Sjöström i Landtbr. bok 4: 301 (1905). —
(1) -FÄSTE~20. särsk. till 1 slutet. Tvåradig Hästhacka med fjädrande billfästen. SD 1907, nr 121, s. 12. —
(1 slutet) -HARF ~2. harf hvars pinnar äro försedda med billar. Hush.-journ. 1777, s. 206. Billharfven .. kan tillika med Klösharfven .. erhållas uti Köping. IT 1791, nr 58, s. 4. Juhlin-Dannfelt 138 (1886). —
(1 slutet) -HARFVA~20, v. harfva med billharf. (Jag låter) en eller annan gång .. ned-ärja, det är med enbets-årder mylla något stycke korn-land, til försök och jämnförelse med bill-harfningen. G. W. af Sillén i VetAH 1782, s. 198. Almqvist (1844; angifvet ss. brukadt mest i p. pf.). Auerbach o. Blomqvist (1907). —
(1 slutet) -JÄRN~2. (aftagbar) bill. (Hästhacka) med 3:ne krokjern eller billjern (de sednare att begagnas vid hästhackning på lös jord). Lundequist Landtbr. 144 (1855). —
(1 slutet) -PINNE~20. pinne på billharf med l. utan tillhörande bill. En Billpinne utaf Järn, eller sådan Harfpinne som, i ställe för at vara hvässt i ändan, är bögd i skapnad af en fot, lik en liten Årder-Bill, med spets och 2 skär, samt utholkad inunder. Hush.-journ. 1777, s. 202. —
(1) -RING~2. ring hvarmed billen fästes på årderstocken (l. plogfoten). A. Smedberg i Landsm. XI. 9: 10 (1896). —
(1 slutet) -RÖR~2. rör på radsåningsmaskin genom hvilket säden l. fröet nedföres i jorden o. hvarpå billen sitter; jfr -ARM. SD(L) 1895, nr 196 B, s. 2. Billrören (å en tysk såningsmaskin) utgjordes af flere inuti hvarandra gående spiralringar, som tillsammans bilda en åt alla håll böjlig ledning. Tekn. tidskr. 1900, A. s. 245. —
(1) -SPETS~2. Brauner Tankar om åker 162 (1752). Vid plöjning på lätt jord ställes den (dvs. plogristen) .. med spetsen 1—2 tum öfver billspetsen. Juhlin-Dannfelt 308 (1886). särsk. = BILL 1 slutet. Billspets för harfpinnar. PT 1906, nr 202 A, s. 1. —
(1) -SPIK~2. spik hvarmed billen fästes på årderstocken (l. plogfoten); jfr -SPRINT. Brauner Tankar om åker 163 (1752). A. Smedberg i Landsm. XI. 9: 10 (1896). —
(1) -SPRINT ~2. sprint hvarmed billen fästes på plogfoten (l. årderstocken); jfr -SPIK. Brauner Tankar om åker 162 (1752). —
(2) -TJUGA~20. på årder anbragt tjuga, som tjänar till att söndersmula jorden. A. Modeer i VetAH 1767, s. 182. Heinrich (1814). Hahnsson (1884). —
(3) -TRÄ. (†) träskaft på isbill. Martius .. Förwaras Winter-nooten, Bild-trädh .. och Slädar. Brahe Oec. 102 (1581).
Spoiler title
Spoiler content